Svenskt Näringsliv har fel om ny kärnkraft

Professor i elkraftsystem: Lutar sig mot en analys de inte ens själva tror på längre

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2024-05-25 | Publicerad 2024-05-18

Svenskt Näringslivs rapport visar att att ny kärnkraft behövs. Men i rapporten har man varit så oerhört optimistisk om vad kärnkraften kostar att inte ens Svenskt Näringsliv längre verkar tro på analysen. Men då bör man ju inte heller tro på slutsatsen i rapporten – att ny kärnkraft behövs, skriver Lennart Söder, professor på KTH.

DEBATT. Svenskt Näringsliv, SN, driver för närvarande frågan ”hur kan ny kärnkraft i Sverige finansieras?”.

I motivering till att detta behövs skriver man att ”elen måste dessutom vara fossilfri, leveranssäker och finnas tillgänglig till ett konkurrenskraftigt pris. För att klara detta visar Svenskt Näringslivs analys att alla fossilfria kraftslag kommer behöva byggas ut”.

Men analysen som ledde till ett behov av ny kärnkraft utgick från oerhört optimistiska antaganden om kärnkraftens kostnader, vilka inte SN tror på längre. Då bör självfallet även analysen göras om.

 

Som i alla rapporter är antaganden centrala för resultaten. Angreppssättet i konsultrapporten är att ”analysen är gjord utifrån ett systemperspektiv där den lägsta kostnaden för ett fossilfritt och försörjningssäkert elsystem som möter en förväntad användning har eftersträvats. Detta är helt centralt för att bevara svensk konkurrenskraft, möjliggöra klimatomställningen och utveckla vårt välstånd”.

Detta är en högst rimlig ansats och man kan anta att SN håller med. Rapportens slutsats om fördelning mellan investeringar i olika kraftslag (vindkraft, solkraft, kärnkraft och så vidare) beror därmed helt på vad som är den billigaste kombination med antagna data.

I rapporten har man varit oerhört optimistisk om vad kärnkraften kostar, samt hur tillgänglig den är. Det är just detta (vilket SN inte längre tror på) som leder till behov av ny kärnkraft.

Här är några exempel ur rapporten:

 

 Kärnkraften antas ha 100 procent tillgänglighet, det vill säga fungera varenda timme under hela sin livstid. Det finns inga stopp och heller inget underhåll under sommaren.

Ringhals 1 hade en tillgänglighet om 72 procent 2010–2019 och Ringhals 2 hade 51 procent under samma tid. Forsmark har sedan start haft en tillgänglighet, ”load factor”, om 80-84 procent, Ringhals 3-4: 77-80 procent och Oskarshamn 1-3: 60-78 procent. Alltså långt ifrån de 100 procent som antas i rapporten.

Svenskt Näringsliv drar en felaktig slutsats från sin egen rapport

 Ny kärnkraft antas kosta 37 200–58 000 kronor per kilowatt (kW) medan nya reaktorer i Europa är betydligt dyrare.

Olkiluoto 3 i Finland kostade 130 miljarder kronor, cirka 80 000 kr/kW och Hinkley Point C i Storbritannien beräknas kosta 470 miljarder kronor, cirka 145 000 kr/kW.

Flamanville 3 i Frankrike väntas kosta 220 miljarder kronor, ca 134 000 kr/kW.

Nyare europeiska reaktorer är alltså två till tre gånger dyrare än det som antas.

 

 Driftkostnaden i kärnkraftverken antas i rapporten vara cirka 17 öre/kWh. Kostnaden 2019-2021 i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn var 22–35 öre/kWh, med ett genomsnitt på 27 öre/kWh, alltså betydligt högre.

 

Dessa mycket optimistiska antaganden resulterar i att det behövs ny kärnkraft för att få låga samhällskostnader för elförsörjningen. Det är resultat baserade på oerhört optimistiska antaganden om kärnkraftens kostnad.

Svenskt Näringsliv verkar uppenbarligen inte längre tro på dessa optimistiska antaganden eftersom man nu kräver statligt finansiering av kärnkraften. Men då bör man ju inte heller tro på slutsatsen från rapporten, alltså att ny kärnkraft behövs. Svenskt Näringsliv drar därmed en felaktig slutsats från sin egen rapport.

 

Självklart är det bra med ett teknikneutralt angreppssätt. Såväl Svenska Kraftnät som andra har studerat ett 100 procent förnybart elsystem vilket kan fungera stabilt med hög leveranssäkerhet.

Eftersom Svenskt Näringsliv inte längre tror på att kärnkraften är så billig bör man i stället göra om sina beräkningar med rimliga antaganden.

Om man ska minimera bidraget från staten (för att minska skatteuttaget) bör man lägga skattesubventioner där man får mest nytta för pengarna. Och man bör då knappast lägga subventioner enbart på det dyraste kraftslaget.


Lennart Söder, professor i elkraftsystem, KTH

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

Följ ämnen i artikeln