Bara svenskfödda når den yttersta makten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-02-20 | Publicerad 2014-02-10
Centrum mot rasism: Dags att bryta den strukturella rasismen
2014 kallas supervalåret. Vi ska välja vilka som ska representera oss i alla de parlamentariska församlingarna som styr över våra liv. Men frågan är vilka som i realiteten är valbara. Det finns idag strukturer som gör att människor som avviker från majoritetssverige berövas makt och inflytande, i alla demokratins funktioner.
Många reagerar på Sverigedemokraternas framgångar i opinionen. Ofta handlar debatten om hur vi ska förhålla oss till dem. Det är inte en oviktig antirasistisk gärning att kritisera och granska SD, men vi kan inte göra det så ensidigt som nu. Rasismen i Sverige varken börjar eller slutar med SD. Hotet mot ett likabehandlande, jämlikt Sverige finns snarare i att människor berövas makt och inflytande på grund av sitt ursprung.
Man brukar tala om de tre statsmakterna: den politiska, den dömande och den granskande. En förutsättning för att demokratin ska fungera är att dessa är tillgängliga för alla. Enligt en granskning vi gjort av tillgängliga offentliga uppgifter så är det inte så i dag.
Det finns 1,5 miljoner utrikesfödda i Sverige. I dag består Socialdemokraternas högsta ledning (VU) till 100 procent av svenskfödda personer. Moderaterna har en utrikesfödd person i sin högsta ledning (AU). Likadant är det i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I de andra regeringspartierna – Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet – ser representationen lika illa ut som hos Socialdemokraterna: 100 procent svenskfödda personer.
Domstolarna tolkar lagstiftaren och tillämpar lagarna i praktiken. Lika viktigt som att det finns en jämn representation i parlamenten, är det att det finns det hos den dömande makten. Saknas stora delar av befolkningen representerad bland domarna finns en uppenbar risk att domstolarna inte kommer att döma rättvist. Domstolarnas högsta instans med 32 ledamöter, Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolen, består till 100 procent av svenskfödda personer.
Den tredje statsmakten, granskare av de andra två fundamenten i demokratin, är medierna. Att medier har samma begrepp-, referensram och erfarenhet som befolkningen är en förutsättning för att vi ska tolka och förstå samtiden korrekt. Utan fler perspektiv i medier riskerar bevakningen bli snedvriden och sakna förankring. De stora mediernas – Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Sveriges Radio, Sveriges Television, TV4 – chefredaktörs- och VD-poster innehas till 100 procent av svenskfödda personer.
I den yttersta makten i Sverige, med 86 personer i ledning för partierna, domstolarna och medierna återfinns alltså bara tre personer som är utrikesfödda. Detta är ett farligt uttryck för den strukturella diskrimineringen.
Det finns positiva undantag på andra positioner i samhället, men de här tre delarna är trots allt grunden i vår demokrati och visar på ett mönster som går igen också på andra områden.
Det är dags för förändring. De yttersta maktpositionerna är svåra att nå, men vi vet var vi måste börja.
När partierna fastställer sina vallistor måste man se till att alla som bor i vårt land är representerade.
Utöka rösträtten så att alla som är varaktigt bosatta i Sverige får delta i de val som avgör så mycket av hur vardagen formas för oss alla.
Öppna och icke-diskriminerande rekryteringsprocesser till alla anställningar och politiska uppdrag är ett måste.
Detta kommer naturligtvis inte lösa alla problem med den orättvisa maktfördelningen, men det är i alla fall en början.
Kalle Larsson
Ordförande Centrum mot rasism
Mathias Leveborn
Utredare Centrum mot rasism
Kommentarerna avstängda
Vi har dragit streck i den här debatten. Tyvärr kan man inte läsa tidigare lämnade kommentarer, en teknisk brist vi är medvetna om. /Debattred.