Jag anklagar er för att tysta coronadebatten
Överläkaren Anders Jansson, en av de 22 debattörerna i DN: Ni riskerar människors liv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-04-21
DEBATT. Jag anklagar.
Tillsammans med 21 människor som är djupt engagerade i den svenska befolkningens hälsa skrev jag under debattartikeln i DN den 14 april. Texten är skriven i syfte att om möjligt minska mängden i onödan smittade och döda svenskar genom tillämpning av vetenskapliga rön som större delen av vår omvärld tagit till sig av och tillämpar. Vi är 22 forskare och/eller läkare.
Sammanlagt flera hundra års erfarenhet av arbete i medicinens och forskningens tjänst under vilka stora kunskaper och gott anseende byggts. Det borde vara värt mycket, inte minst i kristider.
I den svenska medievärlden är det inte mer värt mer än att Alex Schulman kan rasera det med en blogpost i Expressen.
Efter att ha lyssnat till vår motparts presskonferens den 14 april visste Alex att avgöra att ”det snart stod klart att hela texten vilade på felaktiga siffror”. Schulman hittade därefter ett försök till förtydligande som en av kollegorna infört i DN.
Ur detta klippte han resolut ut en enda, förvisso olyckligt formulerad, mening ur sitt sammanhang ”De citerade siffrorna i sig är i vårt tycke mindre viktiga än den principiella utveckling av pandemin vi försöker peka på”. Han lade till en egen fantasifull men lögnaktig förklaring för läsarna om hur den skulle tolkas ”Vi hade fel men det har ingen betydelse”.
Han valde att därefter recensera vår insats i termer av ”intellektuell härdsmälta”, ”akademiskt haveri” och hinner nämna foliehattar på vägen. Likes och hurrarop till Alex. Hat, förakt, spott och spe i våra inboxar. Tyvärr också en förlorad vecka i kampen mot Covid. En vecka som fått ägnas åt vårt massmediala gatlopp i stället för vetenskaplig debatt för svenska folkets bästa.
Alla som faktiskt har läst hela förtydligandet, och inte bara det Schulmanska klippet, vet att vi på inget sätt backade från siffrorna vi presenterat, eller någonsin påstått att det inte är viktigt att presentera vederhäftiga siffror.
Våra data är fullt valida och tagna direkt från den europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) som hämtar in data från bland annat de svenska myndigheterna. Vi bedömde att perioden 7–9 april var representativ. Genomsnittet i antalet rapporterade döda var då 102 döda/dygn.
Anders Tegnell hävdade på presskonferensen den 14 april att våra data inte stämde med svensk statistik och angav i stället 60 döda/dygn. Anders Tegnell, till skillnad från svenska folket, visste att det inte var sant. Han kritiserade oss för att inte ha subtraherat de patienter som egentligen dött tidigare men registrerats först den 7–9 april.
Det han undvek att nämna var att han inte adderat någon av de patienter som ännu inte hade registrerats trots att de faktiskt dog 7–9 april. Sjukvården har svårt att hinna med att rapportera och fall fortsätter att dyka upp 2–3 veckor efter dödsdatumet.
Folkhälsomyndigheten har sedan dess i tysthet justerat upp siffrorna så att deras eget medelvärde för just den 7–9 april i dag är 85 döda/dygn och denna siffra kommer med hög sannolikhet att stiga ytterligare. Redan 85 döda/dygn ligger mycket närmare vår skattning än Tegnells utsaga från den 14 april. Det är inte lätt med siffror, Alex, men du kunde frågat oss.
Den olycksaliga meningen från det Schulmanska klippet var menad att uttrycka att vi för tids vinnande – antalet döda stiger som synes snabbare i Sverige än vad som presenteras oss – inte ville förlora oss i sifferexercis.
Detta eftersom även de kraftigt underskattade siffrorna som Tegnell då anförde visade en otvetydig och mycket stor skillnad i dödlighet mellan Sverige och samtliga våra nordiska grannländer, vilket var hela poängen med att jämföra siffror.
Tyvärr utgör Alex inte ens Expressens lågvattenmärke.
Den 15 april nosar kritikern och skribenten på Expressens kultursida, Victor Malm, upp blodspåret. Malm har förberett sig väl – han har läst det Schulmanska klippet – och vet därför att kungöra att vår artikel är ”till intet förpliktigande nonsens”.
