”Jag hade gett upp – då kom pojkarna”

Elias och Hannes räddade farbror Arne från att drunkna

OSKARSHAMN. I sista stund fick pojkarna upp farbror

Arnes huvud ur vattnet.

– Jag hade inte stått här om det inte varit för dem. Jag var beredd att dö, säger Arne Klaesson, 85, om dramat vid båtbryggan.

Kompisarna Elias Lundborg, 12, och Hannes Henningsson, 11, sitter på bryggan och plaskar med benen i vattnet.

Precis här räddade de livet på farbror Arne, 85. Efteråt fick de båda hjältarna mycket beröm av räddningstjänsten.

– De sa att vi gjorde allting rätt. Och det tyckte farbror Arne också.

Snabba som vesslor

Nu, några månader efter dramat i Stångehamn utanför Oskarshamn, träffar Arne Klaesson sina räddare igen. Han kramar om pojkarna och säger att han inte hade stått här livs levande om inte Elias och Hannes varit snabba som små vesslor den där gången i somras.

– Så är det bara. Jag hade gett upp, var beredd på att dö.

Vi tar det från början. Vad hände egentligen?

Hannes och Elias är först att berätta.

– Jo, det var så att vi hoppade och dök från den här bryggan. Där borta vid klippan satt Arne. Vi pratade och skojade en del med honom

Och sen?

– Rätt som det var såg vi att han hängde vid den där båtbojen i vattnet, minns Elias.

– Han verkade inte må bra, sjönk liksom ner under ytan flera gånger, säger Hannes.

– Det lät som han ropade på hjälp, fast väldigt tyst.

Förlorade medvetandet

Pojkarna sprang runt och hoppade ut i båten vid vars boj Arne Klaesson låg.

Vid det laget hade 85–åringen förlorat medvetandet.

– Så måste det ha varit, jag fick en blackout när jag hoppade i vattnet för att bada. Sedan minns jag inte så mycket. När jag vaknade på lasarettet sa de att jag sörplat i mig en massa vatten.

Hannes och Elias kom till undsättning i absolut sista stund, enligt räddningstjänsten.

Skrek på hjälp

– Vi hängde oss ut över båtkanten och fick tag i hans armar. Sen lyfte vi så mycket vi orkade och fick upp hans huvud över vattnet.

– Samtidigt skrek vi på hjälp och då kom folk springande.

Arne Klaesson blir alldeles rörd när han hör pojkarna berätta.

– Jag har tackat er många gånger men måste få säga det igen: Ni är två toppengrabbar!