Nu talar mamman i tunnelbanan ut för första gången

Helena Mastberg

Jenny stoppade ficktjuv – blev själv slagen

Hon är småbarnsmamman i tunnelbanan som blev slagen och spottad på inför sina barn när försökte stoppa en ficktjuv. Nu talar hon ut för första gången – följ med när Svenska Hjältar möter Jenny Morrison, 35.

– Jag tycker att vi i Sverige skulle bli bättre på att ställa upp för varandra, säger hon.

Det är en förmiddag i januari, och Jenny Morrison är på väg till jobbet med sina barn. Tillsammans går de nedför trappan i Gamla stans tunnelbanestation i Stockholm. Då möter de en äldre kvinna.

– Bakom henne kommer en man. Han går väldigt nära inpå henne, på ett väldigt otrevligt sätt, berättar Jenny.

Hon ser att han sneglar på kvinnans väska och blixtsnabbt bestämmer hon sig för att ingripa.

– Jag stoppar handen emellan när jag ser att han är på väg ner i hennes väska och skjuter fram henne.

Jenny säger till kvinnan att någon är på väg att stjäla från henne.

– Men då blir den här killen helt galen på mig och hoppar på mig. Han sparkar mig, slår mig och avslutar med att spotta mig i ansiktet, berättar Jenny.

Allt detta sker mitt framför ögonen på hennes barn. Därefter forsätter mannen ned för trappan och ut genom spärrarna.

”Han bar en kniv”

Jenny och barnen står chockade kvar.

– Barnen är så ledsna och rädda och förstår inte vad som hänt. ”Varför är det någon som sparkar och slår mamma?”

Både hon och barnen är omskakade efteråt.

För Jenny kommer chocken först i efterhand: Tänk om det hade gått värre.

– Tre dagar senare greps han av polis för en annan grej – och då hade han kniv på sig, säger Jenny.

”Är extra försiktig nu”

Polisen vände sig till Aftonbladets tv-program Brottscentralen med övervakningsfilmen från tunnelbanan för att efterlysa gärningsmannen. Totalt sågs klippet av 3,2 miljoner svenskar, och tack vare tittarnas tips kunde polisen identifiera mannen och gripa honom.

Hur har du förklarat för barnen efteråt vad som hände?

– Jag sa att det var en man som var på väg att ficktjuva från kvinnan. Och att jag gick emellan och hjälpte henne, för det är så man ska göra för varandra, säger Jenny.

Hur var det för dig med all uppståndelse efteråt?

– Det var jobbigt, jag ville inte synas. Men jag tyckte att det var bra att det blev så uppmärksammat. Det kändes som att hela Sverige gick ihop och fick civilkurage och lite blodad tand att man ska hjälpa varandra.

Har du varit rädd efteråt?

– Ja, faktiskt. Jag är ingen sådan tjej, jag är ingen rädd människa. Men nu så blir man lite extra försiktig, säger Jenny.

Möttes i rätten

Under rättegången möttes hon och mannen igen.

– Det var jobbigt. Först var jag rädd och tyckte att det var obehagligt. Men ju mer jag satt och tittade på honom, desto lugnare blev jag i själen.

Efter att han avtjänat ett fängelsestraff på två månader för misshandel och ofredande utvisades han till Köpenhamn där han tidigare sökt asyl.

Hur har den här händelsen påverkat din vardag efteråt?

– Det har gjort att jag tittar mig mer noggrant omkring, vilka som befinner sig runt mig. Jag kollar i tunnelbanan vem som sitter nära mig och vilken vagn jag ska gå in i. Jag är helt enkelt mer uppmärksam, säger Jenny.

Hyllas av dottern

Din dotter kallar dig för hjälte – berätta!

– Ja, hon tycker att mamma är en hjälte, att jag jämt hjälper till när det är någon som ramlar på gatan eller om det är någon tant som ska gå på eller av bussen.

Hur ska vi få fler att hjälpa varandra?

– Jag tror att det är jättebra att sådant här uppmärksammas, att folk ser att man ställer upp för varandra. För han i tunnelbanan var så säker på att jag inte skulle göra någonting, det såg jag i hans ögon. Han tittade mig rakt i ögonen. Och han blev chockad över att jag faktiskt gjorde någonting.

– Skulle alla göra någonting och hjälpa varandra så tror jag att världen skulle bli lite bättre.