Nätet förvandlar oss till bridezillas
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-02
Om någon lyckats missa det var det bröllop förra helgen. Och om ni nu faktiskt missade det finns allt på internet. Vigseln, talen, klänningarna, direktrapportering och efteranalyser och reaktioner. Jäklar vad det var bröllop på internet.
På andra delar av internet är det däremot bröllop året runt. Har jag upptäckt. Jäklar vad det är bröllop. Forum och bloggar och sajter och nätbutiker vars hela syfte är att se till att din stora dag blir så stor som möjligt. Eller alltså så perfekt som möjligt. Eller, nä, så stor som möjligt, helst. Bombastisk, överdådig och alldeles alldeles underbar.
Jag har läst om det förut, mest ur ett amerikanskt perspektiv. Andrahandsberättelserna om fasorna på bröllopsinternet var fascinerande, men fram tills nyligen hade jag ingen anledning att ge mig in i djungeln själv. Nu när jag tagit första klivet in i planeringskaoset är det svårt att vända om.
På ytan ser det ut som att de vill hjälpa dig. Checklistor, budgetverktyg, planeringstips, länksamlingar, en helt ny vokabulär – min favorit är m2b, alltså make-to-be. Många är enskilda personer som vill dela med sig av sina egna planer och funderingar, och kanske utbyta tips och råd. Men mycket av bröllopsinternet handlar förstås om pengar.
Och jag börjar förstå hur det väldigt lätt kan gå överstyr. När man fastnar i alla artiklar och diskussioner om saker som är självklara och livsnödvändiga för att ett bröllop inte ska bli en fullständig flopp. Inhyrda dresserade duvor, elvarättersmiddag, kristallprydda klänningar som väger och kostar som en liten bil, dekorationer i exakt rätt nyanser av babykindsrosa och flädersaftsgult.
Många vittnar om hur deras enkla billiga bröllop plötsligt blev en stor komplicerad dyr baluns – inte för att någon i släkten hetsade på, vilket förstås också händer, utan för att de hittade sak efter sak att inspireras av och bara sveptes med. (Handkalligraferade häften med personliga dikter om varje gäst? Kanske inte det viktigaste att lägga tid på.)
Det som i den bästa av världar är en fantastisk resurs, alla dessa sajter och alla glada brudpar som delar med sig, kan i stället så lätt ge upphov till en känsla av underlägsenhet och missnöje. Och fartblindhet – om jämförandet inte gör en sugen på fler saker kan det lika gärna ge helt nya perspektiv. När andra lägger om sina bostadslån för att få loss pengar till drömbröllopet verkar ens egna utgifter plötsligt inte så farliga. Man kanske till och med kan ta i lite till.
Men, som alltid, finns även motståndsrörelsen på internet. Samlingsplatser för den som vill göra på sitt eget sätt, bloggarna som tipsar om alternativ och pekar ut industrins galenskaper. Som alla motståndsrörelser kan det bli lite renlärigt även där – det tävlas nästan i vem som kan komma undan billigast, med rättvisemärkt knytkalas på torget eller klänning sydd av
secondhandbordsduk – men det är ändå där man påminns om internets styrka. Med lite tur kan man hitta allt, plocka de bitar man vill ha från olika ställen. Oavsett om det är stora marängkjolar eller enkla recept på glutenfria bröllopstårtor.