Vi gör sexbrottslingar till offer i Sverige idag

Debattören: Vi måste kämpa för att våldtagna vågar anmäla och de skyldiga blir dömda

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2017-11-22 | Publicerad 2017-10-30

Tiden är förbi där gärningsmäns feghet och förnekelse ska få trycka ner sexualbrottsoffren i skam och tystnad, skriver Kjell Corneliusson.

DEBATT. Det uppror som pågår i sociala medier följt av manifestationer, är ett resultat av den frustration och maktlöshet som legat nertryckt under lång tid.

Upp under förövarna i sörjan reser sig hashtaggarna till sexualbrottsoffrens försvar – känslan är nu eller aldrig. Med ordets makt lyfts övergreppen fram.

Förövarna fälls med trynet före ner i sin egen skitiga sörja. Skam och sexuellt förtryck kastas upp på de axlar där det hör hemma. Från de rättmätigt ställda vid skampålen rullar huvuden i offentlighetens ljus. Medlöpare till gärningsmännens försvar hänger löst.

De som oskuldsförklarar och stryker gärningsmannens offerkofta medhårs, sponsrar sveket mot det verkliga offret. Men patetiska bortförklaringar eller andra förnekelser hjälper inte.

Man kan bara undra när dessa falska beskyddare ska vakna upp och ställa sig på offrets sida?

Bakom vreden och kravet på rättvisa, har närstående länge nog fått bevittna sina döttrars kamp mot våld, förnedring och samhällets svek. För den absoluta majoriteten av våldtäktsoffren är ett kraschat liv utan upprättelse en verklighet.

Närstående tillsammans med brottoffren har fått nog av ett rättssamhälle som bekräftar gärningsmännens oskuld, och saknar förmåga att döma gärningsmän.

Följden blir gärningsmän och medlöpare som rättfärdigar sig själva i sin inbilska tro att en våldtagen kvinnas rop på hjälp inte betyder något, övergreppet har aldrig hänt.

De flesta som ändå anmäler sexualbrotten i alla dess varianter, som inleder förundersökning och rättsprocess, möts med allra största sannolikhet av nya kränkningar. Statistiken talar för att de hamnar bland tusentals andra systrar som befinner sig på rättslöshetens slagfält.

Utan rättmätig prövning tvingas de flesta kapitulera. Gärningsmän, i skydd bakom nedlagda sekretessbelagda förundersökningar, vänds till offer och offret till den skyldige.

Under denna förvandling av vad som förväntas vara en rättsstat, har närstående fått stödja och hela bland spillrorna. Men nu få det vara nog. Med hashtaggen #anmälalla uppmanas alla som blivit utsatta för sexualbrott göra anmälan. Stjärnadvokater, polisen och högsta politiska ledningen framträder på bästa sändningstid och uppmanar detsamma i svallet av #metoo.

Din rättsprocess blir tuff, men gör din anmälan! Var noga med att kolla dina rättigheter. Förbered dig på vad som händer om en förundersökning blir nedlagd. Vilket skydd behöver du? Vilka ytterligare rättigheter har du? Var stark och räkna med att driva din process själv. Så ser verkligheten ut.

Och ni närstående i tusental varje år – nu gör vi vår röst hörd tillsammans med våra döttrar. I vår gemensamma styrka kräver vi förändring. Tiden är förbi där gärningsmäns feghet och förnekelse ska få trycka ner sexualbrottsoffren i skam och tystnad.

Vi måste förpassa ett rättssamhälle utan ansvar för varje katastrof som en nedlagd förundersökning innebär. Vi måste kämpa för en stat där rättssäkerhet är förenligt med upprättelse, och där gärningsmännen blir dömda! Kampen mot sexualbrott och för upprättelse får aldrig ges upp!


Kjell Corneliusson, debattör och närstående


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln