Skoglund: ”Jag hade kunnat bli ihjälsparkad”

Rikard Skoglund i stor intervju om • Lördagens olycka • Kängan till förbundet: ”Det är upptaget med att komma på olika saker som begränsar oss”

Rikard Skoglund var med om en otäck incident i samband med lördagens V75-tävlingar.

Hans uppsittning B.W.Rune sparkade bakåt och träffade sånär kusken i ansiktet.

– Hade jag inte reagerat så snabbt så hade det kunnat gå åt helvete, säger Rikard till Trav365.

Lördagens kallblodslopp i Skellefteå blev en dramatisk historia. I en återkallad start bröt Pydin ut och orsakade en kedjereaktion där Rikard N Skoglunds uppsittning B.W.Rune touchades i frambenen och blev rädd på kuppen.

Under några skräckfyllda sekunder började han sparka bakut och träffade sånär kusken i ansiktet. Skoglund hade sinnesnärvaron att hoppa ur sulkyn i sista sekunden och loppet blåstes av.

Vi kan väl börja med och fråga hur det känns med två dagars distans till det hela?

– Nu efteråt så har man sett bilder och filmer, där ser man hur nära jag var att bli träffad. Sparken touchade nog i skärmen på hjälmen, fem centimeter från huvudet, med tanke på att jag har ont i hakan där hakbandet sitter. Dessutom blev det en smäll på armbågarna och ryggen vid landningen, berättar Rikard för Trav365.

”Finns risker med yrket”

Trots att det mesta tycktes ske på ett ögonblick eller två förstod han vad som höll på att ske. Knappt 48 timmar senare är det en samlad kusk som tänker tillbaka på lördagens händelse.

– Det som inträffade var ändå inte i närheten av vad som hade kunnat ske. Om sparken träffat hade vi inte kunnat ha ett samtal nu. Vi som håller på med det här vet att det finns risker med yrket. Hästar kan göra lite som de vill och det är inte som att köra en bil. Dessutom tänker man ofta: ”Det där händer inte en själv utan någon annan.” Man känner sig odödlig.

Bara någon minut efter incidenten genomförde du en intervju med Patrik Fernlund i V75 Direkt - och såg lugn ut. Hur är det möjligt?

– En del frågade om jag var chockad men det var jag inte. Man har dock en sambo och några släktingar som sitter och tittar på tv:n. Jag vet av erfarenhet att när det sker en olycka så filmar de inte vad som händer efteråt, hur det gick med kusken, och därför var jag snabb med att ta intervjun så att ingen där hemma fick en hjärtinfarkt. Det är bra att visa att man lever.

– Jag har varit med om värre olyckor tidigare, där jag blivit träffad på armar och ben, som gjort mer ont än det här. En gång ramlade min häst ihop och dog under loppet. Mitt ben klämdes och jag kunde inte gå på det under en månad.

”Det går så fort”

Det måste dock ändå ha gått upp för dig att du faktiskt hade kunnat dö om sparkarna träffat dig rakt i ansiktet?

– Efteråt, ja. Hade jag inte reagerat så snabbt så hade det kunnat gå åt helvete. Egentligen skulle jag kastat mig ur sulkyn tidigare och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag blivit träffad. Säkerheten är alltid viktigast men man har ändå instinkten att inte lämna hästen. Det går så fort, du måste bestämma dig på en tiondels sekund.

Vad tror du hade hänt om sparken kommit i förstaläget?

– Det vet jag inte... Om jag suttit framåtlutad vid den tredje sparken, som jag gjorde vid de två första, så blir jag träffad. Om jag vore 20 år äldre, och inte lika snabb i reaktionerna, så hade jag kanske inte klarat mig. Om Mike Tyson skulle slå en i ansiktet så bryter en vanlig människa nacken, men han har inget att sätta emot en häst som kan sparka igenom en vägg.

Skoglund kunde trots olyckan fullfölja tävlingsdagen och missade ingen av de efterföljande tre styrningarna, även om framgångarna uteblev helt under lördagen.

– Det kostar mig 5 000 kronor att resa till Skellefteå och jag sa till en kollega: ”Aja, skit samma, det får gå åt helvete i dag. Man får vara glad att man inte gjorde sig illa.”

– I värsta fall hade jag legat på sjukhuset eller blivit nedgrävd om två veckor. Utgången var ändå bra, även om jag knappt körde in en krona under hela tävlingsdagen. Jag kom hem frisk och fräsch.

Machokultur inom travet

Man skulle kunna tro att en sådan här incident kan sätta sig i skallen på en travkusk, men Rikard själv ser inget annat alternativ än att snabbt försöka glömma alla om och men.

– Om jag åker ut i lopp och har det här i bakhuvudet då är jag nog slut som kusk. Det är svårt att vara hästrädd och samtidigt framgångsrik på travbanan. Det krävs nog att man gör sig illa innan det går in att det är väldigt farligt.

Rikard var snabbt uppe på benen i lördags. Trots att B.W.Rune slog sönder sulkyn så klarade sig båda helskinnade. Skoglund var aktiv i att försöka fånga in hästen som trasslat in benen i tömmarna.

– Han sprang bara i en cirkel och skötaren var snabbt framme. Det var djävulsk tur i oturen.

