SD måste kräva att få sitta med i regeringen

Ronie Berggren: Det är Kristerssons jobb att lösa problemet med L

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-09-15

helskärm

DEBATT. Det debatteras nu flitigt bland politiska tyckare och även bland SD-sympatisörer om SD ska sitta i en icke-socialistisk, högerregering eller inte.

De sista åtta åren, och kanske framförallt de sista fyra åren, där Socialdemokraterna via januariavtal och kurdavtal gjorde allt för att sitta kvar i regeringskansliet, har visat hur viktigt det är att inneha nycklarna till Rosenbad för att styra landet och att få igenom sin politik.

Vi ser nu facit av Januariavtalet. Där Socialdemokraterna, som regeringsparti, kunde göra ett bra val. Medan Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet (som det mindre regeringspartiet, och som senare lämnade), de andra undertecknarna, alla presterade dåligt i valet.

Framförallt ser vi hur C och L har väldigt lite i sakpolitiska framgångar som de har kunnat visa upp för väljarna. Inget av partierna gick till val på vad man lyckades förhandla till sig i Januariavtalet.

Ställer sig SD, som största parti, utanför regeringen, så minskar möjligheterna att styra landet i den riktning som man vill, det oavsett hur många punkter som skrivs i ett tänkt ”oktoberavtal” med KD och M.

Det är fortfarande i det dagliga arbetet på regeringskansliet och departementen, i utnämningsmakten och regleringsbreven till myndigheter, som landet styrs. Och inte minst är det regeringen som är Sveriges röst i EU.

Diskussionen om SD:s förhållande till en eventuell ny regering går nu på högvarv. Argumenten emot tycks vara fyra:

1. Att SD inte är moget, eller erfaret nog, att sitta i regering.
2. Att det vore otaktiskt att sätta sig i regering när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur.
3. Att SD skulle tappa sin ”antietablissemangsroll”.
4. Att det skulle skrämma över Liberalerna till Socialdemokraterna, att det inte skulle gå att bygga en högerregering.

Alla argumenten går att bemöta.

1. När KD kom in i riksdagen 1991 blev man direkt en del av regeringen Bildt och hade inga problem att fylla ut kostymen. I dag har SD på flera områden, inte bara migration, några av de mest kompetenta politikerna. I frågor som lag och ordning, budget, skolpolitik och inte minst energifrågan har Sverigedemokraterna mycket erfarna politiker.
2. Att ett parti ska avstå från regeringsmakt för att landet är på väg in i dåliga ekonomiska tider är ett undflyende resonemang. De som röstat på SD gör naturligtvis det med förhoppningen att SD ska rätta skutan, leda Sverige i rätt riktning igen. Och är man rädd för att axla uppdraget kan man ägna sig åt något annat än politik och att vara förtroendevald.
3. Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti. Redan i nästa val kan man vara störst. I delar av Sverige och bland många väljargrupper är man redan nummer ett. Det innebär också att SD ska vara ett stort, brett och folkligt förankrat statsbärande parti. Det innebär att man behöver vara med och styra landet.
4. Liberalerna kommer naturligtvis att vilt protestera mot SD i en regering. De har partibeslut att inte sitta i regering ihop med SD. Det är därför som L också behöver sitta med i regeringen och ändra sitt tidigare beslut. Och det är Ulf Kristersson, inte Sverigedemokraterna, som har ansvar för att sy ihop den lösningen och se till att L och SD får fungerande relationer.

Sverigedemokraterna är det största partiet i en kommande högerregering. Det ska märkas, både i antalet ministerposter och i inriktning på politiken.

Att inte sätta sig i Rosenbad vore därför ett misstag. Man har fått över var femte väljares förtroende och det förvaltar man bäst genom att sitta i regeringen.

Ronie Berggren, konservativ debattör

CHATT: Vilka partier ska sitta i nya regeringen?

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.