”En seger vore det största i min karriär”

Montéstjärnorna Emilia Leo och Jonathan Carre i stor intervju inför lördagens dubbelmöte

Emilia Leo och Jonathan Carre har dominerat montésporten i Sverige de senaste åren.

På lördag möts de i en superduell i jakten på SM-guldet.

– En seger vore det största i min karriär, berättar Emilia för Trav365.

SM-dagen på Åby innehåller två stora montélopp – med sammanlagt 400 000 kronor till vinnarna. Det mest prestigefyllda av dessa? Monté-SM, V75-2, med 250 000 kronor till vinnaren.

Emilia Leo och Jonathan Carre är landets två främsta i disciplinen och har länge krigat om förstaplatsen. Emilia vann flest lopp i landet både 2019 och 2020, medan Jonathan under fjolåret detroniserade montédrottningen. Carre går åter mot en klar seger i montéligan i år.

På lördag rider Jonathan Carre storfavoriten och titelförsvararen 6 Mindyourvalue W.F.., medan Emilia Leo sitter i sadeln på 2 Polycrates Face.

– Det är utan tvekan en av de större höjdpunkterna under året. Monté-SM och Montéryttar-SM är ju dessutom bland de sista stora loppen som återstår under året, förutom några ryttarfinaler som kommer senare, och det känns alltid speciellt av den anledningen, säger Jonathan Carre.

”Hände ofta att jag spydde...”

Emilia Leo, som vunnit Montéryttar-SM både 2019 och 2020, fyller i:

– Det är under de här dagarna som man vill vara med. Det är kanske lite konstigt att säga men mitt bästa minne av den här helgen är när jag i fjol var tvåa med Polycrates Face. Det kändes som en seger. Men också vinsten i ryttar-SM med Gretzky Boko 2020.

Blir ni fortfarande nervösa inför ett större lopp?

– När jag började rida var jag jättenervös, så mycket att det knappt gick att tävla. Det hände ofta att jag spydde i toan inför loppen. Numera skulle jag säga att jag är mer laddad än nervös, säger Emilia.

– Det är alltid något extra när man rider de större loppen och det finns alltid en liten nervositet med i bilden, både som favorit eller om man rider en mindre betrodd häst. Men det är så det ska vara och jag är van, säger Jonathan.

Trots att de båda är bittra konkurrenter på tävlingsbanorna runt om i landet så finns det en stor ömsesidig respekt för varandra.

– Hon har en bra position i sadeln och vet hur man får hästarna att springa, därför är hon svår att besegra om hon har en bra häst i loppen. Dessutom är hon duktig taktiskt! Jag vill dock vara bäst och då får man konkurrera lite för att nå dit helt enkelt, så det har blivit naturligt de senaste åren. Men när man vill vara bäst så är det inte bara henne man måste besegra, utan alla andra ryttare också, säger Carre.

– Han är ganska komplett som ryttare på alla sätt och vis. Senaste åren har han dessutom blivit mycket bättre taktiskt. Tidigare kunde han kanske vara lite väl offensiv. Han har inga svagheter direkt, vilket är en styrka, menar Leo.

”Tycker inte att jag är så mycket sämre”

Vad, om något, kan du lära dig av Jonathan som ryttare, Emilia?

– Ja... det vet jag inte. Det beror på vilken typ av hästar man rider. Alltså, jag tycker inte att jag är så mycket sämre än han om jag säger så. Jag blir inte extra laddad av att möta Jonathan utan det är lika roligt att slå samtliga ryttare.

När vi frågar superduon om vilka styrkor de själva tycker att de besitter lyfter båda fram den taktiska biten. Emilia nämner främst sin egen rutin från åratal av ritter, medan Jonathan påstår sig kunna behålla lugnet även i de svåraste av situationer.

Carre, som för cirka sex år sedan lämnade tryggheten i hemlandet Frankrike, håller numera till på västkusten. Där har han skapat sig ett liv tillsammans med sitt livs kärlek, svenska Costanza Flores, som en gång i tiden var skötare till världens då bästa travhäst: Ready Cash. Turturduvorna har dessutom två barn ihop, sonen Leo och dottern Sofia.

