Takter: ”Ute på banan växer jag till den jag är”

Stjärnkusken Johnny Takter i stor intervju om • Frånvaron • Framtiden • Åldersfobin: ”Vill inte hänga med pensionärer på en buss ner till Österrike”

Johnny Takter har vunnit över 3 700 travlopp.

Han har dock inte synts till i tävlingssammanhang sedan april månad.

Nu kommer positiva rapporter om en möjlig comeback i höst.

– Ute på banan växer jag till den jag är, säger travlegendaren.

Johnny Takter har under flera decennier varit en av landets skickligaste och mest framgångsrika kuskar, med över 3 700 vinster på meritlistan.

Den gångna helgen kördes dubbla storlopp för fyraåringar på hemmabanan Jägersro – dock utan Takters medverkan.

Sedan april månad har han inte synts till i tävlingssammanhang och trav-Sverige håller andan.

Har legendaren måhända kört sitt sista lopp?

– Jag har inte det där suget just i dag och har tagit lite kompledighet, vilket man är värd. Jag har inte en dieselmotor som Jorma Kontio. Dessutom tycker jag om att se våra yngre förmågor. Vem vill se Pekka Lindmark stå målvakt när han är 67? undrar Johnny.

Takter om sönerna: ”Aveln går framåt”

Tror du ändå inte att folket ute i stugorna vill se dig göra comeback i sulkyn?

– Jo, det kan jag lova er, men säg inte comeback för det är en jäkla massa som retar mig. ”Hur många comebacker ska han göra?” Men visst kliade det i fingrarna i söndags!

Takter avslöjar under samtalet en liten hemlighet som verkar ha givit honom en nytändning så här på äldre dar.

– Jag har två grabbar som blivit intresserade. Jordan, min yngste, är uppväxt med hästar och ligger på mig som fanken. Vi ska inom kort åka ut och börja köra lite i skogen ute hos ”Ludde” (Kolgjini). Rickard, som är 45 år, hjälpte min pappa när han var skadad och tycker nu att det vore kul att slå mig på banan.

Hur skulle ett sådant lopp sluta?

– Med seger för dem. Jag tar upp min häst och släpper ner dem, säger Johnny och skrattar.

Är det här en extra sporre för dig?

– Jag tycker att det är jättekul att jag kan tillföra något, och visst är jag orolig över att möta dem. Aveln går ju framåt. Först ska de dock gå en kurs till hösten.

”Jag saknar den sociala biten”

Tre gånger Takter i ett och samma travlopp, då får nog till och med de fantastiska Djuse-bröderna ladda upp med dunderhonung.

Vi behöver således inte oroa oss för att du har kört ditt sista travlopp?

– Det tror jag absolut inte. Vi får se... Jag kanske är tillbaka om en månad eller två? Ute på banan växer jag till den jag är. Dessutom ska jag se om det kanske finns en häst jag vill köpa, för att ha något eget att hålla på med.

Det har passerat drygt fyra månader sedan Jägersroprofilen senast bjöd på sina sulkykonster och även om det, på det stora hela, varit en fin sommar i syd-Sverige så har tristessen ofta gjort sig påmind – och saknaden efter sina gamla arbetskollegor likaså.

Hur får du egentligen dagarna att gå numera?

– Jag är ute i skogen rätt mycket och håller igång med promenader. Ibland blir det dock långtråkigt med mycket dötid. Jag saknar den sociala biten mest. När du förlorar det märker du hur mycket det betydde.

– Jag har lite kontakt med ”Ludde”, Lars I Nilsson och Helena Burman. Jag har lovat att åka ut till dem, och framför allt då Lutfi säger: ”Johnny, du måste prova en häst. Det är den bästa jag har haft.” Då jäklar blir jag sugen!

Kanske Barack Face?

– Det får jag säkert och jag ser potentialen att slipa till honom.

”Tänker aldrig på den vinsten”

Den 64-årige travlegendaren var givetvis på plats den gångna helgen och fick agera staketkusk när Adrian Kolgjini och Erik Adielsson utkämpade en härlig kamp om Derbysegern.

