Konsten är inte larger than life
Lisa Magnusson om en fejkad psykos
Det var en gång en kvinna som låtsades vara komplett galen. Hon ställde sig vid Liljeholmsbron i Stockholm och slet av sig sina kläder, slängde dem i vattnet. Folk stannade, försökte prata med henne. Sedan kom polisen, och så pass aggressiv var kvinnan att man slog henne i handfängsel och körde henne i ilfart till psykakuten. Bältad och medicinerad blev hon till sist, kvinnan som låtsades vara komplett galen. Och när det efteråt framkom att hon inte var galen så blev förstås alla skitsura.
"Min avsikt med projektet är att öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn, som polisen uttryckte det, genom att rekonstruera en psykos. Jag använder och ifrågasätter de reaktioner den planerade psykosrekonstruktionen väcker hos olika myndigheters yrkesutövare genom att sätta deras olika påståenden mot varandra. Jag driver olika frågeställningar framåt genom att att låta dem jag intervjuar ta ställning till varandras påståenden. Min metod är också att, beroende av vad dom jag intervjuar säger, låta det påverka vilka andra jag kommer välja att intervjua. I projektet vill jag belysa hur offerrollen påverkas av dom olika sammanhang som jag frammanar. Ju mer jag undersöker och tränger in i vad offerrollen innebär desto tydligare blir det hur komplex frågan är. Min slutsats blir att varje svar väcker nya frågor."
There. Så ser programförklaringen ut. Själv vill kvinnan som låtsades inte prata om saken, hon vill att vi skall vänta till i maj när hon ställer ut sitt examensarbete. Ursäkta, men hur jävla mallig och dumdryg får konsten bli innan vi sätter ned foten?
Konst var från början ungefär detsamma som hantverk, kunnande. Nu betyder konst ungefär att skapa, men ingen jag har frågat verkar riktigt veta, även om dem som gillar konst inte nog kan understryka att man absolut inte får ifrågasätta vad konst är. Man får inte döma. Och nu måste vi vänta på det färdiga verket.
Varför då, undrar jag? Jag har personligen jävligt svårt att se vad som egentligen skiljer en fejkad psykos från vilket annat Ballar-av-stål-stunt som helst. För konsten är inte larger than life. Den är att uttrycka the life, som bäst. Och om vi vänder på steken så kan jag inte föreställa mig ett konstverk som rättfärdigar det här rent etiskt, särskilt om det skall utgå från den småkorkade programbeskrivningen ovan. Jag tror att om ett halvår kommer ingen orka bry sig om det där konstverket förutom konstskolestudenter som gillar rödvin i plastmugg. Och det är nog Anna Odells smala lilla lycka, det.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.