Läkarnas chockbesked: ”Tre månader att leva”
Travprofilen Jonas Bergström drabbades av obotlig cancer • Legat på sjukhus i ett halvår • Mirakelvändningen
Publicerad 2023-01-04
2016 blev travfamiljen Bergström rikskända när de vann miljonloppet Stochampionatet med Galactica.
Nu går familjen sitt livs värsta match: Maken och pappa Jonas är obotligt sjuk i cancer, bara 47 år gammal.
I en stor intervju med Trav365 berättar Jonas om kampen, tårarna och sin nya livssyn.
– Beskedet att jag skulle dö slog fullständigt undan benen på mig och min familj, berättar Jonas, som trots läkarnas dom vägrar ge upp.
– Man slits mellan hopp och förtvivlan, säger livskamraten Malin Bergström.
47-årige travprofilen och uppfödaren Jonas Bergström firade under många år, tillsammans med sin fru, tränaren Malin Bergström, stora framgångar med egna uppfödningen Galactica, som bland annat vann StoChampionatet och Monté-SM.
Familjens tillvaro skulle i början av förra året slås i spillror.
Det hela började med att Jonas besökte sjukhuset där de kunde konstatera att han drabbats av gallvägscancer.
– Det började i gallgången, det var så de upptäckte det. Jag var helt knallgul, det här var i januari 2022. De placerade ett rör i gallgången och i samband med det fanns det en stor fara, vilket läkarna också upplyste om, att drabbas av bukspottkörtelinflammation av operationen, berättar Jonas Bergström för Trav365 och fortsätter:
– Det drabbade mig kraftigt och det är i grund och botten därför jag legat på sjukhus i sex månader. Jag hade en slang genom kroppen och av den fick jag infektioner, gång på gång.
”Bättre att köra klarspråk”
Efter att Jonas åkt in och ut på Mälarsjukhuset i Eskilstuna var tredje, fjärde vecka lyckades han till sist finna en lösning.
– Det strulade ända fram till september förra året. Då hjälpte läkarna mig att komma upp till Huddinge Sjukhus. Där hade de bättre utrustning och efter det har jag inte varit på sjukhus, förutom då jag lämnat prover. Jag mår mycket bättre nu, fortsätter Jonas.
På julafton skrev Jonas ett mycket känsloladdat inlägg på Facebook.
Det var ingen snyfthistoria utan en berättelse om ett liv i spillror men också om den förbättring och hopp som familjen känner.
I texten beskriver han bland annat det dödsbesked som presenterades av onkologen några månader tidigare.
– Jag och Malin var på sjukhuset. Då hade vi ett samtal med onkologen om de bilder som var tagna från slutet av juni. Han frågade oss om han skulle linda in beskedet eller tala klarspråk. Både jag och Malin är sådana att det är bättre att köra klarspråk. Han gav mig då två, kanske tre månader kvar att leva. Beskedet att jag skulle dö slog fullständigt undan benen på mig och min familj.
Det har snart gått fem månader efter läkarens dödsbesked. Hur mår du i dag?
– Jag mår faktiskt bra trots att jag tappat 40 kilo och nästan saknar kondition och muskler. Jag har ändrat totalt på min kost och tagit bort i stort sett alla kolhydrater, inget socker. Nu är det grönsaker och kött som gäller och väldigt mycket C-vitamin, mineraler, aminosyror och allt ekologiskt framställt.
– Läkarvården är mångt och mycket fantastisk men de får inte gå utanför det, exempelvis inte rekommendera homeopati, de måste följa sitt. Jag tog hjälp en en man som heter Mats Öqvist. Han berättade vad jag skulle äta, rena produkter. Det är en kunnig och vetgirig man som har mycket kontakt med läkare. Förra julen drack jag 1,5 liter Coca-Cola om dagen och tonvis med choklad. Nu äter jag inget sånt alls.
”Tankens kraft har ruggig påverkan”
Om man ska tro läkarna lever Jonas på lånad tid.
Men på något sätt har han förbättrat sitt mående och kan känna hopp om en framtid, även om han är fullt medveten om att vad som helst kan hända.
