”Jag har fått ett nytt perspektiv på livet”

Håkan K Persson är tillbaka på jobbet efter den svåra skadan: ”Man får minnesbilder av själva olyckan, otäcka sådana”

helskärm

Håkan K Persson var under januari månad med om en otäck olycka hemma på gården.

Flera operationer senare har så vägen tillbaka inletts – en lång sådan.

– Man känner sig hjälplös och deppig ibland, men jag har fått ett nytt perspektiv på livet, säger Håkan till Trav365.

För drygt en månad sedan var olyckan framme. Proffstränaren Håkan K Persson föll ur sulkyn i samband med ett träningsjobb och skadade vänsterbenet allvarligt. Så pass att det resulterade i 14 dagar på sjukhuset och flera operationer, vilket Trav365 rapporterade om då. Givetvis är det läge att göra en uppföljning med honom för att höra hur rehabiliteringen fortskrider.

– Just nu har jag en skena på benet men kan böja mitt knä. Jag var på ett återbesök i tisdags och fick veta att jag inte får stödja på benet i ytterligare fyra veckor. Det gör inte jätteont just nu, annat än att det är en malande känsla. Man vänjer sig dock mer och mer. Jag har byggt upp armstyrkan, samt det friska benet, genom att träna lite här hemma och hos sjukgymnast, berättar Håkan för Trav365.

Tänker du tillbaka till den där dagen ofta?

– Det händer någon gång varje dag, så är det ju. Bland annat i dag när jag satt där och såg på medan de körde jobb med hästarna. Man får minnesbilder av själva olyckan, otäcka sådana när jag får hästen över mig.

”Innan skadan fuskade jag...”

Hur svårt är det för en man som du, i sina bästa år, att tvingas sitta i rullstol?

– Man känner sig hjälplös ibland...

Händer det att du blir deppig?

– Så har det varit, framför allt innan jag kunde ta mig ut ur hemmet. I stallet går dock tiden mycket fortare. Visst har jag fått ett nytt perspektiv på livet och tänker annorlunda nu. Jag har bestämt mig för att ta det lugnare den dagen jag sätter igång igen. Tidigare har man jobbat väldigt hårt och varit lika energisk.

Några nya rullstolsvänliga intressen har travtränaren inte skaffat sig, utan det har blivit mycket tv-tittande. Huvudsakligen på OS, trav och en del nyheter. Men en sak jublar säkert sambon över.

– Det är inte kul att vara skadad men det är ändå då man lär sig att uppskatta andra saker. I söndag tog jag exempelvis och städade lite, då blir man glad att man klarar sådana saker. Innan skadan fuskade jag med sånt och det var nog bland de första gångerna som jag nu tog fram dammsugaren, även om det är inget att skryta om.

Hur viktig har familj och vänner varit under den här tuffa perioden?

– De har varit väldigt viktiga, så är det ju. Jag uppskattar dem verkligen. De har bidragit på alla sätt, både i stallet och genom att peppa mig. Personalen har skött det jättebra och brorsan har hjälpt till två gånger i veckan. Hästarna har gått bra sedan augusti i fjol och det är jätteskönt att de har fortsatt prestera även utan mig.

”Jag kommer att bli bra igen”

Den 28 mars ska benet röntgas på nytt och rehabiliteringen tycks, enligt Håkan, fortlöpa enligt planerna. Saker och ting går åt rätt håll, även om den tidiga indikationen säger att det kan ta runt sex månader innan den skadade nerven blir bra igen.

– Men jag har en bra prognos och det hade kunnat sluta mycket, mycket värre. Det kommer att ta tid men huvudsaken är att jag kommer att bli bra igen.

När vi når honom på telefon sitter han vid ratten på väg hem. Han har precis tillbringat förmiddagen i stallet och detta är fjärde dagen på raken som Håkan kan göra det han älskar mest av allt i livet, låt vara i en begränsad omfattning.

– Det tog en månad innan jag var tillbaka i stallet och till en början kändes det konstigt, men det var ändå positiva tankar. Just för dagen är jag med och tittar, pratar med personalen om hästarna och så. Jag lägger mig i mer nu än innan olyckan.

Slutligen, när tror du att vi får se dig tillbaka i sulkyn igen?

– Det är lite svårt att säga. Om fyra veckor hoppas jag få klartecken att kunna stödja på benet, och då hoppa upp i vagnen. Räkna ner dagarna gör jag inte även om det kan bli rätt långtråkigt ibland, avslutar Håkan.