– Jag ville se mig omkring och eftersom Constanza är svensk så blev det Sverige. Det passade bra då vi fått barn och hon hade lite hemlängtan, men innan jag flyttade hit visste jag inte att det skulle vara så kallt!

Tydligen glömde han packa ner långkalsongerna och man kan ana att det blev en rejäl omställning att kliva av flygplanet i Umeå.

Vad älskar du mest, och minst, med vårt nordliga land?

– Jag tycker särskilt mycket om den svenska naturen. Det är ett fint land! Vintern är dock hård, då det är kallt och mörkt en längre period. Den kan vara jobbig, tycker jag.

”En av förebilderna”

Jonathans svenska blir allt bättre, men det finns ännu en del att arbeta med på den punkten.

– Jag tar det dag för dag men lär mig mer och mer. Det är väldigt svårt för mig, men jag försöker.

Drömmen är att en dag rida i världens största montélopp, Prix de Cornulier, som går av stapeln på Vincennes i Paris varje år i januari under det franska vintermeetinget. Carre har dock redan hunnit med att uppleva mycket i tävlingsväg.

– Jag har vunnit de flesta stora loppen i Sverige och har härliga minnen härifrån, men också från Frankrike där det har det blivit flera Grupp II-segrar. Om jag ska välja en häst som betytt mest för mig så blir det Quemeu d'Ecublei. Vi vann Prix Jacques Andrieu två år i rad under Prix d’Amerique-helgen och det är något jag aldrig kommer att glömma. Han var en magisk montéhäst.

Jonathan har en segerprocent på hela 32 så här långt i år och tycks ha spelarnas förtroende både med Jano di Quattro (lopp 1) och 6 Mindyourvalue W.F. (V75-2). Båda tränas av topptränaren Robert Bergh och där brukar det alltid vara vältränat.

Mindyourvalue W.F. är regerande titelförsvarare efter fjolårets vinst, närmast sörjande den gången var en viss Polycrates Face med i Leo i sadeln, och är ännu obesegrad på Åby efter tre starter. Vid segern i Monté-SM förra året satt dock inte Jonathan i sadeln, utan en annan montévirtuos: Eric Raffin.

Är Eric en av dina förebilder?

– Ja, det är klart att han har varit en av förebilderna. I Frankrike finns det dock många duktiga ryttare med olika stilar och många bra egenskaper som man sett och haft som sina förebilder. Då jag dessutom har fått tävla mot flera av dem i Frankrike så har man fått mycket ”på köpet” genom att studera dem på nära håll.

”Hon betyder mycket för oss”

Helgens storfavorit har dock till dags datum ännu aldrig stiftat bekantskap med montékungen. Blir det möjligtvis kärlek vid första ögonkastet?

– Det verkar vara en fin häst att rida, med stor potential, och givetvis har jag koll på vad han gjort både i Frankrike och Sverige. Jag är tacksam till Robert och hästens ägare över att få chansen i SM.

Fram tills nyligen hade fransmannen även ett antal hästar i träning, men på grund av tidsbrist var han tvungen att flytta dem till andra tränare.

– Jag behövde ett break då det blev för mycket för mig. Det var svårt få ihop allt tidsmässigt. Jag tävlar så mycket i montéserien och Constanza fick ta hand om en stor del av våra egna hästar, samtidigt som hon uppfostrade två barn och hade ett heltidsjobb. Som det är i dag passar oss bättre.

Allt handlar dock inte bara om monté för Jonathan på lördag. I V75-4 dyker en viss Valnes Lisa upp. Den startsnabba damen har kvalat in till Amatör-SM och tillhör favoriterna. Vem som äger hästen? Jo, en viss montéstjärna.

Hur nervösa kommer ni vara under det loppet?

– Givetvis så blir det lite extra nervöst när hennes lopp körs. Hon betyder mycket för oss då jag ropade in henne på Kriterieauktionen som ettåring. Jag har kört in och gjort grundjobbet med henne. Constanza ville ha ett sto efter Love You för att kunna betäcka med framöver. Valnes Lisa hade en fin stamtavla och passade oss bra.

Bra chans till spets och slut?

