Miljardären: ”Kan köpa allt men inte känslor...”
Tyska storhästägaren Karin Walter-Mommert reser till Åby • Kan vinna två miljonlopp på V75 • Satsningen i Sverige
Publicerad 2023-05-05
På lördag kan storhästägaren Karin Walter-Mommert ta hem både Drottningens Pokal och Kungapokalen på V75.
Men det handlar inte bara om att vinna.
I en stor intervju med Trav365 berättar den tyska mångmiljardären om vad som egentligen betyder något för henne.
– Man kan köpa allt för pengar, men inte känslor. Jag förlorar aldrig min själ, säger hon.
Tyska storhästägaren Karin Walter-Mommert blev hösten 2021 mycket uppmärksammad då hon köpte superlöftet Tetrick Wania av finska tränaren Riina Rekilä.
Miljardären ska ha betalat runt 30 miljoner kronor för den då tvåårige hingsten.
Sedan superköpet har etableringen i Sverige stärkts och i skrivande stund står Mommert som ägare av 88 hästar som finns fördelade på en handfull proffstränare.
”Kommer att finnas på plats på Åby”
Under fredagen reser Karin till Sverige för att följa två av sina hästar, Riverdale Z. och Tetrick Wania, tävla på V75, detta i miljonloppen Drottning Silvias Pokal och Kungapokalen.
Båda tränas och körs av Jägersroproffset Conrad Lugauer.
– Jag reser alltid med bil och tar färjan över mellan Danmark och Sverige. Jag älskar färjan, havet och den atmosfären. Jag kommer att finnas på plats på Åby. Det ska bli otroligt spännande och en resa jag ser fram emot väldigt mycket. Just nu förbereder jag allt med djuren hemma, så min man Ulrich ska kunna sköta om det medan jag är borta, säger Walter-Mommert till Trav365.
Riverdale Z. ska försöka utmana hemvändaren och superhästen Joviality i Drottning Silvias Pokal. Kan det verkligen gå?
– Jag har nyligen köpt henne. När jag såg ”Riverdale” tävla tänkte jag att det är en häst jag verkligen vill ha. Conrad sa att hon var till salu och det var aldrig något snack. Hon är obesegrad efter sex starter och har innerspår bakom bilen. Joviality är en mycket fin märr som jag har stor respekt för.
Två avdelningar senare, i V75–4, ska den ständige snackhästen Tetrick Wania starta i Konung Gustaf V:s Pokal.
– Det här är en mycket speciell häst. När han vann Svensk Uppfödningslöpning grät jag tillsammans med dåvarande tränaren Riina. Han vann säkert senast och såklart hoppas jag att han presterar bra igen. Det kan bli väldigt känslosamt på nytt, fortsätter den tyska storhästägaren.
Superköpet: ”Jag hade en känsla”
Kan du berätta lite mer om Tetrick Wania och varför du känner som du gör med honom?
– Jag minns när jag ville köpa honom, då trodde jag inte att en sån häst skulle vara till salu. Jag sa åt travtränaren Michael Nimczyk som vi har samarbetat med länge att ringa och kolla. Min man sa: ”Karin, våga inte!” Men jag hade en känsla, precis som när jag köpte min första häst.
– Jag minns också när han var allvarligt sjuk, flera nätter med hög feber, det var hemska nätter. Jag tänkte och bad till gud att bara låta honom leva, att det spelar ingen roll om han någonsin tävlar igen. Sen hände det magiska, han blev bättre. Man måste ge hästarna tid och inte bara tänka på nästa lopp. Han betyder så otroligt mycket.
”Egentligen är jag helt oviktig”
Karin Walter-Mommert såg sitt första travlopp när hon var 17 år och förälskade sig direkt. På den tiden studerade hon till att bli lärare men hamnade på omvägar hos American Airlines, där hon arbetade under nio år som flygvärdinna. 1996 utväxlade hon vigselringar med sitt livs kärlek Ulrich Mommert, mannen bakom travbanan Berlin-Mariendorf.
Hon var själv en duktig amatörkusk men fick ge upp sin karriär på grund av en otäck skada.
Men djuren och i synnerhet hästarna har alltid varit det viktigaste i livet för Karin.
– Jag är född i Västberlin i en normal familj. Jag satt vid fönstret när jag var ung och dagdrömde. Hela mitt liv har jag drömt om att ha hästar. I dag när jag ser mina hästar är jag så tacksam. Jag vet inte om det är ödet eller gud, men när jag köper en häst, då vet jag att de stannar hos mig tills de dör. Jag köper för livstid, jag anser man måste ta hand om dem på det sättet, säger Mommert och fortsätter:
– För mig är det en ära. Precis som många som köper en hund, de behåller den tills de dör. Det är inget konstigt för mig. De ger mig så mycket. egentligen är jag helt oviktig, det är hästarna, skötarna och de fantastiska tränarna som är viktiga. Hästarna är mina familjemedlemmar.
”Ville aldrig stå i vägen”
Karin Walter-Mommert har 150 pensionerade hästar i sin ägo och hundratals i tävling, där hon rigoröst utser de tränare som får chansen att bli en del av hennes verksamhet.
Allra störst samarbete på svensk mark har hon med sin forne landsman Conrad Lugauer som nyligen ska bli tränare på Menhammar och byta bana från Jägersro till Solvalla.
– Vårt samarbete startade för sju år sedan tror jag. Jag fick en känsla att en häst väntar på mig och det var Norton Commander. Jag vet att Conrad nu ska flytta men jag har köpt hans förra gård. Han själv kommer att vara där ibland och jag ville aldrig stå i vägen för hans utveckling, det är bra för svensk travsport. Jag är väldigt glad för de professionella tränarna i Sverige och mycket glad att ha mina hästar där, säger Mommert.
”Normalt inte slösaktig”
Hur är du som hästägare?
– Jag har fått en gåva i livet och det är att kunna hjälpa hästarna att må bra. Man kan köpa allt för pengar, men inte känslor. Jag förlorar aldrig min själ. Om man förlorar ett travlopp, det gör inget. Huvudsaken för mig är att de mår bra. När jag besöker stallen försöker jag alltid uppmärksamma skötarna och alla som jobbar där. Min dröm är friska glada hästar, men man måste ha pengar.
– Men vad skulle jag annars göra med alla pengar om inte att spendera dem på hästarna? Jag är normalt inte slösaktig. Jag hjälper alltid djur som är i behov och tacksam för att gud har gett mig pengar för att kunna göra det. För min egen del behöver jag inte så mycket. Om jag besöker en travbana har de ofta fixat fina bord men det enda jag behöver är en bänk, en kopp kaffe och att få höra hästarna på banan.