Han beskriver vidare Lena Einhorn, baserat på egna iakttagelser av henne i ett par minuter långt inslag i Aktuellt, som ”en klassisk haverist” och recenserar hennes framträdande med orden ”Stora gester, hårda ord, en liksom aggressiv, nervös energi som flödade genom rutan. Tvärsäker”. Han avgör slutligen att ”Man behöver nämligen inte vara forskarutbildad för att inse att Tegnells lugna genmäle var korrekt”.
Victor, det går inte att se på en människa om hon har något att komma med eller ej. Man måste lyssna på vad hon säger. Hans Holmér var självsäker, lugn som en filbunke och åtnjöt ett massivt förtroende från det svenska folket, men fånga Palmemördare kunde han inte.
Efter Expressens förlösande vetenskapsjournalistik har en flodvåg av artiklar följt. Bland ett otal kandidater förtjänar ett antal framstående uttydare av det Schulmanska klippet särskilt omnämnande. Ida Östenberg i SvD ”Forskare och journalister uppvisar brister i intellektuell hederlighet”.
Agnes Wold förklarade i Aftonbladet om vad hon tycker om artikeln: ”Ja… Vad tror du? Herregud!”. Vilka djupa insikter grundar Agnes denna dräpande kritik på?: ”Jag känner inte dem som skrivit på så bra, men de vill ha något som jag inte vet vad det är. Det är svårt att begripa”.
Karin Bojs, som titulerar sig vetenskapsjournalist på DN, lyckas också med att citera det Schulmanska klippet och klämmer till med ”Men även om man inte hanterar fakta så illa som de 22…”.
Slutligen är det svårt att utelämna Maria Schottenius, litteraturkritiker och krönikör i DN som finner att det bästa sättet att fortsatt bidra i debatten är att citera Victor Malms ovan nämnda karaktärisering av Lena Einhorn, vilken jag inte tänker återge igen.
Jag välkomnar all debatt i sakfrågan. Varje inlägg man gör i en debatt skall granskas och eventuella felaktigheter påpekas.
Vetenskap är inte en färdig samling sanningar. Vetenskap är en metod som syftar till att säkerställa, vidga och fördjupa våra kunskaper på ett så effektivt sätt som möjligt.
En fri och öppen debatt där aktörerna delar sina data och modeller fritt och där bägge sidor prestigelöst är beredda att backa om motståndarsidans argument är övertygande är en nödvändighet för att den vetenskapliga metoden ska fungera.
Det var exempelvis bara bra att Anders Tegnell påpekade det tveksamma i att jämföra Sveriges dödstal med Italiens eftersom deras mörkertal avseende antalet döda tidigare rapporterats vara mycket högt. Det var jag inte medveten om.
Det är en bra utgångspunkt för att förslagsvis tillsammans utreda huruvida mörkertalet fortfarande är för stort, eller om Italien kommit ifatt med statistiken så att vi trots allt kan jämföra. Eller så bestämmer vi att det är bättre att bara jämföra med våra grannländer som liknar oss mer.
På så sätt kanske vi alla kan lära oss något. Det är vetenskaplig metodologi och den kan optimera möjligheten att rädda liv.
Att däremot utan egna sakkunskaper, i flock dubba en okränkbar guru till ende sanne uttolkare av världens samlade medicinska vetenskap, att utse alla meningsmotståndare till vetenskapens och folkets fiender, att i drevet om och om och om igen idissla grundlös kritik ursprungligen vomerad av en skandalsugen proffsbloggare och att återupprepa det lägsta av personangrepp av en kulturjournalist är inte vetenskap.
Det är inte journalistik. Det är sekterism.
Jag anklagar er. Ni har förstört möjligheten till debatt i den viktigaste fråga Sverige ställts inför sedan andra världskriget och ni riskerar därmed människors liv. Ni borde skämmas. Allihop.
Anders Jansson, överläkare och stolt medförfattare till artikeln av de 22.
Detta är det enda budskap jag har i fråga om pseudodebatten. Jag kommer inte att ägna den någon ytterligare tid, kommentarer eller besvara andras inlägg, det är pseudodebatten inte värd. Nu är hög tid att ägna allas vår energi åt sakfrågan.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.