Påsk! Vet du varför?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-11-15 | Publicerad 2008-03-21
Lennart Koskinen, biskop: Påskmaten smakar bättre om vi förstår symbolerna
Det närmar sig påsk och svenska folket laddar upp med lammstek, ägg, lax och diverse lämpliga drycker.
Alla små påskkärringar och smådjävlar kontrollerar utstyrseln så de kan skrämma fram lite godis av grannarna. Fyra lediga dagar. Yuippiee!
Det där klarar vi väl bra utan kyrkan.
Visst gör vi det, men missar vi ändå inte något?
Att vara människa innebär bland annat att söka meningen med det man gör. Kanske till och med en djupare mening.
Göran Palms ord ekar i mig: ”Vi kanske har det bättre än vi mår.”
Vi har fått det bättre ekonomiskt och de allra flesta har råd med påskmaten. Socialt är det lite sämre ställt: vi har världsrekord i antalet ensamhushåll. Särskilt den påtvingade ensamheten kan vara direkt livsfarlig. Regeringen beslöt förra veckan att satsa ett antal miljoner för att få ner antalet självmord, i?dag nästan tre gånger fler än de som dör i trafiken. Jul och påskhelgen toppar statistiken.
Men är det pengar som är lösningen? Och hur är det med vår andliga hälsa?
Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap för en begränsad grupp människor med en entydig gudstro. Kyrkan har i?dag kanske tydligare än någonsin en uppgift att förmedla livskvalitet till kropp, själ och ande, social gemenskap, himmelsk nåd och jordisk rättvisa.
Påsken är ett gott exempel. Jag tror att påskmaten till och med smakar godare om vi förstår den bakomliggande symboliken.
Påskägget symboliserar den spänning mellan liv och död som vi alla är indragna i. Äggets skal är dött, men under den hårda men sköra ytan pickar det nya livet. Tidigt i kyrkans historia gjorde man ägget till en symbol för Jesu grav. Bakom gravstenen fanns hoppet om en tillvaro bortom döden. Därför började man tidigt dekorera äggen, måla graven i vackra mönster. Ibland bara ett enkelt kors, men snart allt mer fantasifullt i olika färger och former.
I?dag kan barnen som målar sina ägg kanske tänka på gammelfarmor som nyss har dött och vackert dekorera hennes särskilda ägg. Vilka spännande samtal det kan öppna för.
Lammet är en gammal judisk symbol för syndabocken som symboliskt fick hela folkets synd lagd på sig innan den slaktades på försoningsdagen. I den kristna mässan sjunger vi ”O Guds lamm som borttager världens synd”. Lammet vi äter är mat, fysiskt och materiellt, men rymmer också både en historisk och andlig innebörd. Vi får lämna det gamla, allt som har blivit fel bakom oss. Och plötsligt blir påskmåltiden något mer än en tom tradition.
Fisken vi oftast äter på långfredagen är också den en gammal kristen symbol. Ishtys heter fisk på grekiska, samma konsonanter som i Kristus.
Det berättas hur tidiga kristna, som ofta var förföljda av romarna, försiktigt med foten ritade en båge i sanden när man träffade någon man inte kände. Var då denne också kristen ritade han en båge som skar den första just i formen av en stiliserad fisk.
I den katolska kyrkan äter man mest fisk under fastan, men året om just varje fredag till minne av korsfästelsen.
Häxorna då? När Jesus dör blir det fritt fram för alla onda makter, häxor och oknytt. Då flög de till Blåkulla och levde dålighetsliv. Ursprungligen skedde detta på natten mellan långfredag och påskafton, men till minne av Getsemanenatten då Jesus fängslades har det blivit allt vanligare att släppa loss häxorna redan på skärtorsdagen.
”Släpp häxorna loss det är påsk”, för att travestera Tage Danielssons frihetsappell till fångarna.
Våra egna gamla traditioner rymmer ett andligt innehåll vi håller på att tappa bort. Men kyrkan är mer än symboler. Arbetet för hemlösa, besök på sjukhus och i fängelser, öppet hus-samlingar för folk som söker ett socialt sammanhang, samtalsstöd för olyckliga, internationellt arbete i världens krishärdar och vid katastrofer som tsunamin är exempel på områden där kyrkan i?dag kompletterar samhällets insatser.
De fyra stora livsriterna hjälper fortfarande en stor majoritet av svenskarna att sätta in livet i ett större sammanhang. Dopet, välkommen till livet-festen där vi får förundras och uttrycka tacksamhet över det nya barnet, liksom avskedet från livet, begravningen där vi får minnas, sörja och ta farväl med påskäggets positiva hopp för ögonen är de vanligaste.
Vuxenblivandet i form av konfirmation och familjebildning i bröllopet har minskat något, men markerar viktiga steg i livet och ger dem en tydlig form som hjälper en att minnas.
Glad påsk med ett rikt innehåll önskas Aftonbladets alla läsare av
Biskop Lennart
Dagens debattör
Lennart Koskinen
63 år, Nacka,
biskop i Visby stift.