”Var den tjocka, feta fuxen ingen ville ha”
Isabella Bergh i stor intervju om Rackhams V75-succé – och livet som småbarnsförälder: ”Det bästa är all den kärlek man inte visste att man hade i sitt hjärta”
Publicerad 2023-04-04
I lördags avgjordes den första deltävlingen av Paralympiatravet.
Vann gjorde Christoffer Eriksson och fuxen Rackham.
Och vid sidan stod skötaren Isabella Bergh och grät glädjetårar.
– Han var den där tjocka, feta fuxen som var så lat och ingen ville ha, berättar Isabella.
Fuxen Rackham gjorde i lördags sin andra start för året när kval till Paralympiatravet stod på dagordningen.
Det slutade med succé!
När sjuåringen passerade mållinjen som vinnare innebar detta en känslostorm för skötaren Isabella Bergh.
– Det var en extrem lättnad, att han var först. Detta hade varit det stora målet sedan vi ställde av honom i vintras. Han är så fantastisk och ger tillbaka för allt jobb och all tid som man har lagt ner, säger Isabella och fortsätter:
– Detta är absolut en av de mest känslosamma vinsterna för mig. Jag har inte riktigt förstått detta ännu.
”Var den där tjocka, feta fuxen”
Hur nervös var du inför tävlingarna?
– Jag kände mig faktiskt ovanligt lugn den dagen. Man hade en bra känsla på något sätt.
Och lika cool under själva loppet?
– Fastän han fick mycket serverat så satt man inte lugnt i båten. Loppet gestaltade sig inte som man hade trott på förhand. Planen var att komma till slut.
Hon har varit med från alla första början och sjuåringen tycks ha en väldigt speciell plats i hennes hjärta.
– Jag började (hos Eriksson) redan innan Rackham debuterat. Då var han den där tjocka, feta fuxen som var så lat och ingen ville ha. Jag kommer ihåg att jag första kvällen gick bakom honom och frågade: ”Ska vi två bli kompisar?” Det var som om han förstod det och vi klickade direkt, han och jag. Vacker är han också, vilket han vet om, men samtidigt inte någon skrytmåns.
– Han är otroligt lugn som häst och nöjd bara han får mat, men vill bestämma lite i vardagen och ha sina rutiner. Det är småsaker som man uppskattar väldigt mycket. Han är dock ingen arbetsnarkoman och ibland kan han bara stanna och vända hem efter ha joggat i ett varv.
”Handlar det bara om att blunda”
Efter avslutad tävlingskarriär finns det nog goda chanser att de fyrbenta damerna kommer att stå i kö för att anlita hans tjänster som avelshingst.
Och ska man tro skötaren så kommer hon då att försöka värva sin ögonstens avkommor.
– Jag kommer att vilja köpa varenda en, det kan jag säga! Den biten blir grädden på moset.
Om lite drygt en månad väntar finalen, med hela 1,5 miljoner kronor till vinnaren. Man anar vad en sådan vinst innebär. Inte bara för Isabella själv, utan för hela stallet där sambon Christoffer Eriksson är chef.
– En seger skulle betyda allt. Då får man synas och höras på en helt annat sätt än vad man har gjort tidigare. Vinner vi Paralympiatravet så får nog någon komma och hämta mig vid staketet, för då har jag tuppat av.
Sitter du och analyserar motståndet som väntar er?
– Jag vill veta så lite som möjligt. Det är bättre att följa sina rutiner med hästen. När bilen börjar rulla är det värsta som finns för mig. Då handlar det bara om att blunda.
Bergh om Rackhams seger: ”Rörd”
Det har gått mindre än 48 timmar sedan lördagens framgång och Bergh har givetvis unnat sig mer än en lopprepris.
– Det är väl nog en tio gånger. Jag tycker om att kolla på eftersändningarna. När folk säger fina saker om ens häst så blir man extra rörd.
Hur är det att se sig själv på tv när man står där och gråter?
– Nej, det går inte! Då får man stänga av.
För dagen finns det 44 hästar i stallet, en siffra som kan öka i framtiden, och stall Eriksson har fått en flygande start på säsongen.
Segerprocenten (21) är högre än tidigare år och fortsätter hästarna att leverera på samma vis så lutar mycket åt att 2023 vid bokslut blir ett rekordår.
