Kvacksalveri om dataspelsmissbruk

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-10-04 | Publicerad 2012-09-20

Med jämna mellanrum dyker debatten om datorspelsmissbruk upp. Argumenten är lika lätta att förutse som att bryta ner; Någon hävdar att unga spelar för mycket datorspel, presenterar brinnande känsloargument och säljer sedan egenutvecklade hittepå-behandlingar. I vår begreppsvärld är det detsamma som kvacksalveri.

På Aftonbladet Debatt (13/9) bjuder en grupp som kallar sig Theory in Action upp till dans. Med hjälp av den statistiska övningen att betygsnivåer hos niondeklassare gått ner samtidigt som datorspelandet under samma tid ökat drar man slutsatsen att datorspel är den huvudsakliga anledningen till en mer övergripande samhällsekonomisk misär. En sådan falsk dikotomi är givetvis helt ogiltig som trovärdig forskningsbas.
Vidare lånar man resultat från grundläggande betingningsexperiment för att förklara att våra ungdomars belöningsmönster är likt råttors, och att man därför bör oroa sig när unga spelar datorspel för ren underhållning. Även här sviktar logiken.
Vi möter regelbundet personer som kallar sig konsulter, behandlare eller terapeuter och som säger sig arbeta mot datorspelsberoende hos unga. Det gemensamma är att man identifierat en enkel komponent (datorspelande) i ett högst komplext problem (livet), och menar att man kan lösa alla bekymmer genom att hitta lätta lösningar för återassimilering av kreativa unga till en i många fall rätt torftig vardag. Givetvis fungerar det inte så.
Det är helt klart olyckligt om datorspelande tar tid från mer livsnödvändiga aktiviteter, som utbildning, måltider och hygien. Men vi vågar trots allt påstå att det sällan går så långt, och när så väl händer finns annan problematik som borde prioriteras högre än datorspelande. Låt det vara bristande vuxennärvaro, sociala svårigheter eller relationsproblem.
Kunskapen om överdrivet eller problematiskt datorspelande, som det oftast heter när vetenskapen hanterar problemet, måste förstås ökas. Men det måste ske medelst riktig forskning som är fristående från utomstående intressen och som går att både granska och genomlysa enligt gängse vetenskaplig metod. Det här är viktiga saker, kvacksalvare göra sig icke besvär.

Marcin de Kaminski

Nätforskare och doktorand i rättssociologi, kopplad till forskargruppen Cybernormer

Elza Dunkels

Lektor i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet, forskar om unga på nätet