Idrotten ska inte bidra till ökade klassklyftor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-29 | Publicerad 2015-07-27
DEBATTÖRERNA: Riksidrottsförbundet måste se till att motverka orättvisor inte förstärka dem
Idrottandet minskar kraftigast bland landets mest utsatta grupper. Eftersom idrottande ökar fysisk, psykisk och intellektuell utveckling riskerar detta att försämra förutsättningarna för de redan utsatta i samhället. För att stoppa den här utvecklingen måste vi förändra den nuvarande bidragsstrukturen för idrottsföreningar så att de statliga medlen hamnar där de behövs som mest. Vi vill se ett Sverige där föreningslivet blomstrar och där alla ges samma möjligheter att vara med i den gemenskap som utvecklar våra barn och ungdomar.
En rapport som Centrum för Idrottsforskning publicerade i maj i år visar tydligt att idrottandet är störst i de kommuner där inkomsterna ligger över landets mediannivå. I glesbygden, där inkomsten är lägre, läggs idrottsföreningar ned i vad som kallats ”föreningsdöden”. Samtidigt ser vi hur planer och idrottshallar inte räcker till i storstäderna.
Kommersialiseringen av idrotten har inneburit att föräldrar hellre betalar än arbetar ideellt, varpå både tränings- och medlemsavgifter blir allt dyrare. På så vis utesluts ännu fler från idrottsrörelsen, då alla familjer inte har råd att låta sina barn idrotta inom föreningslivet. Samtidigt baseras Riksidrottsförbundets LOK-stöd, som ska finansiera idrottslig föreningsverksamhet för ungdomar, på aktivitetsgraden vilket förstärker effekten. Stödet går till kommuner som redan har ett högt deltagande i idrotten. Detta innebär att endast barn i ekonomiskt starka familjer ges möjlighet att idrotta om utvecklingen håller i sig.
Trots inflation och kostnadsökningar har LOK-stödet till svenska idrottsföreningar varit oförändrat de senaste 13 åren. I dag är också ungdomar mer ombytliga än tidigare och vill testa på flera olika idrotter och aktiviteter under sin uppväxt. Riksidrottsförbundet borde stödja ungdomars experimenterande av olika idrottsformer, men då reglerna för LOK-stödet bygger på medlemsavgifter agerar man snarare som en stoppkloss.
En studie som genomförts av forskare på Göteborgs Universitet och Linnéuniversitetet visar att den fysiska aktiviteten bland 11-13-åringar minskat med en fjärdedel på bara 13 år. Förutom samband mellan idrottande och psykiskt samt fysiskt välbefinnande, har studier även funnit samband mellan fysisk aktivitet och intelligens. När vi lägger ihop dessa faktorer – idrottande minskar bland barn till låginkomsttagare och fysisk aktivitet har ett tydligt samband med intellektuellt välbefinnande – står det klart att de redan utsatta får sämst förutsättningar för att må bra och skaffa sig goda ekonomiska förhållanden senare i livet.
Genom att förändra bidragsstrukturen så att de statliga medlen hamnar där de behövs som mest kan vi vända trenden och minska orättvisorna i samhället. Privata aktörer kan också bidra till föreningslivets fortlevnad genom att tydligt arbeta för ett samhälle där alla har råd att idrotta och utvecklas inom föreningslivets glädje och gemenskap. Vi vill inte ha ett samhälle där idrott är en lyx som endast de välbärgade kan unna sig. Alla ska ges samma möjligheter att vara med i det föreningsliv som varit med och format det svenska samhället. Riksidrottsförbundet måste reformera LOK-stödet så att det motverkar orättvisorna i samhället i stället för att förstärka dem.
Emelie Renholm
Håkan Mild
Emma Igelström
Björn Goop
Carl Fhager