– Det har börjat fantastiskt och gör allt väldigt mycket enklare. Vi hoppas kunna fortsätta på samma nivå och det är här vi vill vara.
”En energiboost gånger tusen”
Isabella växte upp i en travtokig familj där pappa Robert under många decennier tillhört landets allra främsta i branschen.
Själv var hon dock inte alltför sugen på att i ung ålder följa i farsans fotspår.
– Nej, nej, nej, det skulle inte ske. Jag tyckte inte att detta var ett dugg intressant. När jag var 16 år började jag jobba helg. Då kom det mer och mer, att detta var riktigt kul.
– Under skoltiden gick jag samhälle och beteende, det var fascinerande. Det blev dock inte av och är inget man ångrar nu, annat än vissa dagar när det spöregnar och blåser. Tillfällen som i lördags får man en energiboost gånger tusen.
”Får ge Djuse-grabbarna en match”
Vad många kanske inte minns är att Bergh för några år sedan inte bara var en hästskötare av rang, utan även vann lopp i parti och minut i sulkyn.
Under 2020 hade hon en segerprocent på hela 36. Högre än både farsan och sambon – tillsammans!
– Hade jag det?! Herregud. Det var tider, det, och jag kanske får ge Djuse-grabbarna en match? Jag saknar dock inte loppkörningen, även om det är kul att vinna, utan står hellre vid staketet.
– Det känns inte jätteaktuellt att göra comeback (i sulkyn) eftersom jag har varit lite feg sedan jag blev mamma. Det vore i så fall om jag får chansen bakom Rackham!
”Ett helt annat liv, att bli mamma”
Livet leker en dag som denna för firma Bergh/Eriksson. När stallets hästar inte sopar banan med konkurrenterna är de båda stolta föräldrar till en snart tvåårig flicka vid namn Cornerlia.
– Det är ett helt annat liv, att bli mamma, och jag är så otroligt tacksam över att ha henne. Hon är en fantastisk tjej som gör det väldigt lätt för oss. Det bästa med att ha ett barn är all den kärlek man inte visste att man hade i sitt hjärta. Varje dag ger så mycket.
Just i dag är det vab på dagsschemat, då dottern känner sig en smula krasslig. Om det sedan beror på att hon kanske levde sig med i lördagens vinstlopp eller inte låter vi vara osagt.
Cornelia gör sig påmind under samtalet då hon tycks spela piano på ett någorlunda rytmiskt vis. Dessutom hittar de små fingrarna mammas mobiltelefon, troligen på grund av att hon tycker att samtalet med media drar ut på tiden...
– Hon är en väldigt envis dam och ett energiknippe, som jag. Lugnet och coolheten har hon från sin pappa. Sedan får vi se om hon får sin morfars näsa... Den har gått vidare till mig och hoppar förhoppningsvis inte över en generation, säger Isabella och skrattar.
Isabella om dottern: ”Betyder allt”
Att dottern en vacker dag däremot kommer att ärva familjens stora intresse för djur är ingen vågad gissning.
– Hon älskar hästarna och att komma ut till stallet, så att hon kan klappa och mata dem med morötter. Man kan knappt få henne därifrån. Jag vore förvånad om hon en dag inte blir en hästtjej.
Livet har, precis som för alla nyblivna föräldrar, förändrats för Isabella och Christoffer. Och bara till det bättre.
Hon berättar att högtider och födelsedagar fått en helt annan betydelse än innan det lilla flickebarnet kom till världen.
– Det har varit helt fantastiskt att få spendera dessa med henne. Helt otroligt och något jag knappt kan sätta ord på utan att det blir känslosamt. Hon betyder allt.
”Pappa delade ut klapparna – var väldigt populär”
När Isabellas far inte driver ett av landets största travstall knäcker han extra... som jultomte! Och det trots att han inte längre har tomtefars fysik.
– Ja, han fick faktiskt göra det nu i julas, även om han körde utan tomtedräkten för att inte skrämma sitt barnbarn. Pappa delade dock ut de många klapparna och var väldigt populär.
Vem i familjen är egentligen mest generös när det gäller klappar och presenter?
– Det är väl jag och min mamma, om jag ska vara ärlig. Grabbarna tycker att det viktigaste är att få umgås med familjen. Jag är så otroligt glad över hur engagerad både min mamma och pappa är i Cornelias liv. De har verkligen tagit sig an rollerna som mormor och morfar, avslutar Isabella.
