Sluta upp med fulspelet i Bryssel
Spelet för gallerierna är slut. Efter EU-valet gäller hemliga uppgörelser, fulspel mellan de stora grupperna och 'business as usual'.
Under valrörelsen försökte Socialdemokraterna måla upp en bild av en tydlig motsättning: vänster mot höger, och framförallt sig själva som en garant för att vrida politiken åt vänster i EU. Men "motsättningen" läggs snabbt på hyllan när valstugorna är undanplockade och kamerorna släckts. Då gör socialdemokraterna och högerkonservativa upp genom avancerad kohandel bakom stängda dörrar om hur de ska dela makten i EU.
I riksdagens EU-nämnd vek sig socialdemokraterna för Reinfeldts linje och lät den svenska regeringen stödja Jean Claude Juncker som nästa ordförande i EU-kommissionen. Juncker som är en av de högerledare som ”lagt en död hand över jobben” och bromsat klimat- och miljöarbetet.
I EU-parlamentet gör högergruppen upp med socialdemokratiska gruppen om vem som ska vara EU-parlamentets talman. Det blir den tyske socialdemokraten Martin Schultz. Tjänster och gentjänster.
Ännu en gång ser vi att det inte spelar någon roll om man valt moderaterna eller socialdemokraterna i EU-valet, man får samma ledarskap och samma EU oavsett. De här personvalen kan verka vara en struntsak. Men faktum är: Dessa bägge män får oerhört mycket makt.
Tyvärr genomförs också valen till parlamentets talman och kommissionens ordförande med hemliga omröstningar. Det innebär att det inte går att se hur varje enskild ledamot röstat. Det borde vara en självklarhet att dessa val ska vara öppna, så att väljarna kan se hur deras politiker röstar. Men så fungerar inte EU-parlamentet. Jag uppmanar här alla svenska EU-parlamentariker att öppet inför väljarna redovisa hur de röstar.
Visst finns en djup motsättning mellan höger och vänsterpolitik. Men det är inte socialdemokratin som är garanten för att dra politiken till vänster, inte på EU-nivå och inte i Sverige. Socialdemokraterna i Europa har gjort upp med högergruppen om den misslyckade åtstramningspolitiken, om den inhumana flyktingpolitiken och om ökad ekonomisk centralstyrning. I Sverige blickar de nu höger mot Folkpartiet och Centerpartiet.
Det är vänstern som står för verkliga alternativ, både vad gäller arbetssätt och politik. Det är Vänsterpartiet som är garanten för att dra politiken till vänster. Jag väljer öppenhet och klargör att jag i talmansvalet röstade på vänstergruppens motkandidat Pablo Iglesias. Han tillhör den spanska folkrörelsen Podemos, som vuxit fram ur ilskan mot de katastrofala följderna av EU:s åtstramningspolitik i Spanien.
I valet till ordförande för kommissionen kommer jag aldrig rösta för högerns man Juncker. Vänstergruppen röstar på Alexis Tsipras, ordförande i det stora grekiska vänsterpartiet Syriza.
För mig handlar dessa två val om att markera att jag är för en politik där människor och välfärd ska gå före bankernas vinstbegär. Jag är för en politik som river murarna runt Europa, och en politik som sätter kvinnors rättigheter i centrum.
Men det är också ett ställningstagande mot fulspelet bakom kulisserna. För öppenhet och för demokrati. Så frågan är, vem röstar på Juncker?
Malin Björk