Skjut av 90 procent av Sveriges vildsvin
LRF: Samhällsintresset måste gå före nöjesjakten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-09-27
DEBATT. Den 6 september bekräftades det första fallet av afrikansk svinpest i Sverige. Nu hotas delar av köttproduktionen i landet. Detta sker i en tid då vår livsmedelsförsörjning redan står inför stora utmaningar.
Tyvärr var det bara en tidsfråga innan smittan skulle sprida sig och något som vi lant- och skogsbrukare varnat för under lång tid.
Men vi hade inte hade behövt hamna i det här allvarliga läget. Det går faktiskt att dra en rät linje från dagens situation till riksdagens ogenomtänkta beslut från början av 1980-talet. Så här står det i jordbruksutskottets betänkande från 1981:
”Som en följd av bland annat rymningar från vilthägn finns för närvarande drygt ett hundratal frilevande vildsvin /…/ Beredningen har kommit till slutsatsen att en viss vildsvinsstam bör kunna accepteras om den hålls under noggrann kontroll. Som skäl anför beredningen att varken förväntade skador på jordbruksgrödor eller riskerna för sjukdomsspridning är av den omfattningen att ett förslag om utrotning kan motiveras.”
Från de drygt hundra vildsvin som fanns på den tiden har populationen i dag exploderat till över 300 000 individer.
Skadorna på grödorna är omfattande: 2020 förstörde vildsvinen 85 400 ton spannmål. Det är en fördubbling jämfört med 2014 års siffor och motsvarar cirka 16 limpor bröd per svensk och år som aldrig når fram till brödhyllan.
I våra grannländer Norge och Danmark, som sammanlagt har cirka 1 000 frilevande djur, betraktas vildsvinen följaktligen som en oönskad art.
Vildsvinen utgör samtidigt en allvarlig hotbild när det gäller att sprida afrikansk svinpest, en dödlig sjukdom för tamgrisar som kan smitta genom direktkontakt eller förorenade föremål.
Om afrikansk svinpest sprider sig till våra tamgrisar kommer konsekvenserna vara förödande, eftersom hela besättningar behöver avlivas och vi riskerar att förlora grisen som en viktig del i lantbrukets kretslopp.
Ett första steg bör därför vara att följa slutsatserna i Viltskadekommissionen som presenterade sin rapport förra sommaren.
Kommissionens ordförande föreslog bland annat en minskning av vildsvinsstammen med 90 procent.
Det innebär att vi får en gräns på cirka 30 000 djur, vilket motsvarar stammens storlek i början av 2000-talet.
Dagens politiker kan inte ta ansvar för det som skedde på 80-talet, däremot kan de ta ansvar för det läge vi befinner oss i nu.
LRF föreslår därför sju konkreta åtgärder för att uppnå målet om en kraftigt minskad vildsvinstam och ett stopp på smittspridningen:
- Ekonomisk kompensation för de akut drabbade är av yttersta vikt för att säkerställa en framgångsrik smittbekämpning. Jordbruksverket och försäkringsbolagen måste skyndsamt identifiera de som är berättigade till ersättning och se till att utbetalningarna sker snabbt och smidig.
- Jaktlagstiftningen från 1987 är omodern och otillräcklig för att hantera det ökande antalet vildsvin i Sverige. En ny lagstiftning måste prioritera samhällets behov av en trygg livsmedelsproduktion och energiförsörjning. Denna förändring kräver en modern syn på viltstammen och sätta samhällsintresset före nöjesjakt. Det inkluderar ändringar av bestämmelserna om skyddsjakt på vildsvin, användning av drönare med kameror för effektiv övervakning av grödor och jakt i samband med tröskning.
- Vi bör ta efter framgångsrika exempel från andra länder, som Belgien, och tillåta användningen av stora fällor och fångstredskap som är godkända i andra EU-länder och Norge. Detta kommer att öka effektiviteten i bekämpningen av afrikansk svinpest
- Inför en premie för att öka avskjutningar av vildsvin i Västmanlands län och andra gränsnära län. Beloppet för avskjutning av vuxna suggor bör vara särskilt högt, eftersom det ger snabb och önskvärd effekt. Premierna bör finansieras genom att öka viltskadeanslaget eller att använda medel från viltvårdsfonden. Detta kommer att uppmuntra ökad avskjutning av reproduktiva vildsvin.
- Etablera en tydlig definition av åtel som gäller i hela landet för att underlätta beslutsfattande kring förbud mot utfodring som bidrar till ökningen av vildsvinsstammen.
- Staten måste ta ansvar för finansiering av transport och destruktion av vildsvin som inte kan konsumeras om avskjutningen ökar.
- Säkerheten kring avfallshantering måste omedelbart förbättras för att förhindra smittspridning av bland annat afrikansk svinpest. Kommunernas hantering av återvinning och miljöfarligt avfall behöver därför ses över.
Genom dessa åtgärder kan regeringen och riksdagen effektivt minska vildsvinsstammen och hantera den pågående krisen med afrikansk svinpest samtidigt som vi tryggar vår livsmedelsproduktion och skyddar våra skogar och marker.
Men tiden är knapp och vi har inte råd med fler felbeslut från politikens sida.
Palle Borgström, förbundsordförande på LRF
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.