Saga Scott: ’Då hade jag inte funnits på planeten’
Förra dokusåpastjärnan sadlade om efter TV4-programmet ”Stjärnkusken” • Livet med Adrian Kolgjini • Hästarnas betydelse • Tuffa perioden: ”Mådde psykiskt dåligt”
Publicerad 2022-11-07
För fem år sedan var dokusåpakändisen Saga Scotts liv fyllt av ångest, stress och psykisk utmattning.
Men efter att hon deltagit i TV4-programmet ”Stjärnkusken” förändrades allt.
Där hittade hon tillbaka till hästarna och fann kärleken i travtränaren Adrian Kolgjini.
– Det var räddningen. Enkelt att må bra med rätt folk omkring sig, säger 33-åringen till Trav365.
Det har nu gått över åtta år sedan Saga Scott slog igenom och blev en stor tittarfavorit i TV3:s dokusåpa ”Paradise Hotel”.
Men livet som kändis och offentlig person på sociala medier hade också en baksida där Saga mer och mer kände sig som en person hon egentligen inte ville vara.
2017 valde en utmattad, stressad och ångestfylld Saga Scott, efter viss tvekan, att delta i tv-programmet ”Stjärnkusken” som sändes i TV4.
”Blev förbannad, halsade ett glas champagne”
Den då 28-åriga Saga hade erfarenhet från livet med hästarna genom sin tidigare ridning och hittade snabbt tillbaka till känslan och passionen för de fyrbenta djuren.
Själva tävlingsmomentet behärskade hon mycket väl och var den första att ta sig till final, men väl i loppet blev det en snöplig galopp, som mycket troligt kostade slutsegern till musikern och tidigare Idoldeltagaren (trea 2015) Simon Zion.
– Jag är en tävlingsmänniska och blev fly förbannad när galoppen kom. Jag halsade ett glas champagne och hastade till flygplatsen. Hästen jag fick, en treåring, hade inte startat bakom bilen tidigare och jag hade aldrig fattat att jag kunde fortsätta efter att hästen ställt sig i trav. Det kostade segern, berättar Saga Scott.
Oväntade dejten: ”Såg kaxig ut”
Men själva tävlingen och programmet var bara starten på den resa, vändning och förändring som skulle ske för den utmattade och pressade Saga.
Under inspelningen av ”Stjärnkusken” träffade hon travtränaren Adrian Kolgjini.
Mötet hade inte varit möjligt utan Erik Adielsson som var en av de kuskar som hjälpte deltagarna.
– Jag och Erik satt på gården under inspelningen och jag minns att han tyckte jag skulle dejta en hästkille. Under den tiden var jag som tröttast på män och ville inte inleda något med någon. Men han sa att jag skulle kolla upp någon Adrian. Jennifer Tillman som var en av de andra kuskarna som hjälpte oss sa bara ”nja” om förslaget, säger Saga och fortsätter:
– Men sen fick jag se någon bild då han (Adrian) nyss vunnit ett storlopp, han bjöd på sig själv och såg lite kaxig ut. Jag tänkte att kanske kan vi ses och det gjorde vi.
Ni hittade kärleken i varandra. Hur ser ert liv ut i dag?
– Vi har det kanonbra och jag arbetar som hästskötare och går in 100 procent för det. Vi ska bygga hus, ett nybygge, vilket känns jätteroligt. Vi är sambos och jag engagerar mig på en nivå och Adrian på en annan.
– Jag har ingen koll på hur loppen ska köras, motståndet, vilka spår de har och kan inte ge några travtips. Det behärskar Adrian och jag tror det är skönt för oss båda, annars hade det inte fungerat lika bra. Jag gör det jag är bra på och Adrian det han kan bäst.
”Mådde mycket dåligt psykiskt”
Livet innan ”Stjärnkusken” kostade mycket tid, engagemang och kraft vilket ledde till en mycket stor psykisk press.
Efter att ha valt bort den delen i sitt liv och återvänt till hästarna, inlett ett förhållande med Adrian Kolgjini och blivit hästskötare, då blev tillvaron betydligt mer harmonisk och stabil.
– Från tv-programmet ”Stjärnkusken” till att nu vara med och driva vår verksamhet, det är helt sjukt. Jag är ihärdig och ger aldrig upp. Jag har tänkt tillbaka och funderat på vad som hänt om jag inte träffat Adrian och varit med i programmet. Jag mådde då mycket dåligt psykiskt och i början var det hästarna som höll mig ovanför vattenytan, säger Saga Scott och berättar vidare om förändringen:
– Jag tror de fasta rutinerna och att arbeta fysiskt är väldigt viktigt för mig. Att kunna få dela dagarna med Adrian utan press och massa förväntningar, det behövde jag för att komma tillbaka. Jag kämpar fortsatt väldigt mycket men i dag vet jag vad jag mår bra av, då blir det enklare att styra. Det var räddningen, enkelt att må bra med rätt folk omkring sig. Det är lättare att arbeta och bli trött fysiskt i stället för som förr, psykiskt.
Kan du beskriva ditt tidigare mående och vilka påfrestningar ni som dokusåpastjärnor utsattes för?
– Det var riktigt illa på slutet. Jag vet inte vad jag hade gjort i dag om jag inte gått den här vägen men jag brukar tänka att jag hade kanske inte funnits på planeten då, så jävla illa var det och jag saknar inte det gamla alls. Ibland när jag tittar tillbaka på mina gamla vänner som fortsätter kämpa för att synas, de är fortsatt i luftslottet för att vara aktuell. För mig blir jag bara stressad över det och tacksam jag inte fortsatte.
– Visst, det är jättekul att göra tv, men det hände mycket saker bakom kameran som aldrig visades. Jag satt med mycket ångest och det var mörkt. Vissa situationer borde visats på ett annat sätt men de har rättigheterna till dig som människa. Industrin blinkar inte och bara kör på, de vänder sig inte om och tittar om du är okej.
”Fick aldrig möjlighet visa vem jag var”
Att Saga Scott har förändrats är uppenbart, men trots sitt nya liv är hon samma person som tidigare.
Trots att det finns flera situationer i sitt gamla liv som Saga inte är särkilt stolt över finns det också utrymme för en stor portion stolthet.
– Det positiva för mig som influencer är att jag aldrig låtit en man köra över mig. Det har öppnat upp mark för kvinnor som vågat ta för sig. Det är få karaktärer som slagit igenom på det sätt som jag gjorde och jag är stolt över den här feministbiten. Samtidigt är jag medveten om att jag tog mycket stryk, säger 33-åringen och fortsätter:
– De som känt mig länge vet vilken typ av människa jag är, hur jag ser på saker och vilket intellekt jag har. I den situationen jag var i tidigare fick jag aldrig möjlighet att visa vem jag var. Jag är inte stolt över mitt gamla jag men det är samma person. Jag är väldigt glad över att jag deltog i ”Stjärnkusken”. Annars jade jag inte haft det fina liv jag har i dag och inte heller gemenskapen med hästarna.
