”Jag är en person som söker spänning”

Minimedia

, 

Michael Carlsson

Han är en av Sveriges främsta travtränare.

Robert Bergh har plockat fram flera stjärnhästar genom åren och vunnit mängder med storlopp.

Men han har även varit rubrikernas man i andra sammanhang.

I en stor intervju för Trav365 får du lära känna Bergh på det personliga planet. Han berättar om sin karriär, relationen med ”Foppa” och varför han kan tänka sig att flytta från Bergsåker.

Robert Bergh har kört in mellan 14 till 17 miljoner kronor varje år de senaste fem åren.

Du blev professionell travtränare när du var 25 år. Hur kom det sig att du började med trav överhuvudtaget?

– Jag bodde nära Bergsåker och fick upp intresset tidigt. Samtidigt höll jag på med lite andra idrotter som fotboll och bandy. Men så fick jag en praktikplats i Ove Svedins stall och började därefter att hjälpa till på helgerna. Han ordnade sedan en anställning hos Alf Jonsson och där blev jag kvar i fyra år, säger Robert Bergh.

Vad hade du gjort om du inte blivit travtränare?

– Jag tror faktiskt att jag hade blivit polis. Jag är en person som söker spänning och gillar när det händer något nytt hela tiden.

Beskriv dig själv som person med tre ord?

– Jag har humor, är kreativ och beslutsam.

Hur tror du att du uppfattas av folk som inte känner dig?

– Det är nog en helt annan sida. Många tror nog att jag är spelare och är arrogant. Men även att jag har bra hästkunskap.

Vad är den största missuppfattningen du har hört om dig själv?

– Det är väl att jag spelar mycket. Men det där är väldigt överdrivet. Fast det skapas lätt myter när man är en offentlig person och syns mycket i media. Speciellt om du har framgångar. Människan fungerar så att man måste få prata lite skit om andra när ens eget liv är lite tråkigt. Tyvärr är det så.

Du har själv förekommit en del i media genom åren. Hur är din relation till media?

– Jag tycker att det fungerar bra nu och betydligt bättre än tidigare. De som skriver trav i tidningarna nu känner jag så väl och då blir det inga missförstånd. Jag har bra kontakt med media överlag och även kvällstidningarna.

Är du bra på att ta kritik?

– Om det är befogad kritik så har jag inga problem med det. Jag är egentligen den förste att kritisera mig själv om jag har gjort något fel. Men ofta så är det inte samma lopp och händelser som journalister och spelare syftar på. De kan tycka att jag har kört bort en häst i ett lopp medan jag istället tycker att i ett par andra lopp körde jag för jäkla illa. Så mina åsikter brukar vara tvärtom gentemot publik och spelare.

Du har Peter Forsberg, Henrik Zetterberg och tvillingarna Sedin som hästägare. Vad betyder det att ha flera hockeystjärnor i stallet? Hur är din relation till NHL-proffsen?

– Det är klart att det är kul att ha stora idrottsmän som hästägare. Det började en gång i tiden med ”Sedinarna” och Magnus Wernblom. Sedan kom Peter in i bilden och han har ju varit lyckosam hittills. Vi umgås en del privat även om det blir i perioder på grund av hockeyn. Nu när Peter är hemma i Sverige och är skadad så blir det lite mer. Han var med i Norge förra veckan och såg när hans Adrian Chip vann. Det var faktiskt första gången som Peter såg hästen vinna live.

Hur är hockeystjärnorna som hästägare?

– De är otroligt lättsamma. De är inne i sporten och vet att det är små marginaler mellan att vinna och förlora. När vi inte träffas hörs vi en del på telefon. De ringer och frågar om hästarna men det är inte direkt så att de lägger upp en plan och undrar var de tio närmaste starterna blir. Inte heller om vi har bytt foder eller har varit hos veterinären. Utan det blir mest allmänna frågor om hur hästarna har tränat och när nästa start blir.

Vad betyder travsporten för dig? Är det allt här i livet?

– Nej, absolut inte. Det är mitt yrke och jag tycker att det är kul. Men jag är nog lite bredare än många andra inom travet. Jag försöker att göra andra saker, som att gå på olika idrottsevenemang och vara ute och resa. Jag följer sällan travet på TV om jag är ledig och hemma en kväll. Jag tillhör inte de mest besatta som sitter och kollar på ATG-Live varje kväll.

Du har tränat fram många stjärnhästar genom åren. Vilken är den största talangen och den bästa häst du har haft?

