Tål inte facken att bli granskade längre?

Chefredaktörer och tidigare chefredaktörer: Bakslag för demokratin när förbunden tar kontroll över sina tidningar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-16

Med fria tidningar, gjorda av oberoende och professionella redaktioner och journalister, får medlemmarna en betydligt mer allsidig information om vad som händer i förbunden, skriver 14 chefredaktörer och tidigare chefredaktörer inom fackförbundspressen.

DEBATT. På senare år har ett antal fackförbund lagt ut sina tidningar på entreprenad och andra har på olika sätt underställt tidningarna förbundens kommunikationsavdelningar.

Genom dessa förändringar har förbundsledningarna utökat sin kontroll över tidningarna och medlemmarna får inte längre samma allsidiga och kritiska granskning av förbundens verksamhet.

Tidningarna har blivit mer av kundtidningar och tappat mycket av sin roll som forum för en levande debatt.

Det senaste exemplet är Lärarförbundet där förbundsstyrelsen bestämt att tidningarna inte längre ska granska förbundets verksamhet. I fortsättningen ska det räcka med den granskning som revisorerna utför. Planeringen av tidningarna ska ske i samarbete med Lärarförbundets kansli och dess kommunikationsavdelning.

Dessutom har man satt ”överrockar” på chefredaktörerna genom påtvingade redaktionskommittéer där personer utsedda av förbundsstyrelsen ska följa upp att tidningarna görs ”i relation till syfte och uppdrag”. Tidningarna ska inte längre ha en fri och självständig ställning inom förbundet.

Lärarförbundet har anlitat samma konsulter som flera andra fackförbund. Deras budskap är att tidningarnas innehåll ska styras av en kommunikationsstrategi vars huvudtanke är att förbundet ska tala med en röst. Det ska vara ett gemensamt budskap som ska föras ut både av tidningarna och förbundsledningen.

Där förbundet tidigare tyckte det var viktigt att ha en självstädning granskning av professionella journalister är det nu förbundsledningens version som ska marknadsföras till medlemmarna. Den för förbundsdemokratin och trovärdigheten så viktiga skillnaden mellan information och journalistik upphävs därmed.

Det är ett stort bakslag för den utveckling mot en fri och självständig fackförbundspress som under många år tagit form. I stora medlemsorganisationer som bygger sin verksamhet på engagemang, idealitet och ideologi uppstår det ibland motsättningar och konflikter.

Med fria tidningar, gjorda av oberoende och professionella redaktioner och journalister, får medlemmarna en betydligt mer allsidig information om vad som händer i förbunden. De får möjlighet att själva bedöma och de får ett mer fullständigt underlag för sitt eget ställningstagande.

Demokratins stärktes och förbundens trovärdighet höjdes rejält när de slog in på vägen med fria och självständiga tidningar.

Lärarförbundet är en stor tidningsutgivare med elva tidningar och en sammanlagd upplaga på cirka 600 000 exemplar, gjorda av fria och självständiga journalister.

Hittills har Lärarförbundet varit ett föredöme både för andra fackförbund och för branschen i övrigt. Nu måste vi tyvärr konstatera att den positionen är på väg att ödeläggas. I stället för mångfald blir det enfald.


Mats Andersson, chefredaktör Sekotidningen
Erling Forsman, tidigare chefredaktör TCO-tidningen
Lena Fejan Ljunghill, tidigare chefredaktör Pedagogiska magasinet
Anna Hjorth, chefredaktör Hotellrevyn
Malin Klingzell-Brulin, chefredaktör Mål & Medel
Linnéa Klint, chefredaktör Handelsnytt
Ewa-Maria Kriegholm, chefredaktör Fastighetsfolket
Susanna Lundell, chefredaktör Kommunalarbetaren
Leif Mathiasson, tidigare chefredaktör Pedagogiska magasinet, Förskolan och Chef & Ledarskap
Sten Svensson, tidigare chefredaktör Lärarnas tidning
Karin Virgin, chefredaktör Ingenjören
Yonna Waltersson, chefredaktör Arbetet
Tommy Zetterwall, tidigare chefredaktör Kollega
Björn Öijer, tidigare chefredaktör Kollega


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.