Vi måste se över systemet för LSS
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-12-22 | Publicerad 2015-12-17
Finansministern: Assistansen får kosta – men pengarna ska hamna rätt
DEBATT. Tack vare assistansersättningen och lagstiftningen som styr den (LSS) kan många av våra mest utsatta medmänniskor leva ett värdigt liv och vara delaktiga i samhället. Det är något vi kan vara stolta över. Därför är det viktigt att den fungerar som den är tänkt, att den är legitim och inte kan ifrågasättas. En central del i det är att utgifterna för ersättningen går till rätt ändamål.
På tio år, mellan 2004 och 2014, har enbart statens kostnader för assistansersättning, kommunernas kostnader oräknat, ökat från 10 miljarder kronor till 24 miljarder per år. Det är dock inte så att antalet personer som behöver personlig assistans mer än fördubblats. Det inte heller uppenbart att behoven hos de som behöver personlig assistans har blivit mer än dubbelt så stora. Om de kraftiga kostnadsökningarna inte beror på någon av dessa två saker finns det anledning att se över vad orsaken är.
Det skulle till exempel kunna handla om felaktiga utbetalningar. Det kan också bero på att enskilda företag som får ersättningen för att utföra olika tjänster tar för mycket betalt i syfte att göra stora vinster, på ett sätt som vare sig hjälper den behöver assistans eller de som arbetar som personliga assistenter. Det kan även finnas andra förklaringar.
Det innebär att det finns en stor risk att verksamheten har blivit väldigt mycket dyrare utan att brukarna egentligen har fått mer för pengarna. En sådan utveckling riskerar att undergräva stödet för assistansersättningen.
Det har uppfattats som att jag har ställt kostnaderna för LSS mot kostnader för flyktingmottagande. Det har inte varit min avsikt. Regeringen har allt sedan den tillträdde arbetat med åtgärder för att hålla tillbaka utvecklingen med skenande kostnadsökningar för assistansen. Det har ingenting att göra med hur många människor som söker asyl i Sverige.
Däremot vänder jag mig mot den uppfattning som ibland förekommer i debatten att en politik är mer solidarisk enbart för att man lägger mer resurser på området. Som socialdemokrat och finansminister är det viktigt för mig att hålla tillbaka statens kostnader för till exempel sjukförsäkringen. Inte genom att de sjuka ska bli fattigare – jag har tvärtom fått genom en förstärkt sjukförsäkring sedan jag blev finansminister – utan genom att minska den ohälsa som orsakar kostnaderna.
På samma sätt är det med LSS. Regeringens ambition är inte att sänka kostnaderna från dagens nivå utan att hålla tillbaka kostnadsökningarna. Det ska inte ske genom att människor får mindre stöd än de behöver, utan genom att resurser används på ett riktigt sätt. Det är bekymmersamt att kostnaderna stiger år för år samtidigt som många brukare är missnöjda. Då måste det vara något fel i systemet och därför vill regeringen se över det. Assistansen måste få kosta, men skattemedel ska gå till rätt saker. Annars är det i slutändan alltid den som behöver stöd mest som också drabbas mest.
finansminister (S)