I våra skuggsamhällen växer svartjobben fritt
Debattörerna: Nyanlända måste få rätt förutsättningar att få vita jobb som passar dem
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-21 | Publicerad 2016-11-15
DEBATT. Tudelningen av svensk arbetsmarknad växer kraftigt. Bland utrikes födda är arbetslösheten över 20 procent, medan den ligger runt fem procent bland inrikes födda. Diskussionen om hur invandrare ska komma in på arbetsmarknad handlar till stor del om huruvida vi behöver fler enkla jobb, med lägre ingångslöner.
I en ny rapport visar vi att de enkla jobben redan finns, men på den svarta arbetsmarknaden. Genom intervjuer och bakgrundssamtal med personer som själva jobbat svart, med fastighetsförvaltare på både privata och kommunala bostadsbolag, handläggare hos kommunen och anställda på företag som delvis anställer svart har vi kartlagt detta parallella samhälle.
De svarta jobben finns på pizzerian runt hörnet, när du lagar din bil eller där du klipper håret. På den svarta arbetsmarknaden gäller inte den svenska modellen.
Här finns inga kollektivavtalade löner. Och här finns heller ingen möjlighet att få hjälp från samhället att upprätthålla kontrakt, skydda människor från utnyttjande och de som arbetar här ges inte tillgång till sociala stödstrukturer och offentliga pensioner.
De här människorna lever under mycket otrygga förhållanden. De fackliga företrädare som säger att det är för arbetarnas bästa att bibehålla systemet och den svenska modellen exakt som det ser ut i dag, har inte stått på Rinkeby torg klockan sex på morgonen. Om detta vittnar inte minst företrädare för Fackligt center för papperslösa, enligt dem handlar det inte om lönedumpning på den svarta arbetsmarknaden, utan om rent slaveri.
Nog är det märkligt att LO vänder dessa människor ryggen.
Svarta jobb och bostäder förmedlas via Facebook-sidor med tiotusentals medlemmar. De här sidorna fungerar som Blocket men administreras av och för arabiskt talande, där administratörerna ser till att medlemmarna inte är från någon myndighet.
De som jobbar på den svarta marknaden har uppenbarligen såväl efterfrågad kompetens som arbetsvilja, men stängs ut från den vita arbetsmarknaden på grund av de konkurrensvillkor som råder där, som de höga ingångslönerna. Dessutom understödjer de olika lönesubventionerna den svarta marknaden, och gör den lukrativ.
Flera personer som intervjuats till rapporten vittnar om mycket god kunskap om de stöd som Arbetsförmedlingen erbjuder för att få nyanlända i arbete, samt ett utbrett missbruk av dessa.
Med instegsjobben får exempelvis ofta den anställde själv betala arbetsgivaravgifter, försäkringar och eventuella administrativa kostnader, för att i slutändan få behålla runt 5 000 kronor i månadslön.
Många lyckas kombinera sitt svartarbete med bidrag så de kommer upp i höga nettoinkomster varje månad. Då blir incitamenten att övergå till ett vitt arbete små.
Ett parallellt skuggsamhälle breder ut sig i Sverige och i praktiken återstår två alternativ: antingen fortsätter vi att acceptera framväxten av en svart arbetsmarknad utan skyddsnät, dit svaga, marginaliserade grupper hänvisas, för att framför allt LO slår vakt om de privilegierades löner och villkor.
Eller så ger vi förutsättningar för de hundratusentals människor som kommit till Sverige de senaste åren att få vita jobb som passar deras utbildningsnivå.
För detta krävs att de subventionerade anställningarna begränsas, kontrolleras och på sikt avvecklas som verktyg i integrationsarbetet. Dessutom behövs sänkta arbetskraftskostnader, ökade incitament till arbete på den vita arbetsmarknaden, samt minskad byråkrati och tvingande regler för att öppna upp fler vita marknader.
Genomförs inte dessa reformer, i syfte att göra den vita arbetsmarknaden mer inkluderande, hotas den svenska modellen på sikt av systemkollaps.
Benjamin Dousa, förbundsordförande, MUF
Siri Steijer, programansvarig, arbetsmarknadsfrågor, Timbro
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.