– Jag har svårt att sära på Adrian Chip, Remington Crown, Tsar d’Inverne och Hilda Zonett. De är samtliga undantagshästar. Sedan vill jag även nämna Scandal Play som jag tränade tidigt i hans karriär och då var extremt bra som treåring.

Hur hanterar du framgångar och motgångar? Kan du glädjas över framgångarna? Grubblar du mycket om det går dåligt?

– Man vill ju glädjas när det går bra men jag måste erkänna att jag är lite dålig på det. När man vinner ett lopp så känns det mer som att man ska göra det. Då är det bara något helt normalt. Istället brukar det vara så att man grubblar mycket över det som är negativt. När jag vann min 2000:e seger tänkte jag mest på att jag brände med Adrian Chip samma dag. Det var först efter några dagar som jag kunde glädjas över jubileumssegern.

– Annars har det här med att hantera motgångar blivit betydligt bättre med åren. Tidigare i karriären eldade man ofta upp sig men nu tar man det bättre och går vidare.

Du har satsat mycket på din gård och har en förstklassig träningsanläggning utanför Sundsvall. Berätta om din tränarverksamhet.

– Jag har en komplett anläggning men det känns aldrig som att det blir riktigt färdigt för vi bygger till och finjusterar hela tiden. För ett par år sedan byggde vi om rakbanan och backen och då höjdes segerprocenten på hästarna direkt. Det gäller att hela tiden vara lyhörd för förbättringar.

– Man vill ju som tränare hitta den där röda tråden; att kunna träna tufft utan att hästarna får skador.

Är du nöjd med hästmaterialet för dagen?

– Jag har mellan 85 till 90 hästar i träning och totalt sett ser det bra ut. Men samtidigt kunde det ha varit lite bättre på unghästsidan. Jag får lite för dåligt med credd för just unghästarna. Varje år har jag runt åtta, tio ettåringar jag själv får köpa in och sedan försöka sälja vidare. Det är lite för snäva marginaler för att kunna få fram nya stjärnor.

– Fast i år har jag faktiskt 14 ettåringar och det är all time high, säger han och skrattar.

Berätta om din Frankrike-satsning. Du har haft, och har, en del framgångar med franska hästar. Bland annat nu med tvååringskanonen Sinou Madrik.

– Just nu har jag fem hästar på Grosbois utanför Paris. Det kan bli fler framöver för jag har 15, 16 franskfödda hästar i träning. Jag gillar de franska individerna, de är hårda hästar som är tuffa i psyket. Blandningen av franskt och amerikanskt blod tilltalar mig.

– Sinou Madrik har gått väldigt bra och var tvåa på Vincennes i tisdags. Han har på ett fåtal starter sprungit in 300 000 kronor så det finns stora pengar att tjäna där nere.

Vad säger du om Adrian Chips säsong?

– Det var kul att han fick vinna ett storlopp i Norge och hästen har ju sprungit in en miljon i år. Men jag hade hoppats mycket på framförallt Sprintermästaren och Kungapokalen. Nu blev hästen sjuk och fick feber till Sprintermästaren och sådant kan ju hända. Och i Kungapokalen trivdes han inte på Åbys bana. Likadant var det nere i Italien där han heller inte kom överens med banunderlaget.

Adrian Chip är fem år nästa säsong. Kommer han att ta klivet in i den översta eliten då? Elitloppet?

– Vi ska lägga upp träningen så att hästen är på topp i april, maj. Elitloppet är ett av de stora målen nästa år. Det är klart att vi ska försöka vara med där.

Han har spår tolv i gulddivisionen i V75 på Bergsåker. Kan han vinna därifrån?

– Det är inte omöjligt för hästen känns väldigt fin. Han har varit helt perfekt i träningen efter segern i Norge.

Till sist, hur ser du på framtiden? Blir du kvar som tränare på Bergsåker? Du har inte dragit jämt med måldommaren och pratat om att eventuellt flytta.

– Det ser spännande ut. Sedan kan jag inte säga att jag kommer att vara kvar här för alltid. Om inte jag tycker att det fungerar bra med exempelvis Bergsåkers måldomare, anmälningssystemet med spårförbehåll e.t.c., kan jag mycket väl tänka mig att flytta. Då tänker jag inte sitta kvar som en sur norrlänning med armarna i kors och inte göra något.

– Jag är inte känd som strutsen som stoppar huvudet i sanden utan jag agerar istället, säger Robert Bergh till Trav365.