Opel Signum turbo - låtsas-limousinen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2003-10-04

Kan inte bli annat än ett misslyckande

Opel fick sin Konsumstämpel när Sveriges största handlare hette OK.

När man nu försöker tvätta bort lågkvalitetsstämpeln med en lyxbetonad och innovativ limousinkombi är det lustigt att bilen heter Signum.

Ska det tolkas som att "Vi är fortfarande Konsum, men inte blå-vitt längre"?

Konsums Signum vill vara "samma produkt men till lägre pris". Ibland stämmer det. När pastan är serverad och förpackningen slängd känner få skillnaden mellan Signum och Barilla.

Men bilar är inte spagetti. Förpackningen går inte att slänga bort, den följer med hela tiden och skvallrar om image. Dessutom handlar prisskillnaden mellan en Opel och en Volvo mer om kvalitetsinnehållet än om marknadsföringskostnader och marginaler.

Därför kan Signum inte bli annat än ett misslyckande. Trots att själva konceptet har framtiden för sig.

Gigantiskt benutrymme

Bilen är en högbyggd kombi med personbilskänsla. Jämför med Volvos konceptbil VCC, Mercedes konceptbil GTS och Chrysler Pacifica.

Opel har satsat på ett gigantiskt limousinbenutrymme i baksätet på bekostnad av bagaget. Men nu kommer frågan: Vem vill ha en sån Opel?

En direktör? En egen företagare? En landshövding eller generaldirektör? Eller en barnfamilj?

Ingen.

Ungarna behöver inte benutrymme för en basketspelare och de första kategorierna kör nog vidare i sin Mercedes eller, om det är i Sverige, Volvo.

I princip rätt innehåll, men i fel förpackning alltså.

Men det blir än värre när vi grans-kar innehållet, för då skiljer sig Opels Signum från Konsums.

Formgivningen är inte särskilt elegant, vare sig utanpå eller inne i bilen.

Inne är det plastigt med billiga material och plastträet i vissa versioner som ska bidra till lyxkänslan är rent patetiskt.

Och trots rejäla mått är det ont om förvaringsmöjligheter. Dörrfacken är smala och korta, och inne i bilen är det svårt att lägga ifrån sig telefon och andra prylar om man inte stuvar dem i de trendiga men rätt opraktiska takfacken.

Komforten inte alls lyxig

Till begreppet komfort hör även radion som så ofta hos Opel har svårt att ta emot signalerna om sändaren inte är alldeles i närheten.

Komforten kommer inte i närheten av lyx. Det är småstötigt i alla hastigheter och på alla underlag, gången är oharmonisk om inte asfalten är riktigt slät och ljudet i kupén är högt, mest är det vägljud som letar sig in i bilen.

Köregenskaperna är jassåbetonade. Styrningen har inte någon känsla. En elektrisk styrservo filtrerar bort alla signaler från framhjulen till ratten vilket gör styrningen okänslig, dels är den sexväxlade växellådan en av de sladdrigaste på marknaden, dels är bränsleinsprutningen för snålt ställd. Motorn, som är samma som i Saab 9-3, har fått ny insprutning hos Opel och är orkeslös på låga varv och det är lätt att få motorstopp i korsningarna.

Priset, från 238 000 kr med turbomotorn på 175 hk är för högt, bara 20 000 kronor mindre än Volvo V70 170 hk. Då är det inte svårt att välja.

Opel Signum 2,0 Turbo

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln