Män tjänar pengar på ”den lyckliga horan”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-08-21 | Publicerad 2015-08-20

V: Vi måste genomskåda prostitutionslobbyns dimridåer

DEBATT. Torsken är världens äldsta shopaholic. Nej, det brukar inte heta så när det handlar om att köpa tillgång till kvinnors kroppar, och gjorde det förmodligen inte heller på Amnesty Internationals kongress som förra veckan beslutade om att stödja avkriminalisering av prostitution. Tvärtom menar Amnesty International (AI) att det är ett sätt att stötta de prostituerade.

Beslutet möttes av hård kritik. Många tänker säga upp sitt medlemskap för att AI förlorat sin trovärdighet när det gäller att värna de mänskliga rättigheterna. Men Amnesty är inte ensamma. Vi ser en oroande trend som visar att prostitutionslobbyn flyttat fram sina positioner. I land efter land, i organisation efter organisation, har de stuckit in sina blanka lackskor i dörröppningarna.

I februari påstod till exempel RFSU att den svenska sexköpslagen har lett till ökad osäkerhet för de prostituerade, trots att det inte gick att utläsa ur deras egen rapport. Prostitutionslobbyn har också skapat egna organisationer med namn som är förvillande lika anti-traffickinggruppers namn, till exempel GAATW (prostitutionslobbyns grupp) grundad sex år efter CATW (feministisk anti-traffickingorganisation).

Så varför sprider sig myten om den lyckliga horan 2015? Därför att någon tjänar på det. Bakom den intensiva uppvaktningen av mäktiga organisationer som ILO och Amnesty, ligger mäktiga ekonomiska intressen. Det är knappast enskilda prostituerade, utan hallickar, stripklubbsägare, bordellägare och subkriminella organisationer, som är de verkliga vinnarna. Alla tjänar de på att prostitution legaliseras.

FN:s världskvinnokonferens i Peking 1995 bidrog dessvärre till den här utvecklingen. Genom att definiera tvångsprostitution som våld mot kvinnor skapades också dess motsats – den så kallade frivilliga, självvalda prostitutionen. En stor hjälp till prostitutionslobbyn inom EU som sedan dess framgångsrikt kampanjat för att särskilja trafficking från prostitution.

Den svenska sexköpslagen från 1999 ligger alltså på kontrakurs mot den bordell- och prostitutionslegalisering som pågår. I Tyskland, liksom i Nederländerna och Australien är prostitution legaliserat. Legalisering av prostitution är också intimt förbunden med den ökande människohandeln till EU från inte minst östra Europa.

Vänsterpartiet menar att det ska vara förbjudet att köpa sex oavsett var i världen det förekommer. Vi vill därför ta bort kravet på dubbel straffbarhet så att även svenskars sexköp utomlands kriminaliseras. Givetvis ska alla som befinner sig i prostitution få stöd och hjälp, men legalisering är inte rätt väg.

De senaste åren har Norge, Island, Kanada, Nordirland och Frankrike glädjande nog röstat igenom sexköpslagar av svensk modell och allt fler länder beslutar att rikta in sig på efterfrågan, alltså på männen som köper. Förra året röstade också EU-parlamentet igenom en rapport som konstaterade att den svenska modellen är den som fungerat bäst för att stoppa människohandel.

Det är hög tid att se igenom prostitutionslobbyns dimridåer av radikalitet och sätta strålkastarljuset på de män som tjänar de stora pengarna på prostitutionen. De män som vill ta sig rätten att köpa kvinnors, mäns och transpersoners kroppar. Prostitution är ett uttryck för såväl social och ekonomisk ojämlikhet som för en aggressiv norm för manlig sexualitet. Det måste vara slut på att prostituerade ständigt lyfts fram som aktörer, medan de som organiserar handeln och köper andras kroppar lyser med sin frånvaro.

Utan efterfrågan blir det ju ingen handel med människor för sexuella syften. Det är dit vi måste komma.

Rossana Dinamarca

Karin Rågsjö

Streck i debatten

Det här kommentarsfältet har vi stängt. Tyvärr kan man inte läsa tidigare gjorda inlägg, en teknisk brist vi är medvetna om. /Debattredaktionen