”Det är det som tynger hjärtat extra mycket”

Tränaren om sin hästs väg tillbaka efter skräckskadan – och insamlingen via Swish: ”Även om man känner sig ensammast i världen så finns det folk som bryr sig om en”

Publicerad 2023-04-19

Wilma Gerklev var för två veckor sedan med om en traumatisk händelse.

Hennes tvååriga sto Cubata attackerades och bets svårt av en lös hund.

Två veckor senare är prognosen fortfarande oviss för hästen.

– Jag har just varit med om något liknande. Det är det som tynger hjärtat extra mycket, säger Wilma.

Tisdagen den 4 april var travtränaren Wilma Gerklev ute på en lugnare tur med det tvååriga stoet Cubata. Under träningspasset på Umåker travbana attackerades hästen av en lös hund, vilket vi skrivit om tidigare.

Skadorna blev omfattande, med djupa sår som senare blev infekterade. Cubatas liv tycktes vara i fara.

Två veckor efter incidenten nås vi av försiktigt positiva nyheter.

– Hon befinner sig på ett rehabstall, ungefär en mil från Ultuna. Två av såren som kunde sys ska de förhoppningsvis plocka ur stygnen på nu på fredag. Ett annat sår, på utsidan av benet, är väldigt djupt. Det blev infekterat och är fortfarande inte bra. Man kan sticka in ett helt finger och röra muskeln, berättar Wilma.

”Stor risk för fler bakslag”

Hästen fick besök av kirurgen under tisdagsmorgonen och en lång rehabiliteringsprocess tar nu vid.

– Allt känns ju dåligt när man ser bilderna, eftersom det är så stora sår, och oron finns att det ska bli infektioner. Det är stor risk för fler bakslag, och långtifrån över på så sätt. Den närmsta tiden handlar det om regelbundna återbesök på Ultuna.

– Hon varken kan eller ska röra sig just nu. Hon tappar väldigt mycket muskler och motorik av att stå stilla. Att bygga upp henne är inget man gör på en dag.

Hur tror du att hon mår i sin box just nu?

– Det är så svårt att veta vad hon tycker och tänker men hon verkar fortfarande ha kvar förtroendet till oss människor. Hon vill ha uppmärksamhet och står med öronen framåt. Enligt alla är hon världens snällaste.

Det går inte en dag, eller ens en minut, då Wilma inte tänker på sin fyrbenta vän. Att hälsa på Cubata lika ofta som hon hade velat är dock inte det lättaste då Umeå-tjejen har runt 60 mil enkelresa till rehabiliteringscentret.

– Det återstår nog ganska lång tid innan det känns säkert att ta hem henne, åtminstone en månad. När det gäller hennes diagnos så vill vi att hon ska vara en fullt fungerande häst, utan något haltande eller liknande.

– Det är dock den mentala biten som är svårast att jobba med. Man vet inte om hon blir rädd för hundar, eller av att komma tillbaka till travbanan där vi har stallet.

”Kan vara glad ena stunden, gråta den andra”

För Gerklev, med tre hästar på sin träningslista, har de senaste månaderna varit en känslomässig berg- och dalbana. Tidigare under året förlorade hon nämligen V75-bekantingen Facing Life, en häst som också hade en stor plats i hennes hjärta.

– Jag och mamma var med som andelsägare på henne. Min andel fick jag i present. Hon råkade ut för en liten sparkskada samma dag som sin senaste start och tvingades till operation. Såret blev infekterat och då försvann allt hopp om en fortsatt tävlingskarriär. En månad senare uppstod en ny infektion och vi valde att inte låta henne lida mer. Då fick hon somna in.

Wilma hoppas nu slippa att historien upprepar sig. Det finns en gräns på hur mycket hjärtesorg en människa klarar av på så kort tid.

– Det är det som tynger hjärtat extra mycket, att man just har varit med om något liknande. Då var det bara ett litet broddsår, nu är det stora köttbitar som saknas. 2019 var jag på Ultuna, med min favoritponny, och det gick åt helvete. Jag for då hem med en tom transport.

– Folk frågar varje dag om hur man mår och man vet inte riktigt vad man ska svara. Det är en tomhetskänsla. Man kan vara glad ena stunden men sitta och gråta den andra om man ser en blodfläck.

Tränaren om insamlingen: ”Många har bidragit”

Veterinärkostnaderna har som väntat varit höga. Wilma berättade under den gångna helgen själv på sociala medier om att många djurvänner hört av sig och frågat om de kunde bidra med en slant eller två.

Hon har nu startat en insamling där vem som helst, via Swish, kan skänka en gåva, liten som stor.

– Det enklaste sättet om man vill hjälpa till är att gå in på min Facebooksida, där finns alla detaljer. Många har bidragit hittills. Även om man känner sig ensammast i världen så finns det folk som bryr sig om en. De förstår vilket trauma detta är och olycksdagen var den värsta i mitt liv. Det var ren och skär panik, att inte kunna hjälpa det som är det närmaste ett barn som jag har.

– De höga räkningarna från Ultuna har inte börjat ticka in ännu och det handlar om ett sexsiffrigt belopp. I söndags skickade jag även iväg min vagn, för att se om den går att laga eller om den är alldeles för skev. Vi hoppas att tränarförsäkringen går in där.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att hon kommer hem. Jag vill ha henne tillbaka. Varje dag blir så man påmind om att det är en promenad mindre till hagarna och en box mindre att mocka, säger Wilma.

”Det kan bli aktuellt med avlivning”

Hunden som attackerade Cubata är omhändertagen och ska nu utredas.

– Den vidare hanteringen går till så att den kommer att mentalundersökas av polismyndigheten innan beslut fattas om vad som ska ske med den. Den utredningen är inte klar än. Det kan bli aktuellt med avlivning av hunden beroende på resultatet av den undersökningen.
Ärenden av denna karaktär utreds på det som beskrivits ovan, säger Fredrik Nilsson, biträdande enhetschef/samordnare på Länsstyrelsen Västerbotten.

Följ ämnen i artikeln