”Barack Face kan bli världens bästa häst”

Adrian Kolgjini i stor intervju om känslorna efter storloppssegern: ”Varit några fantastiska dagar” • Framtiden

Adrian Kolgjini har stått på egna ben sedan 2018.

Den gångna lördagen kom karriärens största seger.

Tillsammans med Barack Face vann han ”Europaderbyt” och 2,4 miljoner kronor.

– Han kan bli världens bästa häst, säger han.

Adrian Kolgjini tog hösten 2018 över tränaransvaret från sin far, legendaren Lutfi ”Ludde” Kolgjini, som då valde att kliva åt sidan.

Fem år senare upplevde sonen sin bästa stund i travlivet.

Tillsammans med Barack Face krossade man fyraåringseliten i finalen av UET Grand Prix – och körde in 2,4 miljoner kronor.

Efteråt tycktes den överlycklige kusken vilja omfamna hela Solvalla och aldrig släppa taget.

– Det var en stor lättnad och väldigt skönt att få kröna säsongen med den här segern. Den betydde väldigt mycket för allihopa, inte bara familjen utan hela stallet. Då blir det mycket känslor, berättar Adrian.

När sköljde dessa över dig på allvar?

– När jag klev ur sulkyn för att ta av honom käken. Jag tackade för hjälpen och sa: ”Vilken jäkla överlägsen king du är.”

”Mamma var gladast av oss alla”

Kramkalaset tycktes inte vilja ta slut då båda föräldrarna, som dessutom både fött upp och deläger Barack Face, givetvis var på plats för att dela glädjen.

– Mamma var kanske gladast av oss alla. Det här är en familjehäst och med lite distans till det hela så var detta den roligaste segern någonsin för mig.

Lutfi blev intervjuad av Åsa Elmroth i V75 Direkt efter loppet och hade då svårt att hålla tårarna tillbaka.

– Underbart! Det är en fantastisk häst som har haft all otur i världen tidigare i karriären. Jag är otroligt glad. Adrian är en fantastisk kusk och tränare, sa han då innan känslostormen fick honom att tappa målföret.

Hur var det att se farsan gråta i tv?

– Det har jag jobbat hårt för. Då har man gjort något rätt.

Hur har reaktionerna varit efteråt?

– Väldigt många glada tillrop. När det går dåligt en period märks det på folk som inte tycker om en, men sedan när det går bra förstår man hur mycket support och uppbackning man har.

– Det har varit extremt många som hört av sig och varit genuint glada för vår skull. Det har varit några fantastiska dagar.

Har du besvarat alla SMS?

– Ja, näst intill! Jag håller på med de sista nu.

”Så jäkla trött – man blir dränerad”

Succékusken berättar vidare att miljonsegern firades på en finare restaurang i Stockholm ihop med familj och vänner fram till strax efter midnatt.

– Jag var så jäkla trött vid det laget och orkade inte mer. Man blir helt dränerad under en sådan tävlingsdag, och så var vädret inte optimalt. Under segerloppet med Luxury River kändes det som om regnet kom underifrån.

Vem stod för restaurangnotan i lördags?

– Det fick morsan göra, haha!

Adrian erkänner, kanske lite skamset, att familjen Kolgjini ännu inte är speciellt duktiga på att fira större vinster men lovar samtidigt att det minsann kommer att bli bättring på den punkten efter en framgång likt den för mindre än 48 timmar sedan.

– Nu lugnar säsongen ner sig ganska så rejält och då ordnar vi nog någonting här på Vomb.

Adrian körde ett perfekt lopp, tog tidigt ett direkt avgörande initiativ och hann före favoriten Just a Gigolo till positionen snett utvändigt ledande Dancer Brodde.

Det skulle visa sig bli direkt vinstgivande.

”150 kvar började jag bli orolig”

Den franske stjärnhästen närmade sig meter för meter, centimeter för centimeter, men den här dagen bet det svenska stålet bäst.

Hur nervös var du över upploppet?

– 150 kvar började jag bli lite orolig och fick mana på honom. Man tar sig dock inte förbi Barack när det står och väger. Han är en extrem vinnare när det kommer till sådana lägen.

Det blev dock så pass hårt i mål att någon segergest inte hanns med.

– Franck Nivard frågade mig direkt efter mål vem det var som vann loppet. ”Det var jag”, var mitt svar och då var han sur i runt 50 meter, men sträckte sedan ut handen till mig för att gratulera. Det var bra gjort av honom.

”Vill vinna det där jäkla loppet”

För segerkusken kom denna vinst mycket lägligt efter andraplatsen i Svenskt Travderby bara en dryg månad tidigare, då Joviality spurtade ner hemmaekipaget.

– Det var en väldigt tung och sur förlust, den absolut tyngsta som jag har upplevt i min karriär faktiskt. Det kunde dock ha blivit noll inkört då eftersom hästen inte var i hundraprocentig författning. Pengarna spelar ingen roll i ett sådant läge. Man ska inte sticka under stolen med att det är titlarna som gäller.

