Vann V75 efter jobbiga tiden: ”Var en grönsak”

Martin Malmqvist i stor intervju om svåra sjukdomen, vägen tillbaka – och V75-succén: ”En dröm som gick i uppfyllelse”

Martin Malmqvist vann i fredags sitt allra första V75-lopp med Ego Sisu.

Under 2018 drabbades han dock av den potentiellt dödliga sjukdomen Addison.

– Jag var som en grönsak. Kroppen stängde av, berättar Martin för Trav365.

Under fjolårets sista tävlingsdag stod Halmstad som värd för V75-tävlingarna. Ett nytt namn presenterade sig då för den breda publiken. Martin Malmqvist vann nämligen sitt allra första V75-lopp efter en perfekt styrning med Ego Sisu.

– Nu överdriver jag kanske något men det var nästan en dröm som gick i uppfyllelse. En realistisk sådan. Jag har väl kört runt tre V75-lopp i karriären men absolut inte varit nära en seger tidigare. Någon yvig segergest blev det inte för om det blivit en lallargalopp över mål så hade jag aldrig förlåtit mig själv. Då hade jag gömt mig i någon källare och aldrig kört lopp igen, säger Martin till Trav365 med glimten i ögat.

”Ville bli näste Erik Adielsson”

Hästen, som tränas av Kalmar-proffset Emma E Johansson, såg ett tag ut att få en perfekt rygg i tredjespår bakom hårt betrodde Open Sky, men säg den lycka som varar.

– Jag kommer ihåg att jag satt där i rygg och såg att hästen utvändigt ledaren inte hade så mycket krafter kvar. Då kom tanken: ”Fasen, kom igen då! Håll lite längre.” Jag kände mig dock aldrig otrygg där ute i spåren och genom sista sväng gick han väldigt bra. När han sedan kom först in på upploppet, orutinerad som han är, så går han inte för fullt, tror jag.

Travet har varit en stor del av hans liv under decennier och tidigt fanns drömmar om att bli näste storkusk.

– Det är klart att man ville bli näste Erik Adielsson. Det är dock inte så tokigt att vara amatör när man får köra på V75.

Malmqvist är Gotland trogen och arbetar sedan 4,5 år tillbaka heltid på biografen i Visby. Trots en rådande pandemi lyckas man ändå hålla öppet och hans yrkesroll innefattar både arbete som maskinist och skiftledare. Han trivs utmärkt med både arbetsuppgifter och kollegor.

Ser fram emot 2022

På fritiden hinner han även med en hel del trav och när han nu gör bokslut för 2021 kan han se tillbaka på ett lyckat år med tio segrar och nästan 700 000 kronor.

– Ett bra år och jag är hundra procent nöjd. Det var trögt i början då jag körde något sämre hästar än på slutet men sedan rann det på. Att avsluta året som jag gjorde är nästan som en saga. Jag både hoppas och tror att 2022 kommer att bli ännu bättre resultatmässigt, både för mig och Emma. Hon har en helt annan kvalitet i sitt stall nu och det ska bli oerhört spännande att få köra hennes hästar.

Martin lyfter fram sin arbetsgivare och vän som spelat en viktig roll i hans liv de senaste åren. För när livet var som mörkast fanns hon där som ett stöd.

– Vi har känt varandra länge, sedan 2016 då jag körde häst åt hennes pappa. Hon vill inte ha en vanlig catch driver utan någon som är engagerad i verksamheten. Hela hennes familj är som en extrafamilj för mig.

”Under en period kunde jag inte äta”

Just det senare är av största vikt för gotlänningen som förlorat båda sina föräldrar. Hans vänner har dock fyllt tomrummet med bravur, framför allt under några hemska veckor vid årsskiftet 2018-2019 då Martin hamnade på akuten.

– Jag hade fått ett virus veckan innan och började känna mig hängig. Sedan spydde jag och kunde inte hålla maten nere. 14 december 2018 åkte jag in till sjukhuset med en ”Addison-kris” och låg sedan där i sex veckor. Jag sökte hjälp väl sent och sköt alltid upp det till nästa dag.

