Turkiets två krav för att släppa in Sverige i Nato
Erdogans rådgivare: Inga restriktioner mot turkisk försvarsindustri
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-11-07
DEBATT. Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har varit föremål för en het debatt i flera månader.
I det sammanhanget har mycket sagts om Turkiets oro och förväntningar.
Vad som är viktigt för regeringen i Ankara är att den svenska regeringen tar konkreta steg framåt.
Att Sveriges nya regering åtagit sig att följa samförståndsavtalet mellan Sverige, Finland och Turkiet är en välkommen utveckling. Regeringen tog ett principiellt beslut genom att lova att leva upp till sitt ansvar inom den ram som den tidigare regeringen förhandlat fram.
Statsminister Ulf Kristerssons besök i Ankara är en viktig möjlighet att ytterligare stärka våra relationer.
Det turkiska folket tolkar hans beslut om ett besök som en signal att Sverige hörsammar Turkiets legitima oro och vägran att böja sig för påtryckningar från terroristorganisationer som PKK.
Samtidigt finns det en fortsatt oro i Turkiet över Sveriges ansökan. Därför krävde Turkiet att Sverige, som nu vill gå med i historiens mest framgångsrika militära allians, behöver se över en del av sin politik kopplad till turkisk nationell säkerhet.
Genom att underteckna samförståndsavtalet i Madrid förband sig Sveriges förra regering att uppfylla två turkiska krav.
För det första bad Turkiet Sverige att häva restriktionerna för försvarsindustrin. Det är ett välkänt faktum att den turkiska försvarsindustrin bygger högteknologiska produkter, inklusive beväpnade drönare, och spelar en stabiliserande roll i världen.
Vår industri bidrar i själva verket till alliansens säkerhet genom att sälja sina produkter till flera Natoländer.
Det skulle därför vara en motsägelse för ett land som vill gå med i Nato att utsätta den turkiska försvarsindustrin för restriktioner.
Den andra punkten gäller Turkiets oro för terroristorganisationer. Organisationer som har krävt tiotusentals oskyldiga liv i Turkiet, och som fortsätter med insamlingar, propaganda och rekryteringsinsatser i Sverige.
Den turkiska regeringen är försiktigt optimistisk kring att regeringen i Stockholm tar konkreta steg för att ta itu med denna oro. En oro som Sverige erkände genom att underteckna samförståndsavtalet och som man lovade att hantera.
För att Turkiet ska förbinda sig att försvara en Nato-allierad vid en attack med all sin kraft, är kampen mot terrorismen en absolut oumbärlig del av Sveriges potentiella Nato-medlemskap.
Som en utomstående observatör som bevakar svenska medier relativt noga måste jag säga att kvaliteten på många kommentarer och nyhetsartiklar om Turkiet, som har publicerats under de senaste månaderna, har varit alarmerande.
Självklart är det helt naturligt och hälsosamt för varje demokratisk nation att viktiga beslut föregås av dialog och förhandlingar. Att politik blir föremål för kritik och den kritiken kan vara skarp. En del experter hävdar till och med att det svenska valet i september fungerade som en sorts folkomröstning om Nato-medlemskapet.
Vissa av kommentarerna som riktar sig mot Turkiets bekämpning av terrorism och mot president Recep Tayyip Erdogan personligen tjänar dock inte till att informera allmänheten på något sätt.
Det var till exempel förvånande att de ansvariga på det svenska public service-företaget antog att den kurdspråkiga tv-sändningen skulle störa Turkiet, och inte verkade känna till att president Erdogan avskaffat många förbud som det kurdiska samfundet utsatts för, och till och med lanserat en kurdspråkig offentlig tv-kanal.
Uppenbarligen visste inte de som producerade showen att de irakiska kurderna, vars flagga användes baserat på det falska antagandet att de var Turkiets fiender, faktiskt är våra nära partners i kampen mot PKK.
Att bli Nato-medlem (eller inte) är ett beslut som det svenska folket och dess regering måste fatta. Turkiet respekterar det beslutet.
Det går dock att se pågående försök i den svenska Nato-debatten där islamofobi och turkofobi används som en försvarsmekanism eller för att distrahera.
När det svenska folket engagerar sig i den debatten förbehåller vi oss rätten att begära att terrorismens offer och Turkiets legitima oro behandlas med respekt.
Statsminister Ulf Kristerssons besök i den turkiska huvudstaden måste ses som en historisk möjlighet för Sveriges inträde i Nato.
Det är dock viktigt att ha i åtanke att Turkiet kommer att utvärdera Sveriges medlemsansökan med målet att regeringen tar konkreta steg inom det avtal som undertecknades i Madrid.
Fahrettin Altun, kommunikationsdirektör vid presidentkansliet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.