Nej, friska föräldrar mördar inte sina barn
Debattören: Vi missar kopplingen mellan barnamord och psykisk ohälsa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-11-23
DEBATT. Ett barn har mördats och ett barn kämpar för sitt liv. Det är ofattbart, avskyvärt och framförallt oacceptabelt.
Människor rasade i sociala medier i ett par dagar efter händelsen. Med rätta. Och allas fokus var densamma: barns rättigheter måste stärkas.
Röster höjdes för att barn inte ska behöva tvingas umgås med pappor som begått brott, om hur vi måste bli bättre på att lyssna på barnen och inte minst vissa civilkurage i våra lägenhetshus för att stoppa våld hos grannen.
Ja, vissa klumpade helt enkelt ihop frågan om barnamord med frågan om mäns våld mot kvinnor. Som om de vore exakt samma sak.
Tycker du också det här skaver?
Den enskilt viktigaste frågan i sammanhanget är självklart; ”hur kan vi se till att det här aldrig händer igen”. Och svaret på den frågan lyder inte enbart barns rättigheter eller mäns våld mot kvinnor, till skillnad från vad många verkar tro.
Nej, svaret är solklart och lyder: Pappors och mammors psykiska hälsa.
I forskning har man kunnat se att det nästan är lika vanligt att en mamma mördar sitt barn som att en pappa gör det.
Man har också kunnat se att det finns en tydlig koppling mellan barnamord och att föräldern lider av en allvarlig psykisk störning. En stor del av morden sker defacto i samband med förälderns egna självmord.
Och det är det här som debatten borde handla om. De yttersta och allvarligaste konsekvenserna av ett samhälle där psykisk ohälsa fortfarande är tabu.
Konsekvenserna av en kultur där män inte vågar söka hjälp. Konsekvenserna av en psykvård som inte klarar av att ta emot alla som söker hjälp på grund av långa vårdköer.
Friska föräldrar mördar inte sina barn. Sjuka föräldrar mördar inte heller sina barn i den absolut största majoriteten av fallen. Men fyra till fem barn mördas varje år. Och det är självklart fyra till fem för många.
Det vill jag att du tänker på när du överväger att säga till chefen att du ska till tandläkaren i stället för till psykologen. Eller när du märker att din polare mår dåligt och du funderar på att snacka med honom. Och inte minst när du står i vallokalen nästa år.
Genom att bryta tabun har vi åtminstone en chans att fånga upp föräldrar som behöver vård. Det är vi skyldiga barnen.
Hanna Bergwall, jurist
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.