Nej, jag vill inte delta i drevet mot KI:s rektor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-02-09 | Publicerad 2016-02-05

Stefan Einhorn: Vi har behov av syndabockar, men sansa er – att sparka Hamsten nu är förhastat

DEBATT. Ja, jag är bedrövad över kirurgen Paolo Macchiarinis verksamhet där patienter har drabbats fruktansvärt hårt. Ja, jag tycker det är olyckligt att Paolo Macchiarinis verksamhet delvis har ägt rum som anställd på Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet. Och ja, Karolinska Institutets bedömning att det inte har handlat om oredlighet i forskning måste omprövas.

Men nej, jag tänker inte delta i det drev som säger att KI:s ledning med rektor Anders Hamsten i spetsen har uppträtt ohederligt och snarast ska avgå. 

Nej, jag vägrar att acceptera att detta skulle innebära att hela Karolinska Institutets och Universitetssjukhusets trovärdighet ifrågasätts. Och detta av följande anledningar:

Underlaget till utredningen om oredlighet innehåller enligt uppgift flera tusen sidor och forskargruppens bemötande cirka tusen sidor. Ytterst få av dem som med bestämda åsikter deltar i debatten har läst den. Det är iögonfallande att Karolinska Institutet efter att ha tagit del av en extern utredares slutsats att oredlighet förekommit har gjort bedömningen att det är oaktsamhet och inte forskningsfusk. Men utan att ha läst utredningen kan man inte veta med säkerhet om Institutet har dragit felaktiga slutsatser.

Det system som innebär att universiteten själva utreder anklagelser om forskningsfusk är inte bra. Det är många överens om. Det är emellertid inte Karolinska Institutet som bär ansvaret för att det inte existerar en välfungerande modell för att utreda oredlighet i forskning. Det enda positiva som kan komma ut av denna sorgliga historia är att ett system för oberoende granskning av oegentligheter i forskning skapas.

Det sker ofta en sammanblandning av Karolinska Institutets och Karolinska Universitetssjukhusets verksamheter och ansvarsområden. För att tydliggöra – Institutet sysslar med forskning och grund- och doktorandutbildning medan sjukhuset ägnar sig åt sjukvård och viss efterutbildning.  Macchiarini har varit anställd av såväl Institutet som sjukhuset. Institutet har lika lite ansvar för Macchiarinis kliniska verksamhet som sjukhuset har ansvar för hans forskning. 

Paolo Macchiarini  anställdes ursprungligen av den förra ledningen på KI. Därefter har den nuvarande ledningen förlängt anställningen. Det har hävdats att Macchiarinis CV innehåller felaktiga uppgifter om tidigare anställningar. Det ingår inte i rutinerna att kontrollera uppgifter i sökandes CV, vilket man kanske bör se över. Att i efterhand, när mycket som var okänt tidigare har lagts i dagen, veta vilka beslut som borde ha fattats är lätt. Den fråga vi måste ställa oss själva är om vi hade agerat annorlunda med dåvarande beslutsunderlag.

I och med Bosse Lindquists utmärkta dokumentär har fakta kommit fram som enligt uppgift inte varit kända tidigare. Dessa nya uppgifter måste bedömas lika noggrant som de som tidigare framlagts innan man tar ställning. 

Karolinska Institutet och sjukhuset har tiotusentals anställda.  De flesta, inklusive jag själv, har aldrig träffat Paolo Macchiarini och ännu mindre arbetat med honom. Oredlighet i forskning är en avart som kan jämställas med bedrägeri och ska fördömas. Men att antyda att Karolinska Institutet och Universitetssjukhuset genomsyras av dålig etik är inte bara orättvist, det är också en förolämpning mot hårt arbetande vårdpersonal, lärare och forskningsverksamma. 

Har Karolinska Institutet agerat som de har gjort för att skydda varumärket KI? Jag är ledsen, men på den frågan kommer vi aldrig att få ett svar. Vad som har pågått i huvudet på KI:s ledning kan vi inte veta och därför har vi inget att vinna på att spekulera om skydd av varumärket för vissa har varit ett argument i beslutsfattandet.

Har Karolinska Institutet och Universitetssjukhuset gjort sig skyldiga till missbedömningar? Ja, så förefaller det vara, men om dessa är grova och skäl för att avsätta personer i ledningen kan jag, och alla andra, i detta skede inte bedöma. Och då spelar det ingen roll i vilket tonläge anklagelserna framförs. Jag anser det som en självklarhet att ansvar ska utkrävas, men detta ska ske när utredningar har genomförts och inte via media. Det är därför viktigt att dessa utredningar genomförs så skyndsamt och säkert som möjligt och att de också ges offentlighet så att processen blir transparent.

Vi har behov av syndabockar. När något uppenbarligen har gått snett och vi blir medvetna om det mänskliga lidande som detta har medfört vill vi peka ut de skyldiga och gärna sätta dem i stupstocken till allmän beskådan. Jag vädjar till sans och förnuft och att vi inte ska förhasta oss.

Utredningar pågår och vi kommer att få svar. Först då kan vi veta vilka som är ansvariga för att fel har begåtts och om dessa misstag är förståeliga eller oacceptabla. Låt oss inte hamna i en situation där snabba beslut omintetgör möjligheterna till genomtänkta beslut.

Stefan Einhorn

Fotnot. I vetenskapliga sammanhang brukar jävsförhållanden anges och jag meddelar därför att jag har varit verksam på Karolinska Institutet sedan 1975 och inom vården på Universitetssjukhuset sedan 1987. Vad beträffar relationen till rektor Anders Hamsten informerar jag om att vi samtidigt var verksamma som prefekter åren 2001 till 2002, att Hamsten gjort en dygnsmätning av blodtrycket på mig för cirka tio år sedan (den var normal) och att jag träffat Hamsten sammanlagt två gånger sedan han blev rektor för tre år sedan.

Följ ämnen i artikeln