Fick hjärtinfarkt – cyklade 32 mil

Jan Wackerberg, 62: ”Många var ängsliga, själv tvekade jag inte”

helskärm

TEMA HJÄRT- OCH KÄRLSJUKDOMAR. Övervikten bidrog till att Jan Wackerberg, 62 år från Nässjö, drabbades av en hjärtinfarkt. Ett knappt år senare cyklade han till sin dotter för att hälsa på – i Stockholm.
– Många var ängsliga för om jag skulle klara det, men själv tvekade jag inte, säger Jan.

Det var en söndagsmorgon i november. Jan Wackerberg skulle hämta tidningen när svetten plötsligt började rinna om honom, trots den kalla morgonen. Hans fru körde då in honom till sjukhuset för att se att allt stod rätt till.
– När vi hade kommit ungefär halvvägs så kände jag ingenting längre och tyckte vi kunde vända och köra hem igen. Men min fru stod på sig och det var ju tur det, berättar Jan.

Förstod att något var fel

Väl inne på sjukhuset visade det sig nämligen att ett av Jans blodkärl var förtätat. Men med hjälp av en metallcylinder, en så kallad stent, kunde blodkärlet vidgas och sedan skickades han iväg för att vila på rummet.
– Jag hann inte ligga mer än tjugo minuter förrän svetten sköljde över mig igen och jag förstod att något var fel. Jag kallade på sjuksystrarna och de tog sängen och sprang genom korridoren tillbaka till röntgenrummet, så fort att jag nästan trillade ur.

På observation i tre veckor

Nu hade Jans kärlvägg fallit ihop helt och låg i vägen för blodets flöde till hjärtat. Ytterligare en stent sattes in och denna gång gick det bra. Jan mådde bättre nästan omedelbart men fick ligga kvar på sjukhuset för observation i tre veckor. Och när han väl fick åka hem var det med förhållningsorder om vila och en sund livsstil.

Både övervikt och stress

Idag är det två år sedan hjärtinfarkten men Jan kan konstatera att den – trots dramatiken – inte blev någon väckarklocka.  Både hans mor och far avled av hjärtinfarkt i 60-årsåldern, och med både övervikt och ett stressigt arbete är risken hög att Jan drabbas igen. Men vanorna är svåra att bryta.
– Första halvåret efter infarkten åt jag bättre och tränade en del. Jag satte i mig så mycket fisk att jag blev trött på det. Det fallerade efter ett tag. Det är svårt att hålla motivationen uppe.

Bestämde sig för att cykla till Stockholm

Men trots att han inte tränade regelbundet bestämde sig ändå Jan för att cykla 32 mil, knappt ett år efter hjärtinfarkten.
– Min dotters gamla cykel fanns nere hos mig i Nässjö och hon behövde den i Stockholm. Den fick inte plats i bilen, så då bestämde jag mig för att cykla den upp.
På den tvåväxlade damcykeln tog sig Jan på tre dagar de 32 milen. Han sov hos en kompis vid Sommen första natten och sedan i tält först i Norrköping och sedan strax norr om Nyköping.
– Många var oroliga efter hjärtinfarkten och en del försökte nästan hindra mig från att ge mig iväg. Men jag måste ju kunna leva och göra det jag vill. Och det var inga problem alls. Jag tog det lugnt och mådde bra, säger han.

”Dör jag så dör jag”

Då och då känner Jan fortfarande av sitt hjärta. Men rädd är han inte.
– Dör jag så dör jag, så resonerar jag. Vi ska alla den vägen vandra förr eller senare. Men jag skulle gärna gå ner tio kilo, för att hjälpa hjärtat lite.
Behöver du också gå ner några kilon? Få hjälp här

Lisa Halldén