Samtalet halkar in på säkerheten i samband med travlopp och det faktum att våra kuskar är väldigt utsatta där de sitter. Många inom travet har faktiskt skadat sig allvarligt under årens lopp, medan andra har kommit undan med blotta förskräckelsen. Rikard den gångna helgen, och Erik Adielsson veckan innan.

– Det var bara flyt att Erik inte bröt benet. Inom sporten är det en machokultur där vi blir kallade fegisar om vi väljer att inte köra en viss häst. Jag har aldrig nekat en värmning men andra har gjort det, vilket ger skriverier på sociala medier utan att folk frågar varför.

– Vi vill nämligen att hästen ska komma ut i långvagn i den första värmningen, det borde vara ett krav. Ingen vill offra livet för 300 spänn för att köra en ny häst i kortvagn. Jag gör det hela tiden men är väl för dum i huvudet? Vi kuskar bara kör på.

Lyfter fram Kihlströms idé

Frågan kommer upp om hur sporten kan skydda sina aktiva från att råka riktigt illa ut i framtiden. Nästa gång kanske kusken inte hinner vinkla kroppen bakåt i tid.

– Egentligen är det konstigt att det är tillåtet att köra med vagnar utan någon säkerhetsfunktion. Vi hoppar hela tiden upp bakom hästar som vi inte känner till. Även de snällaste djuren kan få ont eller bli rädda och slå av den anledningen.

Varför används inte slagrem eller slaggjord oftare?

– Om hundra personer sätter på en slaggjord på en häst så är det kanske tio som gör det rätt. De som selar vet inte hur man gör och då gör detaljen ingen skillnad. Det är antingen för löst eller för högt, så jag får ofta göra om det själv. Det är faktiskt effektivare om man knyter svansen på hästen.

Ett tredje alternativ som Rikard nämner är en så kallad ”sparkbåge” som sitter på vissa sulkys och förhindrar hästen från att sparka bakut.

– Örjan Kihlström var inne på att man borde kunna skapa en sparkbåge, en slags modul, som kan användas på vilken vagn som helst. Jag hade inte tänkt så mycket på det tidigare men om någon förolyckas på en travbana så skulle det inte vara roligt.

”Säkerheten är för dålig”

De här bågarna du pratar om, skulle det vara en dyr detalj att införa?

– Nej, det tror jag inte. Man kan givetvis inte begära att alla ska inhandla sparkvagnar, som är jäkligt bra, men om Svensk Travsport blandar sig i detta så borde det kunna vara genomförbart (att skapa en sparkbåge).

Skoglund vet hur det är att vinna lopp med säkerhetsvagnar, vilket han bland annat gjorde på V75 med Robert Berghs Bara Mahara.

– Det är dock ett tabu eftersom spelexperter lägger så mycket fokus på om det tävlas med antingen jänkar- eller customvagn. Säkerhetsvagnar är tydligen inte så sexiga och det är nog inte så många som skulle köpa en sådan bara för att tänka på kusken. I så fall ska det vara ett krav från förbundet om hur en sulky ska vara utformad.

Det kanske krävs en svår olycka för att förbundet ska vakna till?

– Så är det. Det händer visserligen inte så ofta i lopp men hade jag blivit ihjälsparkad i lördags så hade det varit en gång för mycket. Förbundet är mest upptaget med att komma på olika saker som begränsar oss.

För Trav365 utvecklar Rikard vad han menar med det senare.

– Ta den här ”22-milaregeln” som exempel där vi kuskar inte får köra på två olika banor. Den infördes med hänsyn till säkerheten, så att ingen kusk skulle köra ihjäl sig på vägarna mellan tävlingar. Förbundet tänkte där på vad som kan ske utanför banan, men inte vad som sker på banan.

”Det kan rädda liv”

Skoglund tar även upp faktumet att Färjestad för en tid sedan stängde säkerhetsspåret under en tävlingsdag på grund av ett regnoväder.

– Om man inte har resurser att hålla det öppet när det regnar, vad fan ska man då ha det till? Ju sämre sikten är desto viktigare är det med säkerhetsspåret. Är säkerheten inte viktig för oss aktiva? Det är dock vårt eget fel, vi som håller på med det här, eftersom ingen av oss säger ifrån.

– Stallbacken på Örebrotravet har knappt några lampor och där man kan lätt köra in i varandra. Hästarna ser ingenting, det finns inget varmvatten... Det läggs inga pengar på sådana saker, trots att vi har ett spelbolag som omsätter 13 miljarder. Jag tror inte att många av våra anläggningar skulle bli godkända om vi bjöd in Arbetsmiljöverket.

Förr om åren tävlade kuskarna utan hjälmar och körde istället med keps. Det dröjde också ända in på 2000-talet innan det blev krav på skyddsväst.

– Det har varit en jäkla tur att det inte hänt något på bästa sändningstid på en lördag. Jim Frick ramlade dock ur sulkyn och så kommer jag ihåg att Marcus Schön blev sparkad så illa att han förlorade synen i ett öga. Det skulle inte vara fel för förbundet att kolla på det här som Örjan föreslagit, det kan rädda liv. Ingen människa kör ju bil utan bälte.

Slutligen, B.W.Rune verkade klara sig helskinnad, vilket vi alla är glada över. Vad svarar du om Persson slår dig en signal och vill ha dig som kusk bakom hästen i nästa start?

– Det är klart att jag hoppar upp och kör honom igen, men då vill jag ha en sparkvagn, ha ha, avslutar Rikard.