Miljöpartiet: Satsa på klimatet – för ekonomins skull
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-12-10
Det här vi vill se i Anders Borgs nästa budget
För artonde året i rad har FN:s klimattoppmöte slutat i besvikelse. Små framsteg görs varje år, men det är tyvärr myrsteg, jämfört med den sträcka som behöver avverkas. Vi är inte mycket närmare ett globalt klimatavtal idag än vad vi var för arton år sedan.
Samtidigt spyr koldioxiden ut ur allt fler skorstenar. 2012 kommer enligt metrologerna bli ett av de varmaste år som någonsin uppmätts i världen. Om utsläppen fortsätter att växa som idag kommer vi enligt Världsbanken inom 50 år få en global temperaturökning på fyra grader, långt ifrån vad forskningen bedömer som möjligt att klara utan stora umbäranden och kostnader.
I klimatförhandlingarna är det oändligt många stora och små frågor som diskuteras och behöver klaras ut, men grundproblemet är att många regeringar fortfarande tycks tro att det är dyrare att motverka klimatförändringarna än att låta bli och därför försöker vänta ut varandra.
Inte minst gäller det för Anders Borg och den svenska regeringen. Klimatarbete ses som en ekonomisk kostnad och något som någon annan helst borde göra, någon annanstans. Själva vill man fortsätta med business as usual.
Det är en frestande men farlig väg. Business as usual finns inte längre, framtiden ser inte längre ut som i Anders Borgs skolböcker. En framtid där klimatförändringar drabbar Sverige hårt och vi tvingas betala enorma summor varje år bara för att skydda oss mot översvämningar, jordskred och förstörd infrastruktur får Anders Borgs tal om budgetdisciplin att klinga falskt. Ett snabbt och offensivt klimatarbete är en det enda sättet att behålla en stark ekonomi.
Klimatomställningen kan ske effektivt och ge nya jobb i Sverige. Själv brukar Anders Borg framhålla koldioxidskatt och utsläppshandel som de mest kostnadseffektiva verktygen, eftersom det då blir lönsamt för såväl företag som enskilda att minska utsläppen på det billigaste sättet.
Ändå motsätter sig Anders Borg höjd koldioxidskatt och motarbetar det förslag som nu diskuteras i EU om hur man ska skärpa upp den utsläppshandel som inte längre är det klimatverktyg man en gång hoppades på.
När Borg säger nej till de mest kostnadseffektiva förslagen kan det bara betyda två saker: Antingen att Borg tycker att vi redan har löst klimatfrågan och inte behöver göra något mer, eller att vi ska använda oss av andra dyrare verktyg.
För Miljöpartiet är det uppenbart att klimatfrågan långtifrån är löst. För att möta den behöver Anders Borgs nästa budget innehålla flera viktiga klimatförslag:
1. Skapa ordning och reda i klimatpolitiken. Ta initiativ till ett klimatpolitiskt ramverk efter samma modell som det finanspolitiska ramverket, med långsiktiga mål och tydliga utsläppstak. Det skapar långsiktiga spelregler, politisk samsyn och en trovärdig utgångspunkt. Om Storbritannien kan skapa ett sådant ramverk så borde Sverige kunna om den politiska viljan finns.
2. Se till att det som är långsiktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt. Stå upp för ekonomiska principer som att det ger mest klimatnytta för pengarna om förorenaren betalar, och därmed tjänar på att minska sin klimatpåverkan.
3. Stå upp för de löften Sverige gjort i FN om nya pengar till internationellt klimatarbete. Att fortsätta ta klimatpengar från biståndet skapar inte det förtroende som krävs för att komma fram till det globala klimatavtal som är nödvändigt.
Regeringen har i sex år hävdat att den har världens bästa klimatpolitik. Det finns det flera länder som hävdar, men klimatförhandlingarna drivs inte framåt av att vi skyller på varandra – nu måste alla göra allt vi kan. Sverige kan bättre! Om inte Sverige bidrar tillräckligt till lösningen på klimathotet, hur kan vi då ställa krav på att andra ska göra det?
Per Bolund,
ekonomisk-politisk talesperson (MP)
Helena Leander,
miljöpolitisk talesperson (MP)