Wennerholm: Var precis vad det här landslaget behövde
Sverige tar VM-brons och bryter den längsta medaljtorkan i modern tid.
Jag får gå tillbaka till 1938 för att hitta en längre rad utan svenska VM-medaljer.
Det är 86 år sedan.
Man får vara glad över det lilla.
Det visar också den djupa svacka Tre Kronor befunnit sig i sedan senaste VM-guldet 2018.
När vi skriver 2024 är jag nöjd med ett brons.
Det efter fyra raka VM där svenskarna inte ens varit i närheten att spela om några medaljer och sjunkit på världsrankingen.
Det var en medaljtorka som slog allt annat under efterkrigsåren, där svenskarnas tidigare rekord låg på missad medalj i tre raka VM-turneringar och den senaste 1985.
Det tillhör verkligen inte vanligheterna att Tre Kronor hamnar utanför prispallen.
Därför är jag den första att önska dem välkomna tillbaka.
Såg ut att vänta på bärsen
Men annars var den här bronsmatchen en enda lång gäspning innan den tände till lite där i tredje perioden.
Då hade Carl Grundström gett Sverige ledningen tolv minuter in i öppningsperioden, där det inte hänt ett smack innan målet kom.
Linus Johansson vann en kamp framför mål och hittade Grundström i fritt skottläge.
Det var den enda anteckning jag hade gjort efter tjugo minuter.
En bronsmatch i ett hockey-VM är samtidigt inget som får några hockeyhjärtan att slå snabbare.
Inte ens hos spelarna.
Och speciellt när det är mellan två lag som kommit till Prag för att ta guld.
Det är skillnad om det är en lilleputt som Lettland, som i fjol, där VM-bronset var landets första VM-medalj någonsin och firades som ett guld.
Men Kanada och Sverige?
Nej, det är egentligen bara två förlorare som gör upp om att vara tredje sämst av topplagen.
Nu är spelarna heltidsproffs och vana att gå upp och göra sitt jobb även gråtrista dagar.
Men det var en match helt utan den passion och känslor man ser i en semi- eller final.
Kanadensarna såg långa stunder ut att åka runt och vänta på att få avsluta den här turneringen med en kall tjeckisk öl.
Rätt man fick punktera
Jag vet inte om de fick ett wake up-call i pausen, men de kom i alla fall ut till den andra och höjde tempot något.
Det tog knappt tre minuter innan Kanadas målkung Dylan Cozens skicka in kvitteringen 1–1 bakom Filip Gustavsson.
Sedan somnade de och hela matchen in igen och nästa gång jag vaknade var när Pierre-Luc Dubois skickade in 2–1 till Kanada med ett direktskott, mycket snyggt framspelad av Brandon Hagel.
Då var vi 4.18 in i slutperioden och svenskarna var tvungna att börja jaga igen för att inte bli helt tomhänta den här gången också.
Och i efterdyningarna av ett numerärt överläge krutade ikonen Erik Karlsson kvitteringen halvvägs in i slutperioden.
Det gav svenskarna energi och med sex minuter kvar skickade Carl Grundström in 3–2 i närmste krysset bakom Jordan Binnington.
En riktig fullträff och hans andra mål i matchen.
Nu kom Kanada i en sista forcering, men det slutade med att Marcus Johansson kunde lägga in pucken i tom kasse och det var 4–2 till Sverige.
Det var rätt man som fick göra det.
Jag tycker Marcus Johansson var den stora svenska positiva överraskningen i den här turneringen och bäst i Tre Kronor.
Borde varit en väckarklocka
Men även om ett VM-brons är godkänt, har jag inte kunnat skaka av mig den där hiskeliga 7–3-förlusten mot tjeckerna i semifinalen.
Hur kunde det gå så illa?
Den största förklaringen är ett gruppspel där svenskarna aldrig sattes på några prov och vaggades in i en falsk säkerhet.
Målen trillade in hos ett lag som bara behövde åka på en skridsko.
De åkte till slutspel på en räkmacka.
I den andra gruppen i Prag var å andra sidan fullt ös och kamp ända in på mållinjen, där topplagen möttes i de sista omgångarna.
Jag varnade tidigt för att slutspelet kunde bli en chock.
Och det var nära redan mot ett svagt Finland – som räddades till slutspel av att Storbritannien skrällslog Österrike.
Nu blev det seger efter en tveksam finsk utvisning i förlängningen som gav ett avgörande numerärt överläge för Sverige.
Det borde ha varit en väckarklocka, men istället tryckte svenskarna på snooze och somnade om igen.
När de vaknade hade Tjeckien kontrat sönder Sverige och vunnit med 7–3 i semifinalen och inför en salig hemmapublik.
Sam Hallam?
Ja, det var stora förväntningar när en framgångsrik SHL-coach fick jobbet som förbundskapten, där den titeln tidigare gått i arv på svenska ishockeyförbundet.
Men hade han en gloria efter sina framgångsrika år i Växjö, så hänger den lite på sned just nu
Jag hoppades på en svensk Jukka Jalonen där i båset, men så har det inte blivit. Än.
Han har inte fått riktig fart på något av sina två VM-lag och matchcoachningen har väckt en del kritik.
Vi får inte glömma att svenskarna tillhörde de största guldfavoriterna.
Men steget till den internationella miljön och hockeyn är större än man tror.
Och nu har han sina viktigaste år framför sig med ett hockey-VM på hemmaplan nästa år, ett kommande OS i Milano 2026 och ett nytt World Cup – även om jag ser den sistnämnda turneringen mer som ett jippo numera.
Men svenskarna är i alla fall tillbaka på pallen inför VM på hemmaplan nästa år.
Det var precis vad det här landslaget behövde.