Travprofilen: ”Motstånd är till för att övervinnas”

Carina Axroth slog som första kvinna in sig i en mansdominerad värld: ”Ung tjej som kommer dit och stör”

helskärm

Carina Axroth, 68, har länge varit en pionjär inom travsporten.

Som första kvinna krattade hon manegen för kommande generationer kvinnor.

Vägen dit har dock inte alltid varit lätt.

– Det fanns män som tyckte att jag kunde hålla på med något annat. Motstånd är dock till för att övervinnas, säger hon.

Nyligen skrev Trav365 om profilen Linda Rosenquist och hennes roll inom trav-TV.

Innan Linda gjorde succé i rutan var dock Carina Axroth den första kvinnan i Sverige som lyckades slå sig in i en annars väldigt mansdominerad sport – både som reporter, måldomare och löpningsreferent.

Hennes första arbetsdag som det senare blev dock inte helt lyckad.

Carina släpptes nämligen inte ens in i lokalen av bandomaren.

– Vi hade en väldigt dynamisk ordförande på Umåker, Owe R Hedström, som ville att jag skulle referera och tyckte att jag kunde göra det på bandomarens balkong. Men det fick jag inte av honom och han slängde ut mig, vilket var snopet, dumt och gjorde mig ledsen. Det var ord och inga visor, berättar hon.

Bad bandomaren dig någonsin om ursäkt?

– Nej, det gjorde han inte. Det var en äldre man som hade varit där i ett antal år och för honom var jag nog en ung tjej på 22-23 år som kommer dit och stör.

”Det var en dröm för mig”

Axroth växte upp i Umeå. Hennes mor arbetade långa dagar som servitris, medan pappa bland annat reparerade tåg åt SJ, innan han sedermera utbildade sig till lärare.

Farfar var polis till yrket och det hände faktiskt att han ”slängde” in sitt barnbarn i arresten fler gånger än en. Dock inte för att flickebarnet hade varit olydig...

– Det där är en rolig anekdot som vi gärna drar här hemma. Ibland när det var tråkigt om somrarna tog jag och en jämnårig kusin Monopol under armen och gick upp till farfar på polisstationen i Nordmaling. Där han låste in oss så att vi kunde spela.

– Vi fick även följa med honom i polisbilen i samband med någon utryckning. Det var en annan tid...

Carina var ett flitigt bi under studieåren och kan skylta med en lärarexamen från Umeå Universitet.

Till en början var det mellanstadieelever som stod på dagsschemat, men med tiden avancerade hon i graderna till både rektor och skolområdeschef.

– Det var en dröm för mig att bli lärare och något jag aldrig har ångrat. Jag har jobbat med både små och äldre barn och gjort väldigt mycket i olika skolsammanhang. Många av mina forna elever har kommit fram och sagt att det var roligt att gå i skolan och ha mig som fröken, vilket gläder mig.

Carina om dottern: ”Mer begåvad”

Kärleken till hästarna har dock alltid spelat ett stor roll i hennes liv. Hon och maken Tommy Carlsson har uppskattningsvis ägt runt 30 hästar, men också fött upp några stycken. Dock utan några större framgångar.

Ni har varit ett par i över 50 år. Vilken är din hemlighet till att lyckas hålla lågan vid liv så länge?

– Givetvis har det varit fantastiskt roligt att vi kunnat dela det här intresset ända från början. Så är det väl för många, att man hittar något som förenar?

Tillsammans har de tre barn, varav det äldsta, Malin Axroth, som till vardags är kommunikatör på Polismyndigheten, har följt i mammas banbrytande fotspår inom travsporten.

Sedan en tid tillbaka är hon bland annat referent på Umåker, precis som Carina var när karriären en gång tog fart.

Är din dotter lika duktig i yrkesrollen som du var?

– Hon är mer begåvad, haha. Ni ska inte fråga en mamma om sånt där... Malin har ett jättedjupt hästintresse, är noggrann och påläst.

Hör du på något vis dig själv när Malin refererar lopp?

– Ja, vi har väldigt liknande röstläge, vilket många påpekat. Självklart har hon blivit präglad av mig, det vore konstigt annars, men jag tycker ändå att hon gör det på sitt eget sätt.

”Många män stöttade mig, men...”

Vad är egentligen hemligheten med att bli en duktig löpningsreferent?

