Låt framtidstro forma Moderaternas politik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-01-09
Debattören: Tufft läge för Anna Kinberg Batra – men grunden är god
Obekväma men raka besked till de egna väljarna. Det har varit Nya Moderaternas signum. Det går en rak linje från omprövningen av de egna skattesänkningsförslagen 2004 (som trots att förslagen mildrades ledde till den första borgerliga regering som rejält sänkte skattetrycket och höll budgeten i balans) till den kritiserade decemberuppgörelsen i mellandagarna.
Decemberuppgörelsen är ett Alexanderhugg på höstens spekulationer om hur Alliansen trots valnederlaget skulle kunna klamra sig fast vid makten, i vissa scenarier stödda av Socialdemokraterna, i andra av Sverigedemokraterna. För de närmaste mandatperioderna är Alliansen det ena regeringsalternativet. Blir de större än de rödgröna partierna kan de bilda regering och lägga en sammanhållen budget. Moderaterna kan därmed aspirera på att leda regeringar även i det nya politiska landskapet.
Dit är det nu en lång och mödosam väg. Med Sverigedemokraterna som en tredje politisk kraft är det inte säkert att missnöje med sittande regering gynnar Alliansen. Väljarna måste aktivt vinnas.
Det finns en olustig stämning i landet av missmod, ilska och rädsla. Det som stundtals artikulerats som att ”Sverige håller på att gå sönder” och i andra fall tar sig uttryck i en aggressiv invandringsfientlighet. I viss mån är det en reaktion på omvärldsförändringar. Ryssland har blivit ett militärt hot. Krig och konflikter gör att många asylsökande söker sig hit. Demografiska förändringar med bland annat allt fler äldre gör att rekordresurser till sjukvård och omsorg inte alltid räcker.
Att så misstro och peka ut syndabockar är tacksamt. Att erkänna problemen och söka konstruktiva lösningar är svårare. Moderaterna kommer att behöva de närmaste åren för att formulera en delvis ny och orädd politik. Nyfikenhet, kunskapssökande och optimism är lika nödvändiga grundvärden i dag.
Grunden för detta är trots allt god. Alliansens arbete med att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden ökar fortfarande sysselsättningen bland alla grupper i samhället. Arbetslinjen kan utvecklas med fler vägar in på arbetsmarknaden. Ta vara på Anders Borgs nuvarande eftertänksamhet om förändrade turordningsregler och ökad flexibilitet. Bostadsbristen blir alltmer uppenbar, men det finns en mängd kloka reformförslag framtagna av bland andra Bokriskommittén. På bloggar och i sociala medier pågår även en nyanserad och prövande diskussion om minskade kostnader och nya former för en fortsatt generös asylmottagning bland moderata företrädare.
Men perspektivet behöver lyftas bortom invanda politiska kontroverser. De som driver företag kommer att ha hela världen som sin marknad. Inte västvärldens miljoner, utan miljarder människor i Kina, Indien, Brasilien och stora delar av Afrika. Denna tillväxt berikar, men skapar också ett ansvar för att inte utsläpp och föroreningar överskrider vad Jorden tål. Forskarna diskuterar i detta nu om mänskligheten håller på att bli den drivande faktorn i de förändringar som sker på vår planet. Även detta ansvar är vårt arv till dem som växer upp i dag.
Att i det läget sluta sig inom nationens gränser i mentalt försvarsläge för en nostalgisk bild av gårdagens Sverige är att beröva vår kommande generation både ansvar och möjligheter i den värld som växer fram. En värld med allt tätare band till vår omvärld, vår planet och alla de nya forskningsfält mänskligheten bara gläntat på.
Moderaterna har med sitt idéarv av framtidsoptimism och bejakande av samhällets mångfald, dynamik och olika sektorer ett gott utgångsläge att formulera en politik för denna tid. Det blir Anna Kinberg Batras utmaning.
Mattias Svensson