Hen får Nobelpriset i litteratur
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2016-10-07 | Publicerad 2013-10-08
Aftonbladets litteraturkritiker gissar och dissar tänkbara kandidater
Kulturredaktionens recensenter har återigen spekulerat i vem som
1) får priset
2) förhoppningsvis får priset och
3) förhoppningsvis inte får nobelpriset i litteratur.
Här kommer en samling ytterst kvalificerade gissningar.
Så svarar Aftonbladets kritiker
Andres Lokko:
1 Ngugi Wa Thiog’o, Kenya
2 Julian Barnes, Storbritannien. Sedan Stendhal har ingen utforskat kärlekens omöjlighet lika metodiskt, lika skickligt, som Barnes.
3 Salman Rushdie, Storbritannien.
Kristian Lundberg:
1 Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland. Ett stort författarskap.
2 Péter Nádas, Ungern. Få samtida författare når upp till hans nivå.
3 Adonis, Syrien.
Athena Farrokhzad:
1 Poeterna Somaya El Sousi och Roya Zarrin från Palestina respektive Iran. Det är på tiden att Svenska Akademien premierar kvalitet.
2 Somaya El Sousi och Roya Zarrin.
3 Någon annan än Somaya El Sousi och Roya Zarrin.
Alice Eggers:
1 Durs Grünbein, Tyskland. Alltså jag skulle inte sätta pengar på det men har samma tippning varje år för att någon gång kunna få enormt mycket imponerade hyllningar för min framsynthet.
2 Chris Kraus, USA. För blicken.
3 Haruki Murakami, Japan. För blicken.
Lennart Bromander:
1 Adonis. Även om Akademien skulle försäkra att enbart exklusiva litterära bevekelsegrunder vägleder dem, kan knappast tillfället bli bättre att ge priset till en stor syrisk poet.
2 Chimamanda Ngozi Adichie, Nigeria. En av dagens mest angelägna författare, vars författarskap sätter Afrika i centrum men i alla avseenden är allmängiltigt.
3 Haruki Murakami. Han faller på sin primitiva kvinnosyn.
Ragnar Strömberg:
1 Haruki Murakami. Överdådig prosakonstnär.
2 John Ashbery, USA. Världens främste poet sedan decennier.
3 Det är en fråga som får själens server att krascha.
Magnus William-Olsson:
1 Anne Carson, Kanada, för att hon utvecklat en litteratur mellan poesi, essä och översättning som svarar mot en djupt samtida uppmärksamhetsform.
2 César Aira, Argentina, för att han öppnar en framtid för romankonsten, en konstart som annars mest odlas av viktigpettrar och konsumismlakejer.
3 Högst upp av spanskspråkiga författare på Ladbrokes lista står i skrivandes stund Eduardo Mendoza, Spanien. På min lista finns han över huvud taget inte med.
Anneli Jordahl:
1 En man.
2 Svetlana Aleksijevitj. För hennes abnormt stora ambitioner, raffinerade berättarmetoder och litterära språk när hon gestaltar mänsklig destruktivitet: kärnkraftshelvetet, krigshelvetet och förtryckhelvetet i totalitär regim.
3 Ingen annan än Dag Solstad – om det blir en man.
Inga-Lina Lindqvist:
1 Alice Munro, Kanada. Inte bara för att hon är kvinna.
2 Juan Goytisolo, Spanien. Språk som lyser.
3 Haruki Murakami.
Jack Hildén:
1 Alice Munro. Det vore inte hemskt.
2 Cormac McCarthy, USA.
3 Péter Nádas. Är mest jobbig att läsa.
Joakim Pirinen:
1 Dag Solstad, Norge, en värdig vinnare i världsklass.
2 Tobias Wolff, min favorit bland amerikanska författare.
3 Ian McEwan eller någon annan överskattad, äcklig författare från Storbritannien.
Hanna Nordenhök:
1 Svetlana Aleksijevitj eller Assia Djebar (Algeriet-Frankrike). Priset går till en kvinnlig, stridbar, existentiellt och politiskt syftande, bred men likväl stilistiskt nyskapande prosaist.
2 Nina Bouraoui, Frankrike – för den gränsvarelsernas febriga poetik hon skriver fram i sin livsviktiga och särpräglade romankonst.
3 Umberto Eco, Italien. Den sortens spränglärda, mustigt berättande underhållningslitteratur känns ofantligt gubbig, publikfriande, ointressant och billig.
Pia Bergström:
1 Tror ingenting, valet brukar alltid överraska.
2 Anne Carson för hennes suveräna genreöverskridande poesi, Dag Solstad för sina självlysande antipatiska samtidsbetraktelser.
3 Haruki Murakami – överskattad typ.
Kristofer Folkhammar:
1 Inger Christensen, Danmark, postumt för raden ”Allt vi äger har vi stulit från varandra.”
2 Anne Carson, för raden ”Eros är ett verb.”
3 Joyce Carol Oates, USA, för att jag efter ett tjog goda böcker inte riktigt kan citera henne.
Camilla Hammarström:
1 Joyce Carol Oates för att hon förekommit så länge i spekulationerna. Och för att det är dags för en kvinna.
2 Den amerikanska poeten Lyn Hejinian, skriver högoktanig poesi som Akademien borde hålla ögonen på.
3 Haruki Murakami för att hans böcker är långtråkiga.
Ulrika Stahre:
1 I år blir det äntligen Alice Munro, för hennes harmoniska disharmonier.
2 Joyce Carol Oates, det är dags för en riktigt svulstig ojämn grafoman.
3 Haruki Murakami, kommentar överflödig.
Ulrika Kärnborg:
1 Borde det inte vara dags för Adonis nu? Jo, jag tror det.
2 Svetlana Aleksijevitj. Både för att det skulle gå till en ovanlig genre, dokumentärromanen, och på grund
av situationen i Ryssland.
3 Philip Roth, USA. Han är en typ av anglosaxisk, allt för produktiv författare som blivit ojämn och mekanisk i sitt skrivande.
Martin Aagård:
1 Svetlana Aleksijevitj. Akademien borde vilja prisa en journalist nu.
2 Svetlana Aleksijevitj. Fantastisk prosa, men hennes metod är ännu viktigare.
3 Någon som ens varit i närheten av att skriva postkolonial magisk realism. Nog nu!
Åsa Linderborg:
1 Maryse Conde, Guadalope. Elegant och relevant, det fattar ju vem som helst att det är hennes tur i år.
2 Les Murray, Australien. Poet och essäist som retar gallfeber på mainstream-vänstern. Utmanar mitt tänkande – till hälften.
3 Amos Oz, Israel. Kärlek är inte lösning på allt.
Gunder Andersson:
1 Adonis, Syrien. Har varit på tal i tio år. Det är dags för en lyriker.
2 Kjartan Fløgstad, Norge. Den sannolikt mest visionäre i samtida prosa.
3 Philip Roth. Lyfter aldrig ur det medelklassiga villahelvetet.
Kjartan Fløgstad, Norge:
1 Philip Roth. Ojämnt författarskap, men särskilt den amerikanska pastoralen är stor litteratur.
2 Philip Roth.
3 Cormac McCarthy. Stiliserat, monotont, tråkig, och dessvärre stildanande.
Ann Charlott Altstadt:
1 Alice Munroe.
2 Alice Munroe.
3 Joyce Carol Oates, trots Blonde.
