Omladdning för elbilar

helskärm

Kraften har gång på gång gått ur den tänkta elbilsboomen.

Men tillverkarna laddar om för att utveckla tekniken så att bilarna är redo – när kunderna är det.

Volvo Personvagnars nya testflotta frestar med snabbladdare.

Redan 1905 tillverkade Siemens sin första elbil. Den kallades elektriska Viktoria och körde hotellgäster i Tyskland. Då, i bilens barndom, var eldrift vanligast tills förbränningsmotorn tog över. Flera försök att få elbilarna att slå igenom har sedan stupat. När bilbolagen i mitten på 2000-talet åter vände blicken mot strömmen var målen storslagna. Drivna av en miljöopinion och framtida lagkrav på minskad förbrukning startades det elbilsprojekt lite varstans. Men samtidigt gjordes vanliga motorer allt snålare och kunderna var skeptiska till batteridriften.

Nu är elbilen på gång igen, men med blygsammare prognoser. Volvo har inte ens något årtal för planerad serieproduktion. Ännu handlar det om demonstrationsbilar. I första omgången byggdes 250 elbilar som nu har rullat i två år.

Andra generationen

I sommar ska hundra bilar av andra generationen C30 Electric börja att byggas och leasas ut till kunder i Sverige, Norge och Tyskland.

Siemens är numera Volvos elbilspartner och står bakom motorn.

Vad gäller körsträckan har inte så förtvivlat mycket hänt på hundra år. Siemens första bil gick åtta mil på en laddning. Den nya el-Volvon klarar i praktiken 11–15 mil. Fast det är stor skillnad på farten.

– 1905 var maxfarten 30 kilometer i timmen. Vår C30 Electric kan göra 125 kilometer i timmen, säger Niclas Rosengren, sektionschef för elbilsutveckling på Volvo Personvagnar.

Ketchup på gång

Han förklarar att den nya plattformen SPA, som framtidens större Volvobilar ska byggas på, ger stora möjligheter till elektrifiering. Efterföljaren till XC90 blir först ut 2015. Men det lär handla om laddhybrider som kombinerar el med en vanlig förbränningsmotor.

– För rena elbilar måste efterfrågan öka innan vi satsar på att producera, säger Niclas Rosengren.

Samtidigt tycker han att det har börjat röra på sig.

– Vi tror att det kan vara en ketchupeffekt på gång nu när flera stora drakar lanserar elbilar, säger han och syftar bland annat på VW-koncernen, BMW och Chevrolet.

Två kronor milen

Volvo avslöjar inte priset på de nya elbilarna, men den första testflottan kostade mellan 12 000 och 15 000 kronor i månaden att hyra. Då kan det kännas som en klen tröst att driftkostnaden blir väldigt låg. Med dagens elpris kostar det bara 1:50–2 kronor milen.

Priset har varit en hämsko för elbilarna. Ett annat hinder är brist på laddstolpar och kanske framför allt rädslan för att inte kunna köra så långt man vill. Fenomenet har fått ett alldeles eget namn – räckviddsångest.

Volvo hoppas råda bot på den genom en snabbladdare. Den kräver visserligen tillgång till ett trefasuttag men då kan bilen bli fulladdad på 1,5 timme. Är det bråttom ger tio minuters laddning två extra mil, men då får inte batteriet vara helt tömt. Från ett vanligt eluttag tar en fulladdning fortfarande lång tid, runt 8–10 timmar.

Efter en provkörning är det lätt att konstatera att C30 Electric är mycket behaglig att köra. Tyst och smidig. Förresten, så glömmer man snabbt bort att det är en elbil eftersom det känns som en helt vanlig automatväxlad bil. Det är när man vrider om nyckeln och det inget låter som det känns ovant. Och så är accelerationen i hastigheter runt hundra inget vidare. Men från stillastående är det bra kraft i gasen.

TT