Låt oss prata mer om den goda sexualiteten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-08-22 | Publicerad 2014-11-28

Präst: Det måste finnas något mellan moralism och Paradise Hotel

Det är inte gott för människan att vara ensam. I de judisktkristna skapelseberättelserna konstaterar det gudomliga detta efter att den första människan är skapad. Så hen skapar en till. En likadan men ändå olik. Det absolut första vi gör när vi föds är att dra efter andan och att söka efter ett ögonpar som möter vår blick.

En viktig del av att vara människa är vår sexualitet. Den är en förutsättning för vår överlevnad som art men också en viktig del av vår identitet, vår självbild och självkänsla. Den ger uttryck för vår längtan efter varandra, bekräftelse, värme och närhet. I detta finns den sexuella lusten, eller kåtheten. Inte heller den är främmande i Bibeln, som ägnar en hel bok åt den.

Det är tid för kristenheten att reagera mot förytligandet av sexualitet och familjebildning, utan att falla tillbaka till gamla tiders puritanism och moralism. Kristenheten måste presentera ett alternativ, där man vi kan leva i respekt för varandras allra mest sköra och samtidigt i den livgivande lusten.

Sexualitet och makt har alltid hängt ihop. På det interpersonella planet men även på det politiska. Historiskt har kyrkan varit allierad med makten och kuvat människor genom bland annat sexualmoralism och skambeläggande av lusten. Det är dags för kyrkan att släppa den självbilden. Kyrkan är ett glädjens folk och bör bära med sig fascinationen över människan som skapelse in i sexualdebatten. Hon bör höja sin röst när människans sexualitet återigen slås i bojor och när människans sexualitet reduceras till konsumism.

Det är långt mellan glädje och glättighet.

Den sexuella revolutionen på 1960 och -70-talen var en befrielseakt och frukterna av den är många och goda. Men den öppnade också upp för nya aktörer att utöva makt genom vår sexualitet. Ett nytt sexualförakt har växt fram. Där den politiska makten har gett människor upprättelse i sina samliv har i stället kommersialism och populärkultur tagit över som det som vill kontrollera människan genom vår sexualitet.

En del av detta är reklamens sexualiserade språk och snedvridna kroppsideal. En annan är det vi ser hända i underhållningsbranschen med tv-program som ”Paradise Hotel” och ”Gift vid första ögonkastet”.

I ”Paradise Hotel” ser vi vår längtan efter samhörighet bli till ett konsumtionstänkande, där vi reducerar varandra och oss själva till knullprojekt. Det är snabba kickar som gäller, vi lever inte tillsammans utan konsumerar varandra. Vår djupaste rädsla är fortfarande och även i detta sammanhang den att bli avvisad. Det ger stora hål i själen men görs till underhållning på bästa sändningstid.

I ”Gifta vid första ögonkastet” avpersonifieras vår längtan efter närhet och samhörighet och även där reduceras den till en konsumtionsvara i nöjesindustrin. Människor avkläds även här friheten, och med det också ansvaret, i sin längtan efter relation. En av motorerna är också förväntningarna genom normen av familjebildning genom tvåsamhet.

Äktenskapet har historiskt använts av samhälle och kyrka för att kontrollera materiella ägandeförhållanden. Men det finns större och djupare värden i äktenskapet som makten aldrig kan kontrollera. Återigen – det är långt mellan glädje och glättighet.

I dag saknar jag alternativen, de som finns mellan den gamla moraliserande till dagens förytligande syn på våra allra mest intima relationer. Jag saknar dem som talar om den goda sexualiteten som bygger, bekräftar och befriar. En part som kan och borde höja rösten är kyrkan.

Befria människans längtan efter närhet från det kommersiella slaveriet och i stället visa på sexualitetens storhet. Lev och låt leva. Älska och låt älska. Så gott du kan.

Kent Wisti