Bara kompakt i namnet

Uppdaterad 2018-07-02 | Publicerad 2011-07-20

Köpguide: Mercedes 200 från 1970-talet

1968 bröt sig Mercedes in i ett nytt segment med Kompakten och männen i grå överrock hade fått sin nya favorit.

Efter 1950-talets Bulle och 1960-talets Fena satsade Mercedes på en mer diskret, modernare design inför 1970-talet. Nya och gamla konkurrenter som BMW, Rover och Volvo hade etablerat sig med bilar i storleken snäppet under Fenmercan och där hade de härjat fritt på en lukrativ marknad med köpstarka kunder. Mercedes svar kom 1968 då den Paul Bracq-designade W114/115 debuterade. Storleksmässigt var den knappast kompakt: Föregångaren mätte 475 cm på längden och 180 cm på bredden mot nykomlingens 470 respektive 177 cm.

Varför kallas den Kompakt?

Det är i Sverige vi kallar den det, redan i de första svenska broschyrerna förekommer uttrycket. I Tyskland är den mest känd som /8 (Strich Acht), de fyr- och femcylindriga hette internt W115 emedan de sexcylindriga benämndes W114.

Och varför vill jag ha en?

Det är svårt att inte trivas i en Kompakt. Modellserien har definitivt bidragit till Mercedes rykte som byggare av kvalitetsbilar. ­Inredningen är av hög kvalitet, funktionell och diskret, stolarna är påkostade med komfort som räcker en hel dag. Klangen vid dörrstängning satte en referens för övriga tillverkare. Droskägarna jub­lade åt modellen som var praktiskt taget outslitlig. Mercedes var även tidigt ute med att satsa på säkerhet med bland annat vadderad instrumentbräda, krockzoner och eftergivlig rattstång. Temperamentet varierar, i 200D finns bara 55 hk till förfogande i 280E är effekten hela 185 hk. Oavsett fartresurser färdas du tryggt och värdigt, inte sällan med ett självbelåtet leende på läpparna.

Är de rostiga?

Mercedes berättade stolt i sin försäljningsbroschyr att inte mindre än 14 kg rostskyddsmedel applicerats på varje bil. Kanske borde de ha ökat den mängden då just rosten är bilarnas värsta fiende. En karossrenovering är både dyr, dryg och tidskrävande så att köpa en dyrare och finare bil är definitivt ingen dum idé såvida du inte är kunnig inom bilplåt.

Vilken ska man köpa?

Det är inte helt lätt att svara på. Rent ekonomiskt kanske en fin fyrcylindrig 200, 220 eller 230 med sina lägre driftkostnader är att föredra. Å andra sidan körs en entusiastbil inte långt varje år, så en högre bränsleförbrukning uppvägs definitivt av en silkeslent spinnande rak sexa. De senare har ofta en mer omfattande utrustning. Men hittar du en Kompakt i gott skick är rådet att slå till direkt, oavsett utförande.

De är alltså svåra att hitta?

Japp, det finns väldigt få fina originalbilar kvar. De allra flesta är ihjälbruksade eller är på god väg att bli det. Av överlevarna har en del konverterats till diesel för att kunna köras ännu längre, ännu billigare. Kompakten är kanske inte heller den av Mercedes bilar man först tänker på som entusiast- och samlarbil. Ett nymornat intresse kan dock skönjas vilket även märks hos verkstäder och reservdelsförsäljare.

Automat eller manuell?

Det är en smaksak. Bilen är en glidarvagn så kanske en automatlåda passar bra ändå. Låt bilens skick i övrigt avgöra framför typ av växellåda.

Svårt att hitta reservdelar?

Inte alls, det mesta finns. Mercedes själva har gott om delar och en rad specialister verkar också i Sverige. Priserna varierar kraftigt med originaldelar i täten. Tidigare var originaldelar definitivt bättre än pirat men i dag har det jämnat ut sig och kvaliteten är mer likartad oavsett var du köper. Det lönar sig fortfarande mycket bra att ringa runt bland leverantörerna.

Hur mycket ska jag betala?

Renoveringsobjekt kostar upp till 20 000 kr, exemplar i gott skick börjar på 40 000 kr och uppåt. Fina sexcylindriga bilar med omfattande utrustning är aningen dyrare. I Tyskland är utbudet större men priserna är också högre.

Börja med att försöka snoka upp en av de sista farbrorkörda lågmilarna i Sverige!

Läs mer om fler intressanta bilar på Klassiker

Peugeot 504 – Hjärta & hjärna

Volvo 164 – Kloss med klass  

Chevrolet Caprice – Rätta gunget  

Text: Staffan Erlandsson
Foto: Simon Hamelius

Följ ämnen i artikeln