Personalen flyr från svensk äldreomsorg
Ny rapport: Färre än hälften vill jobba kvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-04-17
DEBATT. Minutstyrning, låga löner och en kronisk underbemanning så ser äldreomsorgen ut i Sverige två år efter pandemin.
Medlemmarna i Kommunal har under lång tid påtalat dessa brister och krävt förändring, men i stället för en arbetsgivare som lyssnar på personalen och föreslår förbättringar har medlemmarna mötts av attityden; passar inte galoscherna kan du söka nytt jobb.
Nu tar medlemmarna arbetsgivarna på orden och slutar.
I en ny rapport från Kommunal uppger färre än hälften att de vill arbeta kvar i äldreomsorgen om tre år. 2012 var motsvarande siffra 76 procent. Andelen har alltså sjunkit med hela 40 procent på tio år.
Äldreomsorgen befinner sig i fritt fall.
Bland medlemmarna uppger 37 procent att de är psykiskt trötta varje dag, 44 procent svarar att de är fysiskt trötta varje dag. Fler än hälften svarar att arbetstiderna ”aldrig” eller ”inte särskilt ofta” går att kombinera med familjeliv eller sociala aktiviteter samtidigt som fler än var tredje svarar att bemanningen ”dagligen” eller ”någon/några gånger i veckan” är så låg att det innebär en risk för de äldre.
Siffrorna i rapporten borde utlösa en politisk kris i Sverige.
Alla åtta riksdagspartier har svikit äldreomsorgen. Samtliga partier har i många år lyft den bristande arbetsmiljön, såväl i debatter som i sina partiprogram och valmanifest, men trots detta händer ingenting. Ingenting som förändrar det faktum att sjukskrivningstalen i äldreomsorgen är den högsta på svensk arbetsmarknad.
Situationen är orsakad av en kronisk underbemanning som har lett till bristfällig arbetsmiljö och ohållbar stress.
Medlemmarna i Kommunal går bokstavligen sönder när de försöker bära upp ett trasigt system på sina axlar.
Personalomsättningen är redan hög, men vi ser att den tilltar. Personalen lämnar för att jobba i framväxande industrier med högre löner och bättre villkor. De lämnar tillsvidareanställningar för att jobba på timme i samma yrke, helt enkelt för att själva kunna avgöra när de vill jobba och därmed få ihop sin vardag.
Det här sker i en bransch som redan skriker efter personal över i princip hela landet. Situation kan inte och kommer inte lösas med att skruva lite här och lite där, med ökad effektivisering, ”nya arbetssätt” eller tekniska hjälpmedel som ibland lyfts i debatten.
Att få den befintliga, ofta erfarna och utbildade personalen att stanna är en överlevnadsfråga för vår välfärdsmodell.
Arbetsgivare och politiker måste agera omedelbart.
Som på den ”normala” arbetsmarknaden måste brist på arbetskraft leda till högre löner och bättre villkor, även inom den skattefinansierade äldreomsorgen. Resurserna till välfärden kan inte fortsätta att minska på bekostnad av personalens hälsa och de äldres behov av vård och omsorg.
Kommunal kräver därför:
- Kraftigt ökad bemanning.
- Rimlig arbetsmiljö och schemaläggning.
- Långsiktigt hållbar finansiering.
I slutändan är det här en fråga för politiken och för väljarna. Hur länge ska kvinnodominerade yrken vara underfinansierade, underbetalda och nedprioriterade?
Under pandemin lyftes medlemmarna i Kommunal fram som samhällsviktiga och fick applåder. Ett par år senare har hurraropen återigen bytts mot politik som innebär besparingar och krav på att personalen ska springa ännu fortare.
Medlemmarna i Kommunal accepterar inte detta längre. Personalen i äldreomsorgen säger upp sig. Vill vi rädda välfärden måste flykten stoppas.
Malin Ragnegård, Kommunals ordförande
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.