– Jag tänkte mycket taktik. Ungefär som loppet blev kört hade jag listat ut. Den som Adrian körde, Barack Face, är fortfarande lite slapp i sina rörelser. Nästa år kan det bli hur bra som helst. Jag lovar er, det där är en stjärna!

Det var två Jägersroprofiler som gjorde upp i söndags. Smyghöll du tummarna för någon?

– För bägge två. Det kändes jättebra att de slutade etta och tvåa. Erik och jag har varit nära varandra sedan han var 16-17 år. Familjen Kolgjini har jag alltid följt på nära håll. Grabbarna är toppenkillar.

Takter vet hur det känns att vara i Sabine Kagebrants (tränare till årets Derbyvinnare Joviality) skor första söndagen i september.

2007 vann han nämligen miljonloppet tillsammans med Commander Crowe. Johnny vill dock inte slå sig för bröstet över sin egen roll den dagen.

– Jag tänker aldrig på den vinsten. Han hade en straffspark utan målvakt. Men visst finns lyckan över att sätta straffen och hade jag inte vunnit ett Derby så hade jag saknat det.

”Jag kunde aldrig fått en bättre far”

Han fick även bevittna pappa Bo William Takter, som gick bort 2021, vinna Derbyt med Micko Fripé 1983.

– Pappa var som Muhammad Ali: ”Nobody can beat me.” Jag kunde aldrig fått en bättre far än han, sa Johnny i en intervju med Trav365 en månad efter sin fars bortgång.

Det har nu gått snart två år sedan Johnny förlorade en förälder, vän och mentor. Tiden sedan dess har bitvis varit väldigt svår och sorgen stor.

– Saknaden efter honom har funnits sedan han skadade sig. Det har varit en tomhet hos mig. Jag älskade hela hans uppsyn och energi. Pappa var före sin tid.

Inte nog med det, det har tydligen visat sig att Bo William, och därmed även den övriga familjen, har kejserligt blod i sina vener.

– En vän gör släktforskningar och berättade att min pappas pappas släkt kommer från kungar från hela Europa. I 73:e ledet eller något sådant är Claudius vår stamfader. Och så finns det en riddare vid namn Bo, Natt och Dag tror jag att han hette, som är kopia av min pappa!

”Det står fel – vill inte vara 65”

Johnny har under årens lopp varit väldigt öppen med att han kämpat med både depression, ångest och utmattning. I samband med tider då livet varit som tuffast har Takter från och till valt att dra sig undan från travsporten som givit honom så mycket glädje.

– Visst kan det vara så att man har för höga krav på livet. Jag har lite svårt för en tråkig vardag, vilket jag alltid haft, men tror mig inte ha mer ångest än någon annan. Det ska hända något hela tiden.

Bortsett från Jorma Kontio, Örjan Kihlström och någon till finns det inte många 60- och 70-plussare som numera syns i de allra största sammanhangen.

Åren tickar på i en rasande takt och även om den forne Elitloppsvinnaren åldrats med värdighet kvarstår faktumet att Johnny den 16 november i år fyller 65.

– Nej, det står fel. Någon stor fest blir det absolut inte. Jag vill inte vara 65. Jag föredrar att umgås med yngre människor och vill inte hänga ihop med pensionärer på en buss ner till Österrike.

”Mina drömmar gick i uppfyllelse”

Pension är inget ord travfolk brukar yttra utan en viss vånda, och det tycks vara likadant för Takter.

Hur känner du inför att åldras?

– Jag hatar det. Efter 55 märker man hur fort allt går. Snart är det slut.

Med lite distans till din långa och framgångsrika karriär, hur ser du tillbaka på denna?

– (lång tystnad) Jag vet inte om jag gör det, annat än att jag är tillfreds med den. Jag ser alltid framåt, aldrig bakåt. På banan har allting fungerat och man har fått alla utmärkelser. Jag drömde som pojke om att lyckas och alla mina drömmar gick i uppfyllelse, avslutar han.