Tv-veteranen: ”Värsta jag har varit med om”
20 år i trav-tv:s tjänst - Göran Borgås om passionen: ”Det är en otrolig resa”
Uppdaterad 2018-04-18 | Publicerad 2018-04-17
Många nya har kommit och många har gått - men profilen Göran Borgås, 51, har bestått.
Här berättar travtv-veteranen om sina 20 år i rutan, utvecklingen, nya talangerna och de roligaste och värsta upplevelserna han varit med om.
– Vi intervjuade en finländare en gång och det det lät som han höll på med oralsex, han gjorde sitt bästa för att prata svenska, men det lät som han var halvvägs in i en porrfilm, säger han och skrattar.
20 år inom ”samma” yrke är ovanligt nuförtiden, inom mediasfären snarare unikt, då utvecklingen gått i en rasande fart och det är en enormt föränderlig värld.
En som klarat det: travtv-veteranen Göran Borgås, nu 51 år.
– Jag började att referera på Axevalla i början av 90-talet och i slutet av 90-talet började jag i trav-tv. Det är typ 20 år, säger han och minns tillbaka.
– Det är en otrolig resa. I början var det väldigt spartanskt och det var så få människor som drev det här, i dag är det något helt annat, för det har ju vuxit så otroligt mycket. Då var det Per-Ola Jonasson, som senare döpte om sig till Jonas Jonassson, som är en uppskattad författare och mannen bakom bland andra ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, som var en av hjärnorna bakom trav-tv, och kanske den mest drivande kraften bakom produktionen av trav-tv då.
”Kryllar av personligheter”
Det var spelbolaget ATG:s dåvarande vd Remy Nilson som förstod värdet av att travet skulle synas i rikssänd tv.
– Dom var kloka nog att satsa på tv och förstod att det gick att sälja travet med tv-sändningar. Det gjorde ju att travsporten växte något otroligt. Det var ett klokt drag och Remy var framsynt. Men han hade verkligen fingrarna med i syltburken till en början och var aktiv, så han var kanske inte alldeles lätt att leva och jobba med för de styrande av trav-tv då, men han var jäkligt säker.
Som ovan nämnt är 20 år inom en bransch en väldigt lång tid. Vad är det som har fångat dig?
– Det är hela den här världen på något sätt. Det är kombinationen av sport och spel, spänningen och de fantastiska djuren och jag jag vill påstå, de fantastiska människorna. Det kryllar av personligheter inom travet och så många människor som bär på spännande berättelser. De är arbetsnarkomaner, samtidigt som det är en bransch med pengar, insatser och frestelser, det är en fascinerande värld. Hade jag varit filmskapare hade det varit frestande att göra något av detta, det är otroligt lockande miljöer.
”Tidsfråga innan man blir utsparkad”
Till en början var det ett fåtal profiler i trav-tv. Göran Borgås var en utav dem. Många har försvunnit genom åren och nya ansikten har ersatt. En av de nya som lyft 51-åringen är programledaren Per Skoglund.
– Det är ingenting som är så roligt som när ungdomen kommer framstormande med sin entusiasm, sätt att försöka lösa problem och så vidare. Per Skoglund till exempel är extremt smart och säker. Han har inspirerat mig mycket, han testar och experimenterar mycket och han ger mig mod att försöka och påminner mig om att vara avslappnad, att kunna vara sig själv i tv, i en direktsändning, är viktigt. En annan ny är Patrik Fernlund som är jäkligt slagkraftig och kan formulera sig snärtigt med träffande budskap på bara någon mening. Han började sin bana på Trav365 och ibland tänkte jag ”hur får han till den där vinkeln”, men jag tror han har jäkligt stor nytta av det i dag; ”vad är grejen, vad är vinklen?”. Lyssna på honom i dag, jag tycker att han har fenomenala ingångar.
I början arbetade Göran med Hans G Lindskog, Thomas Nilsson, Johan Edlund, bland andra.
– Dom är borta och nu är det väl bara en tidsfråga innan man själv blir utsparkad. Om man ska vara ärlig så har jag burit med mig den mentala beredskapen och farhågan att som frilans/konsult, kan det vara game over med kort varsel. Det var jag medveten om när jag lämnade tryggheten på Borås tidning och gick över till att frilansa.
Ja, till en början var han skrivande journalist.
– Det var jag i 15-20 år innan jag började med tv. I tv har jag jobbat som kommentator, referent, reporter, redaktör och emellanåt programledare, det är det som ger sån glädje, variationen. Jag tycker fan det är lika roligt i dag, om inte roligare nu, när man fortsätter utvecklas.
”Blir ju också rätt galet”
För dagen snittar Borgås 3,5 sändningar i veckan, som minst två, som mest fem. Tänk dig det upplägget i runt 20 år. Då har det naturligtvis hänt en del tokigheter både framför- samt bakom kameran.
– Alla former när man gör fel blir ju roligt på något sätt. Jag har ju kallat en Trio-premiär på Mantorp för världspremiär, det blir ju lite tokigt. Att få skrattanfall i studion blir också rätt så galet. Redan i skolan, när jag skulle hålla föredrag i skolan, så visste mina klasskamrater hur lättpsykad jag var och jag blev sönderpsykad så jag tappade orden och flytet, det har jag haft besvär med även i tv-sammanhang, att hålla allvaret.
Jag ber Göran ta upp några av de mest udda händelserna genom tv-karriären.
– Vi intervjuade en finländare en gång och det lät som han höll på med oralsex, han gjorde sitt bästa med svenskan, men han stönade bara och det lät som han var halvvägs in i en porrfilm.
”Annars hade jag ramlat pladask”
– En annan lite udda grej var när jag ställde upp i en skidtävling mot en norrman under V75 på Momarken. Patrik Jihde had lurat med oss på en lättsam kamp mellan travloppen, det var ”Arga leken” och lite grejer, sen var det även en skidtävling. Det var fanimej en av de värsta upplevelserna jag varit med om. Jag tvingades sätta på mig de tajtaste jäkla trikåerna som går att hitta, det tog en evighet att bara få på sig det, sen på med skidorna och det var som att stå på is, dom var så smala och jag kunde knappt hålla balansen när jag stod still. Och där skulle jag möta Tormod Hynne, en erfaren norsk skidåkare, och det tog en jäkla tid för mig att genomföra det där loppet och jag hade ramlat pladask vid målgång om inte Per Skoglund stått där och tagit emot mig i famnen.
”Kanske inte är så stolt över...”
– Sen var det ju en programpunkt som hette ”Super-Borgås” som jag heller kanske inte är så stolt över. Jag hade på mig Stålmannen-trikåker och det skulle vara lättsamma inslag innan reklampauserna. Jag räddade inte världen utan mer äpplen från att krossas eller barnens studsboll från att åka ner i vattnet. Det komiska var att ”Guidens” Anders Nordqvist skrev något i stil med: ”I helgen blev vi påminda om att Borgås inte är någon bra skådespelare. Låt oss hoppas att de valde att visa det sämsta inslaget först” i sin ledare. Vi hade verkligen tänkt till i produktionen för att visa det bästa esset först, så fick man den recensionen, skrattar Borgås.
Han fortsätter:
– Men jag trodde att jag skulle få mer stryk i spalterna, men det var lite roligt.
Vad händer här för