– Man måste vara förberedd, känna igen hästar och kuskar, men också ha en viss känsla för vad som kan hända i loppen. Dessutom har jag själv en röst som fungerade.

Tekniken har gått framåt och numera kan referenten ta hjälp av en monitor, men förr i tiden förlitade sig Axroth ofta på sin kära kikare.

Carina erkänner att det blivit en del grodor genom åren men fastslår samtidigt att hon aldrig brukade titta i backspelen. 20 minuter senare kördes ju alltid nästa lopp, och det gällde att skaka av sig eventuella blunders.

Spola fram ett antal år och hon erbjöds jobbet som Sveriges, kanske till och med världens, första kvinnliga måldomare. Med det följer givetvis mycket ansvar, men också stolthet över att bryta ner könsbarriärer.

– Det fanns många män som gladde sig och stöttade mig, men också givetvis de som tyckte att jag kunde hålla på med något annat än det här. Man kliver in i ett område som är totalt mansdominerat, för det var det på den tiden. Då måste man ha bra människor runt omkring sig, vilket jag hade i en fantastisk pappa.

– Även när jag började som speaker och referent så var det ingen annan kvinna som gjorde det. Jag tycker att det är roligt att det nu finns så många duktiga kvinnor, vilket inte var så självklart då. Motstånd är till för att övervinnas!

”Frös så att tänderna skallrade”

Axroth, som berättar att hon arbetat på alla travbanor i landet utom Oviken, Tingsryd och Åmål, halkade i mitten av 90-talet in på trav-TV tack vare SVT-ikonen Lennart Jelbe. Han såg tidigt potential i den unga förmågan.

Efter en provinspelning i Skellefteå blev det tyst under nästan två års tid och Carina befarade att drömjobbet runnit ut i sanden.

I samband med att Lennart en tid senare startade upp sitt eget produktionsbolag ”Team Jelbe” så kom han viftande med ett erbjudande som det inte gick att tacka nej till.

Den första tiden var både spännande och lärorik, då hon tillsammans med Hans G Lindskog, Håkan Ahlqvist och Håkan ”Lillis” Olsson blev ett populärt inslag i samband med travsändningar.

– Man skulle börja sända Dagens Dubbel-loppen varje kväll och jag fick Norrland. Det var otroligt roligt alltså! Vi var som pionjärer som for land och rike runt. Det var spännande att få testa på allting.

Men hur kul kan det ha varit att genomföra kuskintervjuer en sen januarikväll på en Norrlandsbana?

– (skratt) Ja, kallt var det kanske? Oj som jag har frusit när jag tvingats klättra upp på taket, vilket man fick göra på vissa banor som inte ens hade en hytt. Man frös så att tänderna skallrade, men det var en fantastisk tid ändå.

”Åldern är ofta till en nackdel”

Carina har fått uppleva mycket genom åren. Hon fick vara med på Järvsöfaks resa, lifta med på ”Copiad-bussen” i samband med tävlingar i Oslo och en gång intervjuat självaste Sören Nordin.

Några motgångar lyckas hon inte räkna upp då de åren, enligt henne, var fyllda av glädje och ett sätt att tillfälligt kunna koppla bort sitt vanliga arbete på skolan.

Efter decennier i branschen var det dock till syvende och sist dags att vända blad för den populära travprofilen.

– Jag hade hållit på väldigt länge och i en kvinnas fall är åldern ofta till en nackdel. Samtidigt var mitt civila jobb krävande. Det hade kanske kunnat bli ett år mer eller mindre men jag hade ju hållit på ofantligt länge.

Vad saknar du mest med tiden på TV?

– Det fanns en nerv, en spänning och många härliga möten med människor. Visst saknar man det sammanhanget och pulsen. Var sak har dock sin tid.

”Inspirerat andra kvinnor att våga”

Hon har hunnit fylla 68 och blev för drygt tre år sedan officiellt pensionär, något hon försöker njuta av till fullo för dagen.

Travet släpper hon dock inte helt och rycker till och från in som bland annat speaker.

– Jag tycker om att jobba, framför allt ihop med Malin här hemma på Umåker, och fortsätter så länge det är roligt.

Carina, hur skulle du sammanfatta ditt liv?

– Jag har både fått och tagit chanser i livet som jag tror inte så många gjort, inte minst inom travet. I backspegeln kan jag givetvis se mig själv som en föregångare och kanske att man har inspirerat andra kvinnor att våga, avslutar hon.