– Jag vet inte hur de övriga lägger upp taktiken, men jag litar på tränaren Mika och de övriga runt hästen. Dessutom har hon fått en duktig kusk.

”Haft problem – inte ridit på topp”

Emilia Leo har gjort succé både i sadeln – och i sulkyn. Hon har som kusk passerat åtta miljoner intjänat två av de fyra senaste åren och lägger numera alltmer energi på att även lyckas som travtränare.

Är det ändå lika roligt att rida monté nu som när du slog igenom med dunder och brak?

– Ja, det tycker jag. Absolut. Sedan i våras har jag dock haft lite problem med karpaltunnelsyndrom och inte ridit på topp. Det är inte lika roligt när kroppen inte fungerar som den ska. Jag har besökt både läkare och sjukgymnaster. Smärtan kommer från nacken och har gått ner till armarna.

– Detta är en av anledningarna till att jag har dragit ner lite på resandet till travet och dessutom tvingats till en del kuskändringar den senaste månaden.

Är detta yrkesrelaterat?

– Det är det säkert. Man jobbar väl för mycket och vilar för lite? Det gör ont både när jag rider och sitter i sulkyn, men nu börjar det kännas bättre så jag hoppas att det håller på att vända.

”Blir svårt att slå Berghs häst”

Emilia rider montédebutanten Fighter Simoni utanför V75-spelet, samt egentränade tioåringen Polycrates Face i SM. Den tidigare kommer att tillhöra favoriterna, den senare outsiderskaran då formen är svårbedömd efter uppehåll.

Hur svårt är det för en sulkyhäst att, som Fighter Simoni, testa monté för första gången?

– Det är väldigt ovisst, även om jag vann Montéryttar-SM med Gretzky Boko som också tävlade i monté för första gången. Vanligtvis brukar hästarna dock behöva något lopp.

– Fighter har egenskaper som borde passa men man vet inte förrän man har testat. Mitt råd till spelarna är att vara lite försiktiga med att spela på debutanter, framför allt i sådana här tuffa lopp.

Hennes största seger till dags datum är den med Mindyourvalue W.F. i Åby Monté Trophy i fjol, med 250 000 kronor i förstapris, men känslomässigt skulle det nog smälla högre om hon satte dit sin ögonsten Polycrates på lördag.

– Det vore det största i min karriär, men det blir svårt att slå Berghs häst. Jag tävlar Polycrates väldigt sporadiskt eftersom han är skör. Galopperna efter SM i fjol beror nog på att jag red honom barfota fram, vilket var ett misstag, och i senaste starten var han sjuk. Efter det har det också strulat med infektioner i stallet.

Är det rimligt att tro att gammelgubben som tioåring har tillräckligt kvar i tanken för att kunna segerstrida på lördag?

– Då måste Mindyourvalue W.F. ha en sämre dag men jag vill tro att min häst ska kunna vara tvåa, trea. Jag hade velat ha ett lopp i kroppen inför lördagens start men han har jobbat på fint och borde vara ungefär lika bra som i fjol.

Bjuder publiken på en segergest?

Var ser du dig själv som montéryttare om säg fem år?

– Jag hoppas kunna fortsätta hålla en hög nivå men kommer inte att ta upp någon kamp om montéligan. Jag ser detta främst som ett komplement till min tränarrörelse och har fått in flera nya hästar som ägarna vill testa i monté.

Varken Emilia, eller Jonathan för den delen, vet hur det känns att vinna Monté-SM. En seger skulle smälla väldigt högt för båda och det är ingen vågad gissning att de finslipat på eventuella segergester under veckan.

– Jag får hitta på någonting om vi vinner, avslutar Emilia med ett skratt.

Jonathan, som ofta verkar vara glad som en speleman när han vinner lopp, är känd för att sträcka båda händerna i skyn.

– Den segergesten är inte alltid så lätt att göra, ha ha. Till att börja med måste jag vinna med tillräckligt god marginal. Sedan måste man känna att man litar på hästen som rids. Det går inte göra på alla. Så det är svårt för mig att säga hur det blir på lördag då både Mindyourvalue W.F. och Jano di Quattro är nya bekantskaper för mig. Vi får helt enkelt se vad som händer om vi korsar mållinjen först, avslutar Jonathan.