Du talar inte sanning om invandringen, Lööf

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-09-15 | Publicerad 2015-09-14

Mattias Karlsson (SD): Invandringspolitiken är moraliskt och ekonomiskt bankrutt

DEBATT. I debatten mellan Annie Lööf och Jimmie Åkesson i SVT:s nyhetssändning försökte Lööf avdramatisera massinvandringens storlek och konsekvenser genom att hävda att ”bara” ca 44 000 personer beviljades asyl under 2014. För att kunna lyckas med sin föresats om att förminska problemen var Lööf dock tvungen att slira rejält på sanningen.

I siffran 44 000 ingår inte kvotflyktingarna. Lööf exkluderade också asylanter som fått stanna på grund av verkställighetshinder samt asylanter som fått stanna av humanitära skäl.

Man bör också ha i åtanke att många anhöriga till tidigare asylanter flyttar hit först senare. De inkluderas inte i Lööfs statistik över anhöriga till flyktingar. Gruppen övriga anhöriga uppgick under förra året till hela 42 214 individer. All erfarenhet talar för att denna grupp kommer att växa ytterligare om asylinvandringen tillåts fortsätta öka. Asylanter utan skyddsbehov kan dessutom stanna i Sverige och söka arbetstillstånd.

Enligt ”The Economist” är Sverige det land som beviljat flest uppehållstillstånd per invånare i hela Europa. Tyskland, som hyllats för sitt stora mottagande, kommer först på tionde plats. Enligt Migrationsverkets statistiska översikt beviljade Sverige hela 110 610 uppehållstillstånd år 2014. Enligt samma statistik har Sverige totalt sett beviljat 1 867 953 uppehållstillstånd sedan 1980, varav den absoluta merparten kan härledas till asyl- och anhöriginvandring.

För Annie Lööf, som tidigare uttalat att hon är beredd att öka invandringen till 30 miljoner människor, förstår vi att dessa siffror inte framstår som särskilt problematiska. Det är dock ett obestridligt faktum att konsekvenserna av den hittillsvarande massinvandringen har blivit gradvis förvärrade integrationsproblem, ökande segregation, minskad trygghet samt stigande kostnader och arbetslöshet som i dag går ut över både välfärden och hjälpen till de mest nödställda i världen.

För att kunna täcka åtminstone en del av massinvandringens kostnader har såväl den förra som den nuvarande regeringen valt att minska biståndet till nödlidande i världen. För att få in ytterligare pengar föreslår regeringen nu också att man skall göra det dyrare att skänka pengar till hjälporganisationer.

Samtidigt som denna omvända Robin Hood-politik, i form av omfördelning från de minst bemedlade till de mest bemedlade flyktingarna, pågår i Sverige, så meddelar nu FN:s flyktingkommissarie António Guteres att pengarna till den globala flyktinghjälpen är slut. Sjukvårdsinsatser till utsatta flyktingar i Irak måste dras in, nästan 10 miljoner barn i Jemen uppges behöva omedelbar humanitär hjälp, men många riskerar att bli helt utlämnade.
Drunkningskatastroferna i Medelhavet lämnar ingen kännande människa oberörd. Det enda västland som lyckats stoppa massdöden bland båtmigranter är dock Australien och man har gjort det genom att stärka sitt gränsskydd, inte genom att luckra upp det ytterligare.
Mot bakgrund av ovanstående är det skamligt att Annie Lööf och andra makthavare nu försöker beskylla det svenska folket för att inte ha varit tillräckligt öppna och solidariska.
Sverige visar varje dag sin medmänsklighet till världens utsatta. Det är synd att Annie Lööf inte ser verkligheten i dagens situation. Ökad flyktinghjälp förutsätter inte mer invandring till Sverige, för att hjälpa fler krävs en mer ärlig debatt.

Mattias Karlsson

Gruppledare för Sverigedemokraterna i Riksdagen