– Om man har Addison och inte vet om det sjunker saltvärdet mycket snabbare på oss. Då stänger kroppen av och under en period hade jag en slags hjärnskada. Av de sex veckorna kommer jag bara ihåg två. Jag var som en grönsak och fick dropp. Otrevliga grejer.

Och dålig sjukhusmat?

– Under en period kunde jag inte äta alls, så jag var jätteglad när det gick att äta igen.

Vad var det första du slängde i dig efter sjukhusvistelsen?

– Thaimat! Det är min go to-mat. Röd currygryta med kyckling.

Medicinen håller sjukdomen i schack

Vikten rasade ner till drygt 60 kilo och en längre period av uppbyggnad väntade. För dagen meddelar Martin att han nosar på respektabla 85 ”pannor”, även om allt inte är muskler. Snabba framsteg började göras i samband med att han fick medicin för att hålla sjukdomen Addison i schack. En medicin han får leva med resten av livet.

Hur skulle du beskriva de där veckorna på sjukhuset?

– Det är klart att det fanns svåra tider men kanske inget jag vill gå in på så grafiskt. Det fanns stunder då jag inte klarade att gå på toaletten själv men överlag var bemötandet på sjukhuset bra, och dessutom fick jag besök från mina biokompisar och travfolk. Även från Åke S Olsson på Kanal75. Det höll hoppet uppe.

Comebacken i sulkyn under 2019 blev inte riktigt så lyckad som han hade hoppats och ännu en jobbig period i hans liv tog vid. 2020 slog coronapandemin till med full kraft och han permitterades från sitt jobb på biografen. Av personliga skäl tog han dessutom en paus från loppkörandet och syntes inte i startlistorna under nästan 1,5 år.

– Pausen berodde på olika saker, men mest var det motivationsbrist och kanske besvikelse över att det inte gått bättre under 2019 när året innan varit så lovande. 2020 var dock inte bortkastat för mig då jag istället kunde fokusera på bland annat träning. Men visst var det ett konstigt år.

Ringrosten sken igenom

Efter en längre tid med självreflektion gjorde han comeback med dunder och brak våren 2021. Mest brak kanske när sulkykonstnären på sju lopp en och samma dag inte lyckades vinna något.

– Ha ha, det var väl inte den comebacken jag hade hoppats på. Den var bedrövlig! Jag var väl lite ringrostig och visst var det mitt fel också, och inte bara hästarnas. Man tappar tajmingen.

Är det lika roligt att köra lopp nu som innan sjukdomen?

– Jag skulle säga att det är ännu roligare för jag kör bättre hästar nu, som Ego Sisu. Det är därför vi håller på med detta.

Vad kan vi förvänta oss av dig i framtiden?

– Jag kommer inte bli Erik Adielsson men det är inte omöjligt att jag vinner fler V75-lopp i år. Mitt nyårslöfte var att inte få lika mycket drivningsböter som i fjol då jag var bland annat var avstängd sex tävlingsdagar på Visby. Helt onödigt, tycker jag.

”De är en del av mitt liv”

Han berättar att mamma var idrottslärare och att pappa gång på gång försökte få sin son att dela intresset för jakt. Detta lockade dock inte en djurvän som mycket hellre ville spendera sin tid med hästarna.

– Jag hade en fantastisk uppväxt. De var väldigt kärleksfulla och jag var enda barnet. Vi tillbringade mycket tid i naturen och det blev även en del idrott. Jag är väldigt tacksam för den tiden men hade gjort allt för att behålla dem längre.

Är det därför Emma och hennes familj är så viktiga för dig?

– Ja, de blir som en surrogatfamilj. Min kompis Torbjörn ”Tobbe” Östergren, han är kusk och tränare på Gotland, är som en bror för mig. När man inte har en blodsfamilj kvar så får man adoptera en egen. Till viss del även biogänget. De är en del av mitt liv allihopa.

Slutligen, Martin. Kan du tipsa oss om några bra filmer på din biograf?

– ”James Bond” har gått ett tag men uppskattas av många, men även ”Spider Man”. De är våra säkraste kort.

Och kanske något för oss äldre som kanske inte uppskattar så mycket explosioner?

– ”Utvandrarna” i så fall, även om jag ifrågasätter varför de inte har småländsk dialekt i filmen, avslutar Martin.