”Hans historia får inte glömmas bort”
Natalie Verständig Axelius morfar Samuel överlevde Förintelsen
För 75 år sedan befriades Auschwitz och världen fick en inblick i ofattbar ondska.
Natalie Verständig Axelius morfar överlevde Förintelsen.
– För att hans upplevelser inte ska glömmas bort har jag skrivit en bok om honom.
Den heter Det var jag som skulle dö och bygger på hennes mors nedteckningar av sin fars minnen.
– Det har varit ett sätt för mig att förstå honom och närma mig något som fortfarande präglar min familj.
Morfadern, som hette Samuel Janowski, växte upp i Polen med fyra bröder. Efter kriget fanns bara Samuel och hans yngste bror kvar. Föräldrarna var också döda. Berättelsen om Samuels liv i olika läger och ghetton kan liknas vid en fruktansvärd Golgatavandring med misshandel, svält och sjukdomar.
När brittiska soldater befriade fångarna i koncentrationslägret Bergen-Belsen hittade de 13 000 döda kroppar staplade på varandra och 60 000 människor som drabbats av tuberkulos, tyfus och dysenteri. En av dem var Samuel Janowski.
– Han mindes allt i detalj. Det var traumatiska minnen och det är först nu jag verkligen satt mig in i vad han upplevt. Och vissa delar var väldigt tunga att ta sig igenom.
Var väldigt beskyddande
Natalie Verständig Axelius har själv besökt Auschwitz.
– Vi var en grupp som alla var barnbarn till överlevande. Jag var jätterädd för att åka dit men det gav oss styrka att vara där tillsammans.
Samuel Janowski flyttade till Sverige, gifte sig med en polsk-judisk kvinna och fick två döttrar.
– Eftersom nästan hela hans familj och släkt utplånats betydde vi oerhört mycket för honom. Han såg till att vi hade ett tätt umgänge med min moster och kusiner. Alla bodde vi i samma område och varje fredag, så länge jag kan minnas, åt vi middag hos morfar och mormor.
Natalie säger att hennes morfar var väldigt beskyddande och alltid insisterade på att köra hem henne, trots att det bara skiljde några hundra meter mellan bostäderna.
– Han var också noga med att man alltid skulle ha kontanter på sig när man gick ut eftersom man aldrig vet vad som kan hända.
Antisemitismen ökar
Natalie är medlem i Judiska församlingen i Stockholm.
– Jag är inte religiös och går inte regelbundet i synagogan. Jag har inte personligen blivit angripen. Men att vi måste ha polisskydd och vakter mot bombhot mot synagogan talar sitt tydliga språk. Fast det fanns vakter även när jag var barn.
Hon är medveten om att antisemitismen har ökat i samhället.
– Den finns främst bland högerextrema grupper och islamister. Jag vet inte om det blivit mer accepterat att ta avstånd från det främmande eller om man blivit bättre på att uppmärksamma det.
För en del judar har lösningen blivit att flytta till Israel.
– De längtar efter att bo i ett samhälle där det normala är att vara jude.
Tufft samhälle
Själv skulle hon inte överväga det.
– Jag har studerat internationella relationer i tre år i Herzliya, en liten stad i närheten av Tel Aviv. Under tre månader bodde jag i en kibbutz, där jag arbetade på dagis och i köket. Kibbutzlivet fungerar inte längre som det socialistiska kollektiv det en gång var. Nu är det snarare lyxigt och arbetarna kommer utifrån.
Natalie beskriver Israel som ett tufft samhälle.
– Det är inte som i Sverige där det mesta fungerar. Det går inte att ställa sig sist i kön och vänta på sin tur. Man måste ta för sig.
Fått stipendium
Natalie är medlem i föreningen ”Zikaron”, som betyder minne på hebreiska. Den består av unga judar som åker runt i högstadie- och gymnasieklasser och föreläser om Förintelsen.
– Många barn har aldrig träffat en jude, de hämtar sin information från nätet och vet inte vad de ska tro. När jag själv gick i skolan hade vi besök av överlevande och det gjorde ett starkt intryck.
Natalie har fått 200 000 kronor ur Micael Bindefelds stipendiefond till minne av Förintelsen.
– Pengarna ska gå till inköp av Det var jag som skulle dö och delas ut i skolor runt om i Sverige.