Hur lång tid tog det innan du kunde skaka av dig de känslorna?

– Har jag gjort det än? Jag vill vinna det där jäkla loppet.

Kändes lördagens seger som en revansch för förlusten i Derbyt?

– Absolut var det så. Vi kom väldigt revanschlystna till försöken på Åby och väldigt nöjda med insatsen där.

Hur mycket stärker egentligen en vinst som den i lördags det egna självförtroendet?

– Jag har vunnit många storlopp, och gjorde det tidigt, men de senare åren har det gått ganska så trögt. Tae Kwon Deo var hästen som skulle ta klivet och göra det åt oss men han föll tyvärr bort på grund av skador. Efter det har det varit svårt att få fram en stjärna men nu är vi på rätt spår med hela stallet.

”Vi gjorde inga rätt överhuvudtaget”

Under lördagen stod supertalangen äntligen överst i ett större sammanhang. Resan dit har dock varit brokig, minst sagt.

– Det har varit höga krav på honom sedan han var två år och vi skickade över honom till USA. Då gick det dock inte som vi ville eftersom han började växa mitt i alltihopa. Som treåring hade vi heller inget flyt, med småskavanker. Det fattades någonting.

– Vi gick i år, som fyraåring, in med god på hästen men den första halvan på året var rent fördjävlig. Vi gjorde inga rätt överhuvudtaget men fick till slut rätsida på honom lagom till Derbyt.

Kolgjini har lagt ner sin själ i hästen och det har blivit både blod, svett och tårar för att kunna presentera stallets stora reklamhäst i lördagens skick.

”Inte haft det rätta självförtroendet”

Att kasta in handduken under processen var dock aldrig ett alternativ.

– Det har varit många frågetecken under årens lopp och mestadels har han inte haft det rätta självförtroendet. Det har funnits en del tillfällen då jag har kommit fel på det men någonstans i bakhuvudet fanns tanken att man plockat fram topphästar tidigare, och att kunskapen finns.

Vad har ni kvar att slipa på?

– Det är en väldigt stor häst med en enorm massa som fortfarande går med en hel del vikt på hovarna, för att kunna känna sig trygg genom första sväng. Det gör dock att man inte kan gasa med honom från start. Med en vinterträning till så tror och hoppas jag att vi kommer att få en häst med kanske två växlar till.

Hur bra tror du att Barack Face kan bli dagen då alla pusselbitarna faller på plats?

– Jag tror att han kan bli världens bästa häst!

Adrian om Elitloppet: ”Uteslutet”

Härnäst väntar Breeders Crown för många tre- och fyraåringar.

Dock inte för Barack Face som istället går till ett planerat vinteruppehåll.

– Man vet aldrig hur banorna är på Eskilstuna under november månad. Nu ska han få sex månader av bara träning, för att vara tillbaka runt maj, och om ett år och tre månader kan vi nog ge fransmännen en match på Vincennes när han har fyllt sex.

Därmed kan vi svenskar ge upp eventuella drömmar om en start i Prix d'Amerique redan nu i vinter. Familjen Kolgjini skyndar långsamt med sin juvel och Elitloppet till våren är, enligt Adrian, heller inte något uttalat mål.

– Det är i princip uteslutet i dag. Man kan säga det klassiska att hästen får bestämma matchningen. Vi kommer nog att satsa på andra halvan av säsongen då både Jubileumspokalen och Åby World Grand Prix, med sex miljoner till vinnaren, körs.

”Det har varit stenhårt arbete”

Hur skulle du sammanfatta tävlingsåret som helhet?

– På det stora hela har det varit ett riktigt bra år med ett litet material, även om en sådan som Countess Face hade haft en toppchans att vinna Oaks i år. Tyvärr valde hon en helt annan väg i försöket.

– Vi har dock vunnit en hel del V75-lopp med hästar som varit uträknade, exempelvis Dominic Wibb som köptes in för 40 000 kronor och säkert tjänat 400 000 i år.

Lutfi Kolgjini gick nyligen ut med beskedet om att hans stuteriverksamhet inom kort kommer upphöra och att han istället avser njuta lite mer av livet som pensionär, allra helst i sin egen trädgård bland pollinerande insekter och chiliplantor.

Sönerna har gradvis axlat ett allt större ansvar i stallet och under lördagen fick brödraduon så lön för mödan.

– Han ligger bakom allt det jag är i dag. Jag kom visserligen in med de perfekta förutsättningarna men det har varit stenhårt arbete och en hel del press dessutom.

– Pappa har betytt väldigt för mig och Dante, men ännu mer för svensk travsport. Det är nog bra gener i familjen Kolgjini, men det mesta kommer från mamma, avslutar Adrian med ett skratt.