Aldrig mer SJ och era idiotlösningar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-09-19 | Publicerad 2016-09-15
Debattören: Vad är detta? Ett biljettsystem som inte fungerar – och 1200 kronor i böter
DEBATT. Jag hade ärende till Göteborg och bestämde mig för att ta tåget från Falköping. I detta syfte införskaffade jag ett uppladdat Västtrafikkort och klev ombord. Där fick jag lära mig att trycka på en knapp, kontakta kortet mot biljettmaskinen och sedan visa upp samma kort för konduktören.
Det gick bra.
När jag ett par dagar senare skulle resa hem, gick jag in på Västtrafiks hemsida och kontrollerade vilka avgångar som kunde tänkas fungera samt bestämde mig för 9.55. Det stod visserligen ”SJreg” i en kolumn, men eftersom tåget fanns på Västtrafiks sida utgick jag ifrån att kortet skulle gälla.
Det gjorde det inte …
9.45 kliver jag ombord på tåget och installerar mig på en ledig plats. Uppfattar vagt att någon form av meddelande tjatas om och om igen i högtalaren, och inser att det handlar om kravet på biljett och att det kort jag har med mig uppenbarligen inte räcker.
Jag oroas starkt av detta, särskilt som jag noterat en blå varningsskylt på dörren, där det framgår att tågvärdarna sedan december inte får sälja några som helst biljetter och att man i avsaknad av giltig sådan straffas med 1200 kronor i böter.
Jag rusar ut på perrongen och tillgriper en tågvärd, som insisterar på att jag måste inhandla en biljett i en SJ-automat. Det hinner jag inte, flämtar jag. ”Jodå, du har fem minuter på dig.”
Var finns då dessa automater? ”Tja, lite varstans på stationen”
Jag galopperar iväg, spanar åt höger och vänster efter ”varstans”, som visar sig vara ett enda ställe, nämligen utanför SJ:s biljettkontor i andra änden av stationen.
Stressad och fumlig tar det mig en stund att knappa in mina uppgifter. När jag sedan försöker betala med kortet slår systemet bakut. Jag har i min enfald stuckit in Västtrafiks kort, men borde alltså ha använt ett VISA eller ett Mastercard.
Bara en minut till avgång hinner jag inte börja om från början igen, utan rusar tillbaka till tåget, där samme flegmatiske tågvärd hänvisar mig och mina problem till överstekonduktören vid första vagnen.
Med sekunder till godo hoppar jag ombord.
Det är nu jag får veta att jag, trots alla mina ansträngningar, måste ha en giltig biljett och att hotet om de 1200 kronorna kvarstår.
Konduktören medger dock storsint att det finns ett sätt att rädda situationen. Jag kan ladda ned en app på min smartphone och där införskaffa en biljett, som jag sedan kan visa upp i telefonen.
Jag drar mig bakåt i tåget för att återfinna min plats och min mobiltelefon. Stopp! Dörren är låst!
Vagnarna på detta tåg kommunicerar inte med varandra och jag får snällt vänta till Alingsås innan jag kan ta mig tillbaka.
Väl där börjar kampen i cyberrymden.
Appen hittar jag så småningom, men den vägrar låta sig laddas ned. Min Apple-ID har gått ut, påstås det och iTunes är inne och bråkar om lösenord och det är ingen ände på bedrövelsen. Till sist struntar jag i SJ och deras app, jag går ut på Internet på vanligt sätt, hittar fram till biljettsidan, bokar, betalar och så är det klart.
Men bekräftelsen dröjer. En hel kvart tar det innan biljetten behagar uppenbara sig i telefonen och då är vi nästan framme i Falköping.
Tåget kommer fram till stationen och jag kliver av – utan att ha återsett den stränge konduktören eller fått tillfälle att visa upp mitt med blod, svett och tårar införskaffade resedokument.
Vad är detta? Hur kan SJ, och i viss mån Västtrafik, konstruera en så idiotisk biljettlösning?
Hur kan man förvänta sig att alla människor skall vara så tekniskt kunniga och så fingerfärdiga att de förstår och klarar av situationen?
Varför går det inte att inhandla de nödvändiga handlingarna på själva tåget? I en maskin till exempel eller av de gravt undersysselsatta tågvärdarna?
Varför placerar inte SJ sina eländiga biljettautomater på eller i närheten av perrongerna?
Varför är dörrarna mellan vagnarna på somliga tåg låsta?
Varför informerar inte SJ och Västtrafik på sina respektive hemsidor om sitt halvkvädna samarbete och om sina märkliga biljettrutiner?
Hur har SJ mage att självsvåldigt införa en så drakonisk straffavgift som 1 200 kronor? Har vi inte fått lära oss att straffet skall stå i relation till allvaret i förseelsen?
Ted Rosvall, Kyrkomusiker och släktforskare, Falköping
Läs svaret från SJ: Bäste Ted, hoppas du hittar ett sätt som passar dig
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.