Föräldraledigheten skall delas rakt av
Jag betraktar mig själv som en frisinnad person. Liberal. Inte i politisk mening eftersom det tydligen är synonymt med att propagera för hårdare tag i skolan, svensktest för invandrare och statlig massövervakning. Men liberal som i att jag tycker att alla i så stor utsträckning som möjligt skall få leva sina liv som de själva vill, utan att någon lägger sig i. Förutom vad gäller vem som skall ta hand om nyfödda barn då. I den frågan är jag stalinistfascist.
Den svenska föräldraledigheten är exceptionellt generös, jag är verkligen stolt över den. 480 dagar totalt, det är nästan 16 månader! Som jämförelse kan vi ju ta Frankrike, där jag bott under en längre tid. Trots att facket traditionellt har en stark ställning och arbetsrätten rent allmänt är till löntagarnas fördel så har den nyblivna mamman bara fyra månader ledigt här. Pappan får i sin tur 11 dagar, det är allt: 11 dagar att lära känna sin egen bebis. Och - http://en.wikipedia.org/wiki/Parental_leave - lika bedrövligt ser det ut i de allra flesta länder.
Utom i Sverige då, här behöver man inte lämna ifrån sig spädbarn till dagis. Ändå finns det mycket kvar att önska. Och ja, jag tycker att man får klaga även om det finns de som har det värre.
I Sverige delas den väl tilltagna ledigheten i princip rakt av mellan mamman och pappan, fast större delen av dagarna kan man skänka bort sinsemellan. Det är visserligen föredömligt feministiskt och flexibelt, men det funkar inte. Det har nämligen visat sig att det oftast slutar med att männen bara tar ut de två månader som är öronmärkta för dem, resten överlåter de åt kvinnorna. Inte bra. Det har därför kommit ett förslag som går ut på att båda föräldrarna skall få en tredjedel vardera och en tredjedel att dela upp mellan sig som de själva finner lämpligt, jag antar att det syftar till att smygpressa upp pappaledigheten en smula. Flexiquality har någon döpt den här manövern, jag vet inte vem som myntade det jönsiga begreppet men det står verkligen som en sunkig sky av sorglös tankesmedja kring det. Och det är hursomhelst ett jävligt dåligt förslag, faktiskt förstår jag inte varför man överhuvudtaget bemödar sig med att lobba fram en så mesig halvmesyr.
Såhär ser jag det: Föräldraledigheten skall delas rakt av, och så är det med den saken. Hälften hälften, alla skall med. Och nej, folk skall absolut inte få bestämma själva. Får de det så blir det aldrig någon ändring på saker och ting. I de fall som problemet är knaper ekonomi så kan väl staten gå in med ett extra bidrag, det tycker jag allt. Annars inte. Folk får skärpa till sig. Herregud, det är år 2009 nu, hur svårt skall det vara?