Babylyckan: ”Man blir så glad över att se honom”

V75-profilen Nathalie Blom har blivit mamma • Tuffa förlossningen: ”Smärtsamt”

Proffstränaren Nathalie Blom, 32, har fått en son.

Förlossningen var svår – men lyckan efteråt total.

– Man blir så glad över att se honom. Han är ju så fin, säger hon stolt.

Nathalie Blom har blivit mamma för första gången.

För knappt tre veckor sedan nedkom hon med en liten pojke på 3 664 friska gram.

Lyckan var total för Rättvikstränaren och hennes sambo.

Hur kändes det att hålla i din son för allra första gången?

– Det var jättevackert. När det väl skedde så var det så naturligt och eftersom jag visste att det skulle bli en pojke så hade jag redan hunnit skapa mig ett band med honom. Detta är ett nytt kapitel i våra liv, berättar den lyckliga modern.

”Hur ska man klara av allting?”

Vad kan vi egentligen förvänta oss av dig som mamma?

– Jag tror att jag kommer att vara en där mitt barn väldigt gärna får vara med på många saker, och träffa mycket folk. Han kommer inte få ett tråkigt liv med mycket daltande.

Nathalie, med 19 hästar på träningslistan, hade länge drömt om att ha egna barn men, som så ofta i livet, kom jobbet emellan.

Två år in i sitt nuvarande förhållande med Fredrik Ros, till vardags egenföretagare på en bilfirma, var det så dags att göra familjen komplett.

Minns du känslan när du fick veta att du var gravid?

– Jag hade sett fram emot att bli mamma jättelänge och blev jätteglad. Samtidigt blir man även lite rädd. ”Hur ska man klara av allting?” Det blir en helt främmande värld.

”20 timmar med värkar”

Graviditeten gick som en dans för Blom.

Själva förlossningen var dock allt annat än enkel.

– Jag gick över en vecka och blev igångsatt medicinskt. Det var ganska tufft faktiskt. Kroppen tycker inte att det är dags då. Vi kom in en tisdagsmorgon och sonen kom först på torsdag klockan 06:36, efter 20 timmar med värkar.

Hann du bli nervös?

– Det var nog jobbigare för Fredrik som stod bredvid. Själv blev jag dock förvånad över vilken smärta det var. Betydligt mer smärtsamt än vad jag hade tänkt mig. När jag gick därifrån sa jag, precis som efter mitt första Vasalopp förra året: ”Aldrig mer!” Men man kan ju alltid ändra sig.

Det lilla undret går för dagen under kodnamnet ”Nisse”, men det börjar så sakta väga över till något annat.

– Vi har haft en lista och det har bara blivit svårare och svårare. Inget är spikat men just nu lutar det åt Oliwer. Vi var inne på Felix men han är lätt rödhårig, som jag, och då sa vi: ”Han kanske blir mobbad för Felix ketchup?” Det vore ju inte så bra.

”Han är så fin – väldigt lik Blomsläktet”

Vad har egentligen varit höjdpunkten hittills?

– Man blir så glad över att se honom. Han är ju så fin, och väldigt lik Blomsläktet utseendemässigt. Håret och ansiktsuttrycken överlag påminner om mig, sedan har han fars energi.

Nattsömnen har som väntat blivit lidande men det tycks kvitta för förstagångsmamman.

Sambon, däremot, verkar dock allra helst vilja fortsätta räkna får under täcket.

– Fredrik vaknar inte på natten så det blir jag som får vakna, haha. Det fungerar dock bra och jag har lätt för att somna om.

När vi når den nyblivna föräldern är hon i stallet och laddar inför dagens lunchtävlingar på hemmaplan.

– Det blir många bollar i luften. Jag har slagit på en tappsko, pratat med hästägare och har barnet med mig.

Till sin hjälp i stallet och i det vardagliga livet har Nathalie både sambon, mamma, pappa och skötaren, tillika Årets Komet på Rättviks travgala tidigare i år, Lina Lekander.

”Ska inte tycka synd om sig själv”

Hur framtiden kommer att se ut för Blom, som så sent som under söndagen gjorde comeback i sulkyn inom V75-spelet, står ännu skrivet i stjärnorna.

– Man kommer att få prioritera vilka styrningar man tar. Till en början kommer jag inte att åka land och rike runt. Jag kommer att vara hemma lite mer men i går måndag var jag i stallet och körde mellan åtta på morgonen till sen lunch.

– Jag har försökt vara ganska aktiv sedan förlossningen och bland annat tagit promenader. Man ska inte dega ihop och tycka synd om sig själv bara för att man har ont.

Hur stor är sannolikheten att grabben en dag kommer att sitta i en sadel eller sulky?

– Med tanke på hur framtiden för travet ser ut så är detta kanske inte något som jag kommer att rekommendera som hans levebröd. Då är nog pappas bilförsäljning bättre, avslutar hon med ett skratt.