– Jag har alltid fått höra att jag är den obotlige optimisten, det är jag fortfarande. När jag legat på kirurgen i Eskilstuna har de sagt ”är det någon som kan fixa det här så är det du”. 99 procent går bort inom en månad, men tankens kraft har en ruggig påverkan, sen kanske det inte kan hålla hur länge som helst. Jag har läst massor och det finns faktiskt de som har fått besked om att leva 3–6 månader och blivit fri från cancern, säger Jonas Bergström.
Finns det någon ny prognos från läkarna efter dina framsteg och hur påverkas du av din sjukdom i vardagen?
– Innan jul träffade jag en annan onkolog, då hade jag lämnat prover veckan innan. Hon sa ”vad du än gör så fortsätt med det!” och kommer att följa upp mig. Jag har mest bra dagar men när jag firade jul med familjen blev jag ganska trött. Har inte så mycket energi att ta av. Då behöver jag sova. Men det jag får mest energi av är att se mina döttrar spela handboll.
– Men cancern har spridit sig till levern och det går inte att göra något åt. Det gäller att den inte sprider sig ännu mer.
Kärleken till döttrarna: ”Öppna kort”
Det är när samtalet glider in på Malin och i synnerhet sina döttrar, snart 15-åriga Hilma och 12-åriga Isa, som tårarna kommer.
– Man får en helt annan syn på livet och på vad som är viktigt. Familjen och de riktigt nära vännerna är otroliga. Jag tror Malin känner en större oro än jag om vad som ska hända. Jag känner min kropp, men hon vet inte hur jag mår. Vi försöker leva i nuet, ta dagen för vad den är och inte fundera så mycket. Vad som helst kan hända när som helst, tar en månad i taget, säger Jonas och fortsätter:
– Med barnen har vi hela tiden kört med öppna kort, ända sedan januari förra året. De är smarta och märker direkt om något inte stämmer. Jag och Malin ville aldrig ge en falsk bild av det som hänt mig utan kände tidigt att det hade varit fel väg att vandra. Mitt mål är att i februari få se Hilma spela tredje steget i USM i Uppsala och då få bo på hotell där.
Hur känns det att att prata så öppet om din sjukdom?
– Jag försöker vara öppen och ärlig. Om jag kan klara det kan många andra också göra det. Det finns många i samma situation och jag hoppas kunna bringa dem hopp. I grund och botten handlar det om vad man själv väljer att göra. Antingen bara skita i allt eller så gör man förändringar själv. Många litar blint på sjukvården. Oavsett vad som händer vet jag att vi gjort allt. Gäller att tanka positiv energi. När jag låg på sjukhuset tittade jag på Galactica då hon vann sina stora lopp.
Uppfödaren Jonas Bergström har tillsammans med Malin blivit starkt förknippade med stjärnstoet Galactica.
Nyligen fick hon sin första avkomma.
– Jag och mina döttrar åkte tillsammans med min pappa 2019 till Peru. Vi var där i två veckor och då sa döttrarna att om Galactica får ett sto ska det heta Pachamama som är huvudmodern i Inkariket som också är förknippad med att upprätthålla liv. Det visste vi inte då men i dag har det fått en ännu mer symbolisk betydelse för oss.
”Slits mellan hopp och förtvivlan”
Malin Bergström berättar om ett omtumlande år. En tid som varit som en berg- och dalbana.
– Varit ett otroligt tufft och jobbigt år med mycket oro och tankar. Man slits mellan hopp och förtvivlan. Jonas har ett grymt psyke och en kämparinstinkt över det vanliga. Han har också två fantastiska barn som aldrig har tvivlat på att han ska övervinna detta, säger hon och avslutar:
– Vi tror på honom och en framtid tillsammans men med tillförsikt. Men livet är orättvist. Från att drömma stort till att drömma om en morgondag tillsammans. Jag kämpar på med hästarna och vad hade jag gjort utan dem, värdens bästa terapi. Sen har väl inte resultaten varit super men det kanske